Recensioner

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Münchens operafestspel 2023 

Scen ur Lohengrin, Bayerische Staatsoper i München. Foto: Wilifried Hösl
Hon har det inte lätt, Elsa i Lohengrin. Anklagad för brodermord av landets mest inflytelserike man och ingen försvarsadvokat i sikte. Elsagestalten har under de senaste årtiondena varit ett tacksamt objekt för omtolkningar och förvandlingar, långt ifrån den medkännande respekt som hon tidigare åtnjöt i mer konventionella Lohengrinuppsättningar. Man behöver bara påminnas om Peter Konwitschnys legendariska uppsättning, där Elsa är ett mobbningsoffer som stängs in i ett klassrumsskåp av sina obarmhärtiga klasskamrater.  Extra kämpigt hade hon det i en uppsättning på Bayerische Staatsoper i so...
PRENUMERERA!

Logga in eller bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Du som är prenumerant och har ett konto kan logga in med knappen. Om du vill starta en prenumeration kan du göra det nedan. Registrera dig här om du är prenumerant men inte har ett konto än.

Bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Ditt konto är inte kopplat till en aktiv prenumeration. Klicka här för att koppla ditt konto till din prenumeration, eller välj en prenumerationsform nedan om du inte är prenumerant.

Om du tror att någonting har gått fel, kontakta Flowy rörande din prenumeration på 08-799 62 07 eller tidskriftenopera@flowyinfo.se eller våra tekniker på hemsida@tidskriftenopera.se.

Papper

1 år

525:-

✓ 5 nummer på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Digitalt

1 månad

39:-

✓ inget på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Hon har det inte lätt, Elsa i Lohengrin. Anklagad för brodermord av landets mest inflytelserike man och ingen försvarsadvokat i sikte. Elsagestalten har under de senaste årtiondena varit ett tacksamt objekt för omtolkningar och förvandlingar, långt ifrån den medkännande respekt som hon tidigare åtnjöt i mer konventionella Lohengrinuppsättningar. Man behöver bara påminnas om Peter Konwitschnys legendariska uppsättning, där Elsa är ett mobbningsoffer som stängs in i ett klassrumsskåp av sina obarmhärtiga klasskamrater. 

Extra kämpigt hade hon det i en uppsättning på Bayerische Staatsoper i somras. Den sydafrikanska sopranen Johanni van Oostrums tolkning är nog den som ligger längst bort från den traditionellt tigande och suckande Elsagestalten. Klädd i svart, trakasserad av det brabantska folket biter hon ifrån effektivt som en punkad prostituerad, van vid att bli mobbad. Hon röker på med Ortrud i andra akten och hennes längtan efter riddaren i silverne rustning är ett desperat försök att komma ifrån sin situation.

Denna Lohengrin-uppsättning kunde upplevas under de drygt månadslånga operafestspelen i München, en av de mest omfattande av alla sommarens operafestivaler. Här görs ett variationsrikt sammandrag av den senaste säsongens uppsättningar, i år med spännvidd från Purcells Dido och Aeneas från 1689 till Brett Deans Hamlet från 2017. I början av festivalen spelades de repertoarmässigt mer ovanliga verken, som Prokofjevs Krig och fred i en mycket omtalad uppsättning. 

”Fijalkowskas kostymer, samtliga i vita och mjäkigt beigea sweatshirts och byxor, är talande uttryck för det brabantska folkets hjälplösa flockmentalitet.”

I slutdelen av festivalen lades tyngdpunkten på etablerade verk av Wagner och Verdi. Denna del, som bokstavligen kallades ”Festspiel-Schwerpunkt: Kunstwerk der Zukunft?” (Festspelstyngdpunkt: framtidens konstverk?), innebar att man med utgångspunkt från de av Wagner och Verdi spelade operorna förde ett omfattande utbud av samtal, föredrag och diskussioner om framtida musikteater. 

