Frun ser fram emot som ett barn till Bayreuthfestspelens 150-jubileum i sommar. Tänk att det var femtio år sedan som den omtalade Chéreau-Ringen hade premiär, den som sedan sändes i SVT! Frun minns det som i går. Tydligen ska man för att skapa guldkant till jubileet för första gången i festspelens historia framföra Wagners opera Rienzi. Men var det inte just det verket som mästaren själv hade förbjudit att framföras där? Och inte minst hans hustru Cosima? Rienzi hör sannerligen inte till Fruns favoritverk heller. Hon har verkligen försökt via diverse cd- och dvd-inspelningar att hitta en ingång, men tycker bara att det känns bombastiskt och fel. Så hon kan verkligen förstå detta ”förbud”. Frun har till och med hört att elaka belackare har kallat den för Meyerbeers bästa opera. Men det tycker hon inte alls är roligt, och sådana kan insorteras under lika övertygade antisemiter som Wagner själv (ja, Meyerbeer var jude).
Genom åren har denna opera heller inte varit helt lyckosam. Siv Wennberg sjöng in den kvinnliga huvudrollen Irene på EMI under Heinrich Hollreiser i mitten av 1970-talet. Tydligen hade Die Wennberg ryckts med av bombasmerna och inte velat åtlyda Hollreiser instruktioner, utan hade tutat på i fortissimo genom kör och orkester. Det sägs att det bidrog till att Sivan-Divan sedan blev persona non grata på världens operahus och skivstudios. I alla fall bröts sedan kontraktet med EMI efter en liten recital med Sibelius och Grieg med Geoffrey Parsons vid flygeln.
”Vid samsjungningen till orkester rycktes denna sopran med i en synnerligen pampig och fyrkantig marsch och gjort Hitlerhälsningen – på skämt.”
Än mer otur hade en senare icke-tysk sopran som sjöng Irene vid ett tyskt operahus. Vid samsjungningen till orkester rycktes denna sopran med i en synnerligen pampig och fyrkantig marsch och gjort Hitlerhälsningen – på skämt. Men det var tydligen ingen annan som tyckte det var roligt, utan den arma sopranen blev uppkallad till operachefen och fick en reprimand. Känsliga saker, i Tyskland åtminstone.
Men häromdagen hörde Frun av Svenska Wagner-Sällskapet att Bayreuthfestspelen tack vare ett generöst bidrag med kort varsel även har petat in ytterligare två ungdomsverk av Wagner i repertoaren: Das Liebesverbot och Die Feen. Det tyckte hon var en glädjande nyhet, då hon finner dessa båda verk mycket fräschare och befriade från bombasm som kan feltolkas som nazism. Das Liebesverbot innehåller mot slutet en av de vackraste sopranarior som Frun någonsin hört. Så hon kanske skulle kasta sig på biljettbokningen och planera för en resa – om hon nu orkar?
Hon gick sedan in på Bayreuthfestspelens hemsida, men ingen Liebesverbot eller Die Feen så långt ögat nådde. Lurad! Aviseringen var utlagd den första april. Nåja, Fruns knän är ändå inte vad de en gång har varit, så hon får fortsätta att höra på den där sopranarian på skiva. Och hon måste tillstå att Svenska Wagner-Sällskapets aprilskämt var årets bästa.