Recensioner

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tosca på Teatro de la Maestranza, Sevilla   

Àngel Òdena. Foto: Guillermo Mendo
Sedan premiären för två år sedan på Théâtre de la Monnaie i Bryssel spelas en produktion av Giacomo Puccinis Tosca på några samproducerande operahus runtom i Europa. Efter Bryssel gavs den förra året på operan i Montpellier och i januari i år gick den upp på Gran Teatre del Liceu i Barcelona.  Uppsättningen väckte ingen större uppmärksamhet, förrän Roberto Alagna och hans hustru Aleksandra Kurzak, som var engagerade för de båda huvudrollerna i Barcelona, lät meddela att de hoppade av projektet med hänvisning till regikonceptet. De ersattes snabbt av andra sångare och premiären kunde äga rum...
PRENUMERERA!

Logga in eller bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Du som är prenumerant och har ett konto kan logga in med knappen. Om du vill starta en prenumeration kan du göra det nedan. Registrera dig här om du är prenumerant men inte har ett konto än.

Bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Ditt konto är inte kopplat till en aktiv prenumeration. Klicka här för att koppla ditt konto till din prenumeration, eller välj en prenumerationsform nedan om du inte är prenumerant.

Om du tror att någonting har gått fel, kontakta Flowy rörande din prenumeration på 08-799 62 07 eller tidskriftenopera@flowyinfo.se eller våra tekniker på hemsida@tidskriftenopera.se.

Papper

1 år

525:-

✓ 5 nummer på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Digitalt

1 månad

39:-

✓ inget på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Sedan premiären för två år sedan på Théâtre de la Monnaie i Bryssel spelas en produktion av Giacomo Puccinis Tosca på några samproducerande operahus runtom i Europa. Efter Bryssel gavs den förra året på operan i Montpellier och i januari i år gick den upp på Gran Teatre del Liceu i Barcelona. 

Uppsättningen väckte ingen större uppmärksamhet, förrän Roberto Alagna och hans hustru Aleksandra Kurzak, som var engagerade för de båda huvudrollerna i Barcelona, lät meddela att de hoppade av projektet med hänvisning till regikonceptet. De ersattes snabbt av andra sångare och premiären kunde äga rum som planerat.

Efter Barcelona har uppsättningen getts under juni månad i en serie föreställningar på Teatro de la Maestranza i Sevilla, som är en typisk landsortsteater, med egen kör och orkester, men utan egen ensemble och utan budget för egna produktioner. De tvingas helt enkelt köpa in uppsättningar och solistbesättningarna bestäms av ekonomiska faktorer. Det säger sig självt att en föreställning under sådana omständigheter inte kan hålla samma nivå som vi kanske är vana vid på de stora operahusen. Men Tosca är en ambitiös satsning med ett angeläget innehåll och framförandet lämnar ingenting övrigt att önska.

Samhällets övergrepp mot individen förekommer i olika sammanhang som ett ledmotiv rakt igenom hela 1900-talets historia.”

Uppsättningen, som är regisserad av den unge spanske regissören Rafael R. Villalobos, är en tolkning av operan sedd genom den italienske filmaren och författaren Pier Paolo Pasolinis liv och död. Den blir till en reflektion över politikers och maktutövares självpåtagna rätt att bestämma över medborgarnas liv och död. Och varför är det så ofta utövande konstnärer som drabbas av politikernas godtyckliga moraliska och juridiska domar: Tosca, Cavaradossi, Pasolini? 

Pasolini har svaret i ett citat som projiceras på ridån före andra akten: ”En konstnär är alltid en levande protest. Bara den enkla gesten att en konstnär öppnar munnen innebär en protest mot konformism, mot samhället, mot det allmänna, mot staten. Mot allt det som är bekvämt för andra. Från det ögonblick då en konstnär öppnar munnen befinner han sig i protest, för att öppna munnen är en skandalös handling.”

Yolanda Auyanet och Vincenzo Costanzo. Foto: Guillermo Mendo

Intressant är också konstellationen av två så skilda ideologiska ståndpunkter som de som representeras av Puccini och Pasolini: den ene var vid sin död senator för det nybildade italienska fascistpartiet, den andre under hela sitt liv en anarkist långt till vänster om italienska kommunistpartiet. Även om Puccini aldrig hann bli en ledande figur inom fascistpartiet, var hans medverkan inte ointressant. Mussolini ville absolut ha honom med som en man från enkla förhållanden, som arbetat sig upp och lyckats i livet och som blivit mångmiljonär tack vare sina operor, en representant för folket som partiet behövde som förebild. 

Redan i tidiga brev och andra skrifter avslöjar dock Puccini sina i grunden konservativa värderingar. Under det politiska kaos som rådde i Italien efter första världskrigets slut ansåg han att bara en stark ledare skulle förmå att styra med järnhand det upproriska folket. Att ge dem den frihet de strävade efter vore förödande. Undantag skulle göras, säger han i nästan gråtmilda ordalag, enbart beträffande utövande konstnärer, som behöver frihet mer än andra, både socialt, ekonomiskt och konstnärligt.

