Recensioner

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Lear på Teatro Real, Madrid

Bo Skovhus och Susanne Elmark. Foto: Javier del Real
Det är ett vanligt fenomen inom operan att nyskrivna verk i bästa fall får uppleva en enda uppsättning, innan de förpassas till glömskans domäner för att aldrig ges en andra chans, vilket är förutsättningen för att ett verk ska kunna prövas sceniskt och publikt och skapa sig en plats i repertoaren. Av alla det sena 1900-talets nyskrivna verk har de flesta fått gå samma väg och få är de som lyckats komma tillbaka i nya uppsättningar och i nya sammanhang och visat sig hålla för nya spännande tolkningar.  Ett av dessa sällsynta verk är Aribert Reimanns Lear, ett beställningsverk för Dietrich F...
PRENUMERERA!

Logga in eller bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Du som är prenumerant och har ett konto kan logga in med knappen. Om du vill starta en prenumeration kan du göra det nedan. Registrera dig här om du är prenumerant men inte har ett konto än.

Bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Ditt konto är inte kopplat till en aktiv prenumeration. Klicka här för att koppla ditt konto till din prenumeration, eller välj en prenumerationsform nedan om du inte är prenumerant.

Om du tror att någonting har gått fel, kontakta Flowy rörande din prenumeration på 08-799 62 07 eller tidskriftenopera@flowyinfo.se eller våra tekniker på hemsida@tidskriftenopera.se.

Papper

1 år

525:-

✓ 5 nummer på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Digitalt

1 månad

39:-

✓ inget på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Det är ett vanligt fenomen inom operan att nyskrivna verk i bästa fall får uppleva en enda uppsättning, innan de förpassas till glömskans domäner för att aldrig ges en andra chans, vilket är förutsättningen för att ett verk ska kunna prövas sceniskt och publikt och skapa sig en plats i repertoaren. Av alla det sena 1900-talets nyskrivna verk har de flesta fått gå samma väg och få är de som lyckats komma tillbaka i nya uppsättningar och i nya sammanhang och visat sig hålla för nya spännande tolkningar. 

Ett av dessa sällsynta verk är Aribert Reimanns Lear, ett beställningsverk för Dietrich Fischer-Dieskau i regi av Jean-Pierre Ponnelle, uruppfört 1978 på Bayerische Staatsoper i München och med en fortsatt karriär och med fortsatta framgångar på lyriska scener runtom i världen.

I Sverige satte Stefan Johansson upp Lear i Malmö 2013 och på Parisoperan spelades den 2016 0ch på Palais Garnier med repris 2019. Det är denna version som nu tagits upp för spansk premiär på Teatro Real i Madrid. Uppsättningen var från början programmerad under våren 2020, men covid och hälsomyndigheterna ville annat. Först nu har den alltså kunnat tas upp igen med i stort sett samma solister som vid det franska framförandet. För regin svarade redan i Paris spanjoren Calixto Bieito och det gör han även här.

Andrew Watts. Foto: Javier del Real

Det var mest av en slump som jag råkade passera München den gången och fick, helt oplanerat, se en av föreställningarna vid uruppförandet av Lear. Jag kände inte till Reimann och hade inga som helst förväntningar på det jag skulle komma att se. Ändå minns jag att jag blev oerhört imponerad och det var kanske en av mina starkaste operaupplevelser någonsin. När jag nu ser om operan nästan fyrtiofem år senare tänker jag att den inte har åldrats ett dugg. 

Asher Fisch, mångårig assistent och medarbetare till Daniel Barenboim, dirigerar med intensitet och precision. Det är fortfarande samma fräschör över musiken, samma våldsamma tonspråk, som trappas upp allteftersom våldet eskalerar i handlingen – på ett sätt närmare oss, och därför möjligen lättare för oss att förstå i dag än vid tiden för uruppförandet. Jag vet inte om vissa scener omgestaltats inför den spanska premiären, men i slutet av operan, när Lear släpar in den döda Cordelia på ett plastskynke, då känner jag igen de fruktansvärda scener som vi ser dagligen i nyhetsrapporteringen, där man staplar vita plastsäckar på varandra för att räkna offren.

Bo Skovhus och Ernst Alisch. Foto: Javier del Real

Men våldet är allestädes närvarande redan i Shakespeares drama Kung Lear, väl att märka samtida med Macbeth i Shakespeares kronologi. Från öppningsscenen, där Lear delar riket mellan sina tre döttrar, men som slutar med att han förskjuter sin älsklingsdotter Cordelia, den yngsta av dem, för att hon vägrar att beskriva kärleken till sin far för något annat än den är, en dotters uppriktiga kärlek till sin far. Det är inte tillräckligt för Lear, som rasar och i stället delar riket mellan de två äldsta döttrarna, Goneril och Regan. Musiken understryker det oerhörda redan i Lears sätt att behandla sina döttrar. Det är våldet i det snäva perspektivet inom familjen, som sedan sprider sig i allt vidare cirklar utanför familjen, tills det innefattar politiken på nationsnivå.