Den kände ungerske filmskaparen och teatermannen Kornél Mundruczó ifrågasätter starkt både operan och Lohengringestalten. Här har all medeltids- och riddarromantisk nostalgi försvunnit. Monika Pormales asketiska scenbild är en vitmålad låda. Under förspelen ligger kören, det brabantska folket, på två sluttningar på scenens bägge sidor passivt nästan traumatiserat eller nervöst gående fram och tillbaka, väntande på att något ska hända. 

Klaus Florian Vogt och Johanni Oostrum i Lohengrin. Foto: Wilifried Hösl.

Inte bara Elsa utan även den ovanligt hjälplöse kungen Henrik och folket längtar av olika anledningar bort till det storslagna, frälsningen, och projicerar detta på Lohengringestalten, som här inte visar sig vara en utifrån kommande gudomlighet. Hans anonyma uppdykande ur folkmassan är allt annat än magiskt och storslaget. 

Anna Axer Fijalkowskas kostymer, samtliga i vita och mjäkigt beigea sweatshirts och byxor, är talande uttryck för det brabantska folkets hjälplösa flockmentalitet. Ortrud blir här rebellen i ett degenerat trött samhälle. Hennes onda förehavanden blir snarare ett ifrågasättande, hon är den enda som inte förförs av Lohengrins försåtliga karisma.

En karisma som är svår att motstå när Lohengrin är Klaus Florian Vogt. Hans unika röstliga syntes av gossopran, kastratsångare och slagkraftig Wagnertenor gör honom fortfarande till den idealiske uttolkaren av denna utomvärldsliga hjältegestalt. Johanni van Oostrums närmast lyriska sopran går ändå igenom effektivt, men den perfekta andningskontrollen man gärna vill ha i Elsas långspunna fraser saknas. Wagnersopranen Anja Kampe är utmärkt som Ortrud, även om de lägsta tonerna saknar den önskade bärigheten. Röstligt något tillbakadragna var veteranen Wolfgang Koch som Telramund och Mika Kares som kung Henrik, som dock hyllades entusiastiskt av publiken. Stort jubel även för dirigenten François-Xavier Roth som leder Bayerska Statsoperans kör och orkester säkert och transparant, fastän man kan önska en bredare och stabilare klangmatta och en tydligare stadga i tempoövergångar.

” Bayerische Staatsoper har sedan länge en rik tradition av kontroversiella Händeluppsättningar

Nå, hur slutar då denna Lohengrin? Mundruczó ger inga lösningar utan lägger upp skeendet som inkonsekvent och i fragmentariska tablåer. Ibland tar han sig vatten över huvudet och lägger till ett svårbegripligt, närmast kosmiskt, perspektiv påminnande om världens undergång i Lars von Triers Melancholia. Mot slutet sänker sig ett enormt meteoritblock sakta ner över scenen, på vilken Lohengrin och Elsa, som har gått in i totalt vansinne, försvinner upp – vart …? Förmodligen inte hem till pappa Parsifal i Graalborgen?

Festivalens uppsättningar är inte valda efter något sammanhållande tema även om människans längtan efter en frälsare eller ett underverk som befriar henne från samhällets krav och verklighet på olika sätt präglar festivalens föreställningar. Åtminstone är parallellerna mellan Lohengrin och Händels Semele tydliga.

Scen ur Semele. Foto: Monika Rittershaus

Skrivet 1743 är Semele ett av Händels senare verk. Han hade då definitivt lämnat den italienska opera serian och redan skördat stora framgångar med sina konsertant uppförda engelskspråkiga oratorier. Genom att frångå de bibliska ämnena och att i oratorieform använda ett mytologiskt tema ser många Semele som ett försök av Händel att skapa en engelsk självständig operaform. 

