Repertoarnivellering?

I slutet av oktober presenterade Kungliga Operan sitt program för jubileumsåret 2023. Det inleds den 18 januari för att fira den första operan på svenska språket, Francesco Antonio Uttinis Thetis och Pelée till libretto av Johan Wellander, och samtidigt firas grundandet av institutionen Kungliga Operan. Pressträffen i Operans guldfoajé var som vilken säsongspresentation som helst – ingen speciell festivitas. Det talades om att nå en ny publik och det med urpremiären av Michael Karlssons helaftonsopera Melancholia, som bygger på Lars von Triers framgångsrika film. Men hur många nya besökare fångar man in när operan bara ges fem gånger?

Jubileumsåret avslutas med Mozarts Don Giovanni, för vilken gång i ordningen på nationalscenen? Ole Anders Tandberg satte upp hela da Ponte-cykeln och Don Giovanni spelades senaste gången juni 2019. Och även i nyuppsättningen görs titelrollen av Jeremy Carpenter.

Operans jubileumssäsong består till stor del av repriser av standardverk som Tosca, Salome, Elektra, Rigoletto och Madama Butterfly. Tala om repertoaratrofi och fantasilöshet! Det finns operaverk före Mozart. Operan har inte alls hängt med i den internationella barockvågen. Varför spelar man inte en barockopera på Drottningholmsteatern?

När denna ledare skrivs har jag precis varit på Malmö Opera och sett premiären på Charles Gounods Romeo och Julia (recensionen finns på OPERAs hemsida: tidskriftenopera.se). Nationalscenen spelar nästan aldrig fransk 1800-talsopera om man bortser från standardverk som Carmen och Hoffmanns äventyr. Det är i stället operascenerna i Malmö och Göteborg som tagit det ansvaret. På senare år har man i Malmö spelat Massenets Manon och Delibes Lakmé. På Göteborgsoperan Massenets Thaïs, Halévys Judinnan och senast svarade man för Sverigepremiären på Thomas Hamlet. Jag trodde att Kungliga Operan skulle spela operan Manon, men det visade sig vara baletten.

Givetvis ska man ge nye operachefen Michael Cavanagh en chans, men samtidigt ska han regissera två omfattande verk: Sweeney Todd och nämnda Don Giovanni. Jag får en känsla av att han har samma inställning som Göteborgsoperans förre operachef, Stephen Langridge, hade – att det är roligare att regissera än att konstnärligt sätta en profil på verksamheten.

Oper Frankfurt har för sjätte gången utsetts till ”Opernhaus des Jahres” av det tyska operamagasinet Opernwelt. Här kan man tala om spännande repertoar. I fjol hade man premiär på Rimskij-Korsakovs Julnatten (Årets föreställning), Cimarosas L’italiana in Londra, Nielsens Maskerad, Schönbergs Von heute auf morgen och Dallapiccolas Ulisse. Den enda nyuppsättningen av ett standardverk var Madama Butterfly. Tala om stor spännvid och dynamik!

OPERAs mångåriga medarbetare och redaktionsmedlem Bodil Hasselgren byter sida, då hon nyligen börjat som programredaktör för Berwaldhallen. Jag tackar för ett mycket fint samarbete och önskar Bodil lycka till.

Jag passar också på att önska alla läsare, annonsörer och medarbetare en God Jul och Gott Nytt År!