Operan följer Shakespeares drama nästan i detalj och texten känns väl igen i replikerna i tysk översättning. Under scenen med stormen, ungefär mitt i operan och med Lear irrande på heden i sällskap med Narren och ”Stackars Tom”, sägs många sanningar, fast i bakvänd ordning i ett slags karnevalslogik. Medan stormen rasar förändras också scenbilden. Från början bildar vertikalt ställda svartbrända bräder ett slags spellåda längst fram på scenen, som placerar handlingen nära publiken. När stormen börjar, bryts bräderna upp och placerar sig i ett kaotiskt sceniskt landskap, där de ser ut som omkullvräkta träd och där allt kan hända. Från en strikt ordning som råder, förvandlas alltså scenen i takt med att även personerna förändras: Lear förlorar förståndet, Edgar uppträder som tiggaren ”Stackars Tom” och Narren, som är en talroll, serverar sina sanningar vars djupare mening är svår att förstå.

”Maktbegäret, säger Sigmund Freud, är besläktat med
det sexuella begäret.”

Mellan Goneril och Regan råder ingen syskonkärlek. Båda är förblindade av maktbegär och maktkampen mellan dem slutar med att Regan förgiftas av Goneril, som blir ensam kvar, sedan även Cordelia mördats i fängelset. Goneril tar sitt liv genom att sticka en dolk i hjärtat. Parallellt med berättelsen om Lear och hans tre döttrar löper den om greven av Gloucester och hans två söner, den gode Edgar och den onde Edmund. Även denna familj drabbas av inbördes maktkamp mellan de båda bröderna, medan Gloucester får ögonen utstuckna av Regan och hennes make. I slutscenen i denna uppsättning ligger de alla döda kvar på scenen, medan den åldrade Lear som ende överlevande långsamt faller ihop, sittande längst fram på scenen med benen dinglande över scenkanten.

Maktbegäret, säger Sigmund Freud, är besläktat med det sexuella begäret. En av höjdpunkterna i denna uppsättning är när Regan och hennes make sticker ut ögonen på Gloucester. Regan assisterar sin make och tar ensam hand om öga nummer två. Hennes triumf övergår i en lång utdragen orgasm. Det är en stark scen och ett starkt spel av Regan. Mot slutet ebbar våldet långsamt ut och lämnar plats åt den ömma scenen mellan far och dotter, återseendet i fängelset mellan Lear och Cordelia. Hon har här den enda scenen i operan som liknar en aria, känsligt och nyanserat framförd, en monolog om kärleken till fadern trots dennes bryska handlingssätt som nu förbytts i ånger. Det är en finstämd scen mellan Lear och hans älsklingsdotter.

Erika Sunnegårdh, Susanne Elmark och Bo Skovhus. Foto: Javier del Real

Det är alltså i stort sett samma solister här som i Paris med några nytillskott. Det skandinaviska inslaget är tydligt: Bo Skovhus (Lear), Erika Sunnegårdh (Regan) och nytillkomna Susanne Elmark (Cordelia). Bland övriga solister ska nämnas Ángeles Blancas, en kraftfull spansk sopran som här gör en stark prestation som äldsta dottern Goneril, samt Gloucesters båda söner, Edgar (Andrew Watts) och Edmund (Andreas Conrad). Den förstnämndes countertenor, när han under scenen på heden uppträder som ”Stackars Tom”, uttrycker genialiskt på detta sätt rollfigurens vacklande förstånd, medan den onde sonen Edmund – den ”onde tenoren” är en stereotyp inom operarepertoaren: Monostatos, Mime och Sjuskij i Boris Godunov, till exempel –  här får en framtoning som gangster iförd kamelhårsulster som hämtad ur en film av Martin Scorsese.

Det är med glädje jag återser ett verk som vuxit till sig genom åren och som visar sig ha lika mycket att säga oss nu som vid tiden för uruppförandet. På ett naturligt sätt väcker den tankar i dag som visar att våldet har sin plats i världen och att vi gör klokt i att reflektera över det.