Enligt myten har guden Jupiter förälskat sig i Semele, dotter till den tebanske kungen Cadmus. Deras kärleksförhållande måste hållas hemligt och Jupiter avtvingar Semele ett löfte att aldrig fråga om hans härkomst. Jupiters maka, Juno, upptäcker emellertid förbindelsen och får Semele att tvivla på att det verkligen var överguden som var hennes älskare. Semele kräver att Jupiter bevisar sin gudomliga identitet, varvid han visar sig som en blixt och bränns till aska inför den mäktiga uppenbarelsen. Dock räddas fostret som Semele bär på ur askan, fostret som kommer att bli guden Dionysos.

Över lag verkar barockoperans dramaturgi och formspråk trigga scenskapare till roliga och infallsrika föreställningar. Just Bayerische Staatsoper har sedan länge en rik tradition av kontroversiella Händeluppsättningar. Här har en av tysk teaters stora, Claus Guth, tagit sig an Händels märkliga oratorium Semele som spelades i Münchens Mini-Bayreuth, den charmiga Prinzregententheater. Det har blivit en alldeles strålande operashow, där Guths sceniska uppfinningsrikedom generöst sköljer över oss. Bara den precist koreograferade kören vid förberedelserna till Semeles bröllop i Michael Levines raffinerat vita scenografi är värt en resa. 

Jakub Józef Orliński i Semele. Foto: Monika Rittershaus

I det ursprungliga operalibrettot av William Congreve har myten fått en annorlunda utformning där det tragiska slutet har mildrats. Här är Semele en bortskämd uttråkad prinsessa som ser sitt äventyr med guden som ett sätt att undgå vardagen och ett äktenskap med en Athamas. Hennes allt högre krav på Jupiter att själv bli gudomlig och den svartsjuka Junos intriger slutar i vansinne och hennes förfördelade syster Ino blir i stället Athamas lyckliga brud. Semele försonas med sitt öde genom vetskapen att hon ska bli mor till en gud.

Ett mångbegåvat sångarlag står till förfogande. Brenda Rae är som Semele en odrägligt bortskämd brat som antagligen slår världsrekord i att drilla snabba koloraturer och utvecklar både komik och tragik i sina vansinnesscener. Som Jupiter har man världsstjärnan Michael Spyres som en underbart kärleksfull både gud och toffelhjälte. Hans ”Where’er you walk”, operans mest berömda aria, blir en andlöst intensiv kärleksförklaring och föreställningens emotionella höjdpunkt. Emily D’Angelo var en underbart tuff dominatrix som den svartsjuka Juno och sjöng oratoriets andra berömda nummer, arian ”Hence, Iris, hence away”, med härligt peppriga hatkoloraturer. Jakub Józef Orliński som den försmådde brudgummen Athamas har en läcker countertenor. Denne professionelle breakdansare drar naturligtvis ner det starkaste jublet genom en osannolikt akrobatisk breakdanskoreografi. Gianluca Capuano lyckas få Bayerisches Staatsorchester till ett nervigt och alert spel som om de spelade på tidstrogna instrument.

”Även om man inte förväntar sig historieromantik med egyptologiskt-arkeologiska klichéer är ändå denna Aida bland de tröstlösaste och gråaste man kan tänka sig.”

Man är i sanning inte van vid att bli struken medhårs i regissören Damiano Michielettos och scenografen Paolo Fantins uppsättningar, särskilt inte i en av de viktigaste tyska operastäderna. Även om man inte förväntar sig historieromantik med egyptologiskt-arkeologiska klichéer är ändå denna Aida bland de tröstlösaste och gråaste man kan tänka sig. 

Kriget mot etiopierna är här ett påtagligt närvarande inbördeskrig. Vi befinner oss i en utbombad skola eller samlingslokal i nutid, där det rinner grus genom hålen i det sönderbombade taket – ungefär som det i dag ser ut på många håll i Ukraina. Triumfmarschen blir en av de mest verkningsfulla bilder av krigets fasor man kan se på en operascen. I stället för segrande soldater och maffiga elefantprocessioner paraderar stumt en lång rad av krigets offer, skadade, lemlästade, blinda i blodiga trasor. Här är gränsen mellan det egyptiska härskarfolket med farao, Amneris, Ramfis och Aida utsuddad. Samtliga är offer för krigets allomfattande härjningar. Michieletto frammanar ett övertygande psykologiskt samspel mellan personerna och ett ovanligt engagerande drama. Personerna är samtliga nedtonade utan egentlig vilja till patriotisk krigshets. 