Mussolini ville absolut ha honom med som en man från enkla förhållanden, som arbetat sig upp och lyckats i livet och som blivit mångmiljonär tack vare sina operor”

Pasolinis åsikter är kanske mer allmänt kända. Han såg som förrädare representanter för de styrande klasskikten, för lokalstyren och ‒ på riksnivå ‒ den italienska regeringen. Ingen skulle kunna beröva individen dess frihet eller rättigheter. Våld måste rättfärdigas där ingen annan lösning är möjlig. Skräckexemplet är för honom de höga ämbetsmän och dignitärer som i markisen de Sades roman 120 dagar i Sodom håller en grupp ungdomar instängda på ett slott, som ett experiment för att undan för undan beröva dem all mänsklig värdighet. I sin film efter Sades roman visar Pasolini den kränkning och förnedring som ungdomarna utsätts för som en metafor för vad fascistregeringen, med säte i Salò i norra Italien, var kapabel till i andra världskrigets slutskede.

Scenografin i uppsättningen består av en hög cirkelrund konstruktion av vitmålade stålrör, som snurrar vid behov och som kan föreställa såväl kyrkovalven i Sant’Andrea della Valle som de majestätiska valven i Palazzo Farnese och i sista akten fängelset i Castel Sant’Angelo. Färgskalan i dekor och kostymer går elegant i vitt över grått mot svart. Puccinis opera ges rakt igenom med få strykningar och handlingen drivs fram mot det tragiska slutet. Samtidigt kan publiken iaktta en parallell handling som utspelar sig genom alla tre akterna, där en magerlagd figur med skarp profil, som uppvisar tydliga likheter med Pasolini såsom vi minns honom med sina svartbågade glasögon, rör sig som ett iakttagande men stumt vittne utan att ingripa i operans händelser genom de tre akterna. 

Scen ur Tosca. Foto: Guillermo Mendo

I första akten nojsar en infantiliserad präst omkring i kyrkan med en grupp korgossar, lättklädda i genomskinliga fotsida vita skjortor, under vilka man tydligt anar minimala vita underkläder, som väcker Pasolinis nyfikenhet och begär. Före andra aktens början utspelar sig en scen framför ridån, där en yngling gör närmanden mot Pasolini. På ridån projiceras Rom 1975. Scenen slutar med att de båda, tätt tryckta mot varandra, i en stilla dans till italiensk schlagermusik från tiden gemensamt försvinner ut i kulissen.

Andra akten utspelar sig sedan på polischefen Scarpias tjänsterum i Palazzo Farnese, där en buffé står framdukad. Korgossarna från första akten förs in i denna lyxiga miljö, nu helt nakna, som ungdomarna vi minns från Pasolinis sista film Salò eller 120 dagar i Sodom. Mötet mellan Scarpia och Cavaradossi, senare mellan Scarpia och Tosca utgör operans mest dramatiska scener med en spänning i handlingen som tydligt understryks i musiken. Det blir tydligt att Scarpia ägnar sig åt allehanda utsvävningar åt det sadomasochistiska hållet. Och under samtalet med Tosca iför han sig själv såväl halsjärn som handfängsel innan han faller offer för Toscas kniv, som hon griper på matbordet.

När ridån går upp för tredje akten, ligger Pasolinis blodiga lik på stranden i Ostia, medan solen långsamt går upp över Rom. Cavaradossi mediterar fängslad över livets slut, som för honom är allt som återstår, när Tosca kommer inrusande och berättar hektiskt om utgången av nattens övningar. Vid barmen bär hon det fribrev Scarpia hann underteckna före sin död och som ger henne och hennes följeslagare fri lejd ut ur Rom. Men listen misslyckas, dödspatrullen skjuter skarpt och Cavaradossi faller. Tosca vandrar värdigt ut i motljus mot en starkt belyst öppning i fonden.

Samhällets övergrepp mot individen förekommer i olika sammanhang som ett ledmotiv rakt igenom hela 1900-talets historia. Det är också temat i åtskilliga moderna och modernistiska konstverk, till exempel i Puccinis opera Tosca, likaväl som i Pasolinis romaner och filmer. Den senare blev dessutom personligen offer för ett iscensatt övergrepp, där de skyldiga och de som direkt bar ansvaret fegt dolde sig bakom en av samhällets utslagna.

Sven Åke Heed

PUCCINI : TOSCA

Premiär 8 juni 2023.

Dirigent : Gianluca Marcianò

Regi och kostym: Rafael R. Villalobos

Scenografi: Emanuele Sinisi

Ljusdesign: Felipe Ramos

Målningar: Santiago Ydáñez

Kormästare: Íñigo Sampil

Solister: Yolanda Auyanet, Vincenzo Costanzo, Àngel Òdena, David Lagares, Enric Martínez-Castignani, Albert Casals, Alejandro López, Julio Ramírez, Hugo Bolívar, Nacho Gómez, Antonio Fernández Fernández.