Sven Åke Heed

Reimann : Lear

Premiär 26 januari 2024

Dirigent : Asher Fisch

Regi : Calixto Bieito

Scenografi : Rebecca Ringst

Kostymdesign : Ingo Krügler

Ljusdesign : Franck Evin

Videodesign: Sarah Derendinger

Kormästare : José Luis Basso

Solister : Bo Skovhus, Torben Jürgens, Derek Welton, Michael Colvin, Kor-Jan Dusseljee,

Lauri Vasar, Andrew Watts, Andreas Conrad, Ángeles Blancas, Erika Sunnegårdh, Susanne

Elmark, Ernst Alisch, Ricardo Barrul.

www.teatroreal.es

Fler Recensioner från OPERA

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Bröderna Mozart på Folkteatern, Göteborg
Kultfilmen från 1986 baserades på Etienne Glasers erfarenheter av att sätta upp Don Juan på Stora Teatern i Göteborg. Nu har pjäsversionen fått sin sceniska premiär på Folkteatern i samma stad. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

24 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tosca på Wermland Opera, Karlstad 
På Wermland Opera har man skapat ett multimedialt videoprojicerat scenrum. Borta är de vanliga rums- och scenhänvisningarna i Rom som kyrkan Sant’Andrea della Valle, Palazzo Farnese och Castel Sant’Angelo. Res till Karlstad och upplev en annorlunda Tosca-uppsättning!

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

7 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Rucklarens väg i Berwaldhallen
Igor Stravinskijs enda opera lär vara en av de mest framförda operorna av kompositörer verksamma senare än Puccini. Barbara Hannigan, som gästade Berwaldhallen med verket, gav i regissören Josie Daxters halvsceniska iscensättning ett fullödigt framförande.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

6 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Turandot på Malmö Opera 
I Sofia Adrian Jupithers uppsättning nyttjar man det vanliga, både psykologiskt, musikaliskt och dramatiskt otillfredsställande Alfano-slutet, men dessförinnan är det en riktigt bra föreställning.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 januari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Elektra på Royal Opera House, London
Senast jag såg Richard Strauss Elektra på Royal Opera House Covent Garden var för drygt trettio år sedan. Det är få uppsättningar som har etsats in i mitt minne som den. Nu är det andra tider.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

24 januari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Barberaren i Sevilla på Kungliga Operan
Redan under uvertyren överraskar Operans nyuppsättning av Barberaren i Sevilla och väcker blandade känslor. Inför öppen ridå möts vi av en helt tom scen.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

9 januari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på GöteborgsOperan - premiär 2
En efter dryg månad gick andra laget in i Göteborgsoperans Don Giovanni-uppsättning. Det är en lite yngre rollbesättning som innehåller ett par sensationella insatser.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

17 december 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på Kungliga Operan 
Jämfört med Göteborgsoperans Don Giovanni-uppsättning kommer Kungliga Operans helt i skuggan både sceniskt, musikaliskt och inte minst vokalt. Det verkar inte längre finnas några utblickar utanför Gustav Adolfs torg.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

12 december 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Den siste trollkarlen med Den Andra Operan på Hallwylska museet
Säg den som Pauline Viardot inte kände bland 1800-talets konstnärer, musiker och notabiliteter. Nu ser Den Andra Operan till att hennes opera Den siste trollkarlen, 156 år efter uruppförandet, får nordisk premiär på Hallwylska museet i Stockholm.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

4 december 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på Göteborgsoperan
Idén till uppsättningen fick regissören John Fulljames vid ett hotellbesök i Aten, där han var tvungen att byta hotell eftersom en person avlidit i det hotellrum som han ursprungligen hade bokat.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

20 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tenoren Piotr Beczała gästar Operan 
Med de programorden hälsades den polske världstenoren Piotr Beczała välkommen till Stockholm och Kungliga Operan, där han begick sin Sverigedebut i en fullspäckad operakonsert.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ravnen på Den Jyske Opera
H.C. Andersen var inte bara föräskad i Jenny Lind, han var också en i alla avseenden lidelsefull operaälskare. Sitt libretto till Ravnen lämnade han in till Det Kongelige 1829, och den unge lovande tonsättaren J.P.E. Hartmann nappade. Nu, efter 158 år, sätts den upp igen.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

6 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tidens larm på Folkoperan
I Tidens larm spelar musiken en underordnad roll, det är Johan Ulvesons porträtt av Sjostakovitj som är det intressanta. Tonsättaren har packat sin resväska och vet att han när som helst kan bli hämtad av underrättelsetjänsten NKVD.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

31 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Pesaro Rossini Opera Festival 2023
Årets Rossini-festival i Pesaro bjöd på tre rariteter till verk, varav ett inte satts upp sceniskt sedan kompositörens dagar. Läs Erik Graunes rapport.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

27 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Eugen Onegin på Det Kongelige Teater
Även säsongens tredje operapremiär i Köpenhamn imponerar. Lennart Bromander hör detaljer som han aldrig lagt märke till förr i en rörande vacker Eugen Onegin.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

26 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Melancholia på Kungliga Operan
von Trier är en av vår tids mest träffsäkra gestaltare av kvinnoporträtt på film. Han nöjer sig sällan med ett sadistiskt frosseri i kvinnors lidande, utan han skärskådar med genomborrande blick på djupet de mekanismer som ligger bakom kvinnoförtryck. Nu har hans undergångsdrama från 2011 blivit opera.

Läs mer