Judit Kutasi och Riccardo Massi i Aida. Foto: Wilifried Hösl.

Som ofta i dag när det gäller italiensk högdramatisk opera kommer sångarlaget till största delen från öst. Ryskan Elena Stikhina ger Aida en lyrisk framtoning med varm och nyansrik sopran. Man förstår att rumänskan Judit Kutasi spås en världskarriär som Verdimezzo. Hennes Amneris är sympatisk och gripande, hennes landsman George Petean har en effektiv slagkraftig baryton som Amonasro och den ungersk-rumänske basen Alexander Köpeczi är en otäck maffialedare som Ramfis. Den ende italienaren i ensemblen är Riccardo Massi som Radamès, en osäker pojke som saknar vilja till att bli krigets härförare, en tillbakadragen inte mansgrisig tenor.

Daniele Rustioni är förste gästdirigent vid Bayerische Staatsoper och har tilldelats utmärkelsen som årets bäste dirigent. Man förstår anledningen. Sällan har man hört ett så precist, dramatiskt Verdispel med en total lyhördhet för sångarna och perfekt avvägda tempi.

Erik Graune

Wagner: Lohengrin

Premiär 3 december 2022, besökt föreställning 19 juli 2023.
Dirigent: François-Xavier Roth
Iscensättning: Kornél Mundruczó
Assisterande regissör: Marcos Darbyshire
Scenografi: Monika Pormale
Kostym: Anna Axer Fijalkowska
Ljus: Felice Ross
Dramaturgi: Kata Wéber och Malte Krasting
Kormästare: Tilman Michael
Solister: Klaus Florian Vogt, Johanni van Oostrum, Wolfgang Koch, Anja Kampe, Mika Kares, Egils Silins, m.fl.

 

Händel: Semele

Premiär 15 juli, besökt föreställning 20 juli 2023.
Dirigent: Gianluca Capuano
Regi: Claus Guth
Scenografi: Michael Levine
Kostymdesign: Gesine Völlm
Video: Rocafilm
Koreografi: Ramses Sigl
Kormästare: Sonja Lachenmayer
Dramaturgi: Yvonne Gebauer och Christopher Warmuth
Solister: Brenda Rae, Michael Spyres, Jonas Hacker, Jakub Józef Orliński, Emily D’Angelo, Nadezhda Karyazina, Jessica Niles, Philippe Sly, Milan Siljanov.

 

Verdi: Aida

Premiär 15 maj, besökt föreställning 23 juli 2023.
Dirigent: Daniele Rustioni
Regi: Damiano Michieletto
Scenografi: Paolo Fantin
Kostymdesign: Carla Teti
Videofilm: Rocafilm
Koreografi: Thomas Wilhelm
Dramaturgi: Katharina Ortmann och Mattia Palma
Kormästare: Johannes Knecht
Solister: Elena Stikhina, Judit Kutasi, Riccardo Massi, Alexander Köpeczi, George Petean, Alexandros Stavrakakis, James Ley

Fler Recensioner från OPERA

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Bröderna Mozart på Folkteatern, Göteborg
Kultfilmen från 1986 baserades på Etienne Glasers erfarenheter av att sätta upp Don Juan på Stora Teatern i Göteborg. Nu har pjäsversionen fått sin sceniska premiär på Folkteatern i samma stad. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

24 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tosca på Wermland Opera, Karlstad 
På Wermland Opera har man skapat ett multimedialt videoprojicerat scenrum. Borta är de vanliga rums- och scenhänvisningarna i Rom som kyrkan Sant’Andrea della Valle, Palazzo Farnese och Castel Sant’Angelo. Res till Karlstad och upplev en annorlunda Tosca-uppsättning!