Skådespelare: Sébastien Bellegy, Manuel Alfonso Bobis, Robin Manogil.

www.teatrodelamaestranza.es

Fler Recensioner från OPERA

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

18 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Titus på Det Kongelige Teater
Scenen är neutral och renskalad, dramat är koncentrerat på den mycket ömtåliga psykologin inom det gamla kompisgänget. Mijnssen har valt att stryka det mesta av recitativen, som ju inte Mozart hann skriva själv, vilket bara är ett plus. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Kronbruden på Verkstan, Malmö Opera
August Strindberg och Siri von Essen lämnade sitt första barn till en änglamakerska. Långt senare skapade Strindberg ett skulddrama, där gärningen dock hålls på armslängds avstånd från honom själv och placeras i bondemiljö. Nu har Malmö Opera förvandlat Kronbruden från operadrama till kammarspel.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Gustaf Wasa på Stockholms konserthus
Redan vid sin urpremiär 1786 i kung Gustavs fyra år gamla operahus blev verket den gustavianska erans största succé och kommer under hundra år framåt att ses som Sveriges nationalopera. I år gavs Gustaf Wasa konsertant.

Läs mer

Recensioner

14 september 2023

Macbeth på Läckö slottsopera
Vad kunde vara en bättre inramning för Giuseppe Verdis tragiska Macbeth än borggården på Läckö? Sören Tranberg har sett årets sommaropera på slottet - två gånger.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dido och Aeneas på Opera på Österbybruk
Henry Purcells miniopera Dido och Aeneas är möjligen den mest spelade av hans musikdramatiska verk i modern tid. Österbybruks uppsättning kan betraktas som en prolog till Drottningholmsteaterns The Fairy Queen senare i sommar.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Münchens operafestspel 2023 
Festspelen i München bjöd i år på Lohengrin, Semele och Aida. Erik Graune var på plats för att rapportera till OPERAs läsare.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Andefabriken på Vadstena-Akademien
Att Andefabriken får sin urpremiär i just Vadstena är en händelse som ser ut som en tanke. Eftersom temat i historien handlar om andevärldar och kapitalism, är steget inte alltför långt till ortens katolska historia.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

The Fairy Queen på Drottningholms Slottsteater
Den nytillträdde musikchefen Francesco Corti har valt The Fairy Queen som sitt första stora uppdrag på teatern. Det är bara att önska och hoppas att man på Drottningholmsteatern får behålla honom mycket länge. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

7 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dardanus på Confidencen, Ulriksdals slottsteater
Den franske regissören och barockexperten Gilbert Blin har som så många utländska regissörer hänförts och inspirerats av den säregna magi som omger våra stockholmska slottsteatrar. Hans uppsättning av Dardanus är ett under av glädje och vitalitet.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Lucia di Lammermoor på Teatro alla Scala, Milano
En förutsättning för att dirigera Lucia di Lammermoor på La Scala var för Chailly att få Lisette Oropesa i titelrollen och Juan Diego Flórez som Edgardo. När man hör Oropesa förstår man Chaillys krav: endast det bästa är gott nog på La Scala. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ernani på Teatro La Fenice, Venedig
Många menar att Ernani är den första riktiga Verdioperan, en opera som förenar både de dramaturgiska och musikaliska stilmedel som kännetecknar och utgör kärnan i Verdis operaskapande. Operan hade sin urpremiär på just La Fenice i Venedig 1844.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Silent Zone på Malmö Opera 
I tre rum och kök utspelar sig kammaroperan Silent Zone med musik och libretto av danska Louise Alenius. Det är ett verk som uttrycker erfarenheter och känslor kring ett svårt ämne som ofta skapar tystnad: sexuella övergrepp inom familjen, incest. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Det var en gång på Grand Hôtel på Göteborgsoperan
När ljudfilmen slog igenom med Jazzsångaren 1927 innebar det en explosion av musik- och operettfilmer. Och det är också själva ramhandlingen för Göteborgsoperans uppsättning av Paul Abrahams lustspelsoperett Det var en gång på Grand Hôtel.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Riddar Blåskäggs borg och Judith på Folkoperan
Bartóks förment freudianska opera får en mer feministisk prägel, som gömmer något om våld i nära relationer bakom var och en av borgens sju dörrar. Det specialbeställda verket Judith är ett slags pendangverk till Béla Bartóks enda opera.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

En midsommarnattsdröm på Kungliga Operan
Scenografnestorn Thessman, Theorell, regi, och kostymdesignern Åberg har valt att göra en vuxnare Midsommarnattsdröm utan Britten-barn på scenen. Ingen akrobatisk mini-Puck eller gosskörsälvor som i originalet. Fritt spelrum alltså för mer uppenbar erotik.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Glömskans arkiv på Malmö Konsthall  
I Malmö Konsthall visas detta ambitiöst sceniskt körverk med operasolister, med undertiteln Ett år av antirasistiskt minne i Malmö. Verket ingår i en utställningsserie med ursprung i ett medborgarinitiativ och har Malmö stad som medarrangör.

Läs mer