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

7 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Rucklarens väg i Berwaldhallen
Igor Stravinskijs enda opera lär vara en av de mest framförda operorna av kompositörer verksamma senare än Puccini. Barbara Hannigan, som gästade Berwaldhallen med verket, gav i regissören Josie Daxters halvsceniska iscensättning ett fullödigt framförande.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

6 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Turandot på Malmö Opera 
I Sofia Adrian Jupithers uppsättning nyttjar man det vanliga, både psykologiskt, musikaliskt och dramatiskt otillfredsställande Alfano-slutet, men dessförinnan är det en riktigt bra föreställning.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

2 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Lear på Teatro Real, Madrid
Det är med glädje jag återser ett verk som vuxit till sig genom åren och som visar sig ha lika mycket att säga oss nu som vid tiden för uruppförandet.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 januari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Elektra på Royal Opera House, London
Senast jag såg Richard Strauss Elektra på Royal Opera House Covent Garden var för drygt trettio år sedan. Det är få uppsättningar som har etsats in i mitt minne som den. Nu är det andra tider.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

24 januari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Barberaren i Sevilla på Kungliga Operan
Redan under uvertyren överraskar Operans nyuppsättning av Barberaren i Sevilla och väcker blandade känslor. Inför öppen ridå möts vi av en helt tom scen.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

9 januari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på GöteborgsOperan - premiär 2
En efter dryg månad gick andra laget in i Göteborgsoperans Don Giovanni-uppsättning. Det är en lite yngre rollbesättning som innehåller ett par sensationella insatser.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

17 december 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på Kungliga Operan 
Jämfört med Göteborgsoperans Don Giovanni-uppsättning kommer Kungliga Operans helt i skuggan både sceniskt, musikaliskt och inte minst vokalt. Det verkar inte längre finnas några utblickar utanför Gustav Adolfs torg.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

12 december 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Den siste trollkarlen med Den Andra Operan på Hallwylska museet
Säg den som Pauline Viardot inte kände bland 1800-talets konstnärer, musiker och notabiliteter. Nu ser Den Andra Operan till att hennes opera Den siste trollkarlen, 156 år efter uruppförandet, får nordisk premiär på Hallwylska museet i Stockholm.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

4 december 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på Göteborgsoperan
Idén till uppsättningen fick regissören John Fulljames vid ett hotellbesök i Aten, där han var tvungen att byta hotell eftersom en person avlidit i det hotellrum som han ursprungligen hade bokat.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

20 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tenoren Piotr Beczała gästar Operan 
Med de programorden hälsades den polske världstenoren Piotr Beczała välkommen till Stockholm och Kungliga Operan, där han begick sin Sverigedebut i en fullspäckad operakonsert.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ravnen på Den Jyske Opera
H.C. Andersen var inte bara föräskad i Jenny Lind, han var också en i alla avseenden lidelsefull operaälskare. Sitt libretto till Ravnen lämnade han in till Det Kongelige 1829, och den unge lovande tonsättaren J.P.E. Hartmann nappade. Nu, efter 158 år, sätts den upp igen.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

6 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tidens larm på Folkoperan
I Tidens larm spelar musiken en underordnad roll, det är Johan Ulvesons porträtt av Sjostakovitj som är det intressanta. Tonsättaren har packat sin resväska och vet att han när som helst kan bli hämtad av underrättelsetjänsten NKVD.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

31 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Pesaro Rossini Opera Festival 2023
Årets Rossini-festival i Pesaro bjöd på tre rariteter till verk, varav ett inte satts upp sceniskt sedan kompositörens dagar. Läs Erik Graunes rapport.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

27 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Eugen Onegin på Det Kongelige Teater
Även säsongens tredje operapremiär i Köpenhamn imponerar. Lennart Bromander hör detaljer som han aldrig lagt märke till förr i en rörande vacker Eugen Onegin.

Läs mer