Recensioner

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Münchens operafestspel 2023 

Scen ur Lohengrin, Bayerische Staatsoper i München. Foto: Wilifried Hösl
Hon har det inte lätt, Elsa i Lohengrin. Anklagad för brodermord av landets mest inflytelserike man och ingen försvarsadvokat i sikte. Elsagestalten har under de senaste årtiondena varit ett tacksamt objekt för omtolkningar och förvandlingar, långt ifrån den medkännande respekt som hon tidigare åtnjöt i mer konventionella Lohengrinuppsättningar. Man behöver bara påminnas om Peter Konwitschnys legendariska uppsättning, där Elsa är ett mobbningsoffer som stängs in i ett klassrumsskåp av sina obarmhärtiga klasskamrater.  Extra kämpigt hade hon det i en uppsättning på Bayerische Staatsoper i so...
PRENUMERERA!

Logga in eller bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Du som är prenumerant och har ett konto kan logga in med knappen. Om du vill starta en prenumeration kan du göra det nedan. Registrera dig här om du är prenumerant men inte har ett konto än.

Bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Ditt konto är inte kopplat till en aktiv prenumeration. Klicka här för att koppla ditt konto till din prenumeration, eller välj en prenumerationsform nedan om du inte är prenumerant.

Om du tror att någonting har gått fel, kontakta Flowy rörande din prenumeration på 08-799 62 07 eller tidskriftenopera@flowyinfo.se eller våra tekniker på hemsida@tidskriftenopera.se.

Papper

1 år

525:-

✓ 5 nummer på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Digitalt

1 månad

39:-

✓ inget på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Hon har det inte lätt, Elsa i Lohengrin. Anklagad för brodermord av landets mest inflytelserike man och ingen försvarsadvokat i sikte. Elsagestalten har under de senaste årtiondena varit ett tacksamt objekt för omtolkningar och förvandlingar, långt ifrån den medkännande respekt som hon tidigare åtnjöt i mer konventionella Lohengrinuppsättningar. Man behöver bara påminnas om Peter Konwitschnys legendariska uppsättning, där Elsa är ett mobbningsoffer som stängs in i ett klassrumsskåp av sina obarmhärtiga klasskamrater. 

Extra kämpigt hade hon det i en uppsättning på Bayerische Staatsoper i somras. Den sydafrikanska sopranen Johanni van Oostrums tolkning är nog den som ligger längst bort från den traditionellt tigande och suckande Elsagestalten. Klädd i svart, trakasserad av det brabantska folket biter hon ifrån effektivt som en punkad prostituerad, van vid att bli mobbad. Hon röker på med Ortrud i andra akten och hennes längtan efter riddaren i silverne rustning är ett desperat försök att komma ifrån sin situation.

Denna Lohengrin-uppsättning kunde upplevas under de drygt månadslånga operafestspelen i München, en av de mest omfattande av alla sommarens operafestivaler. Här görs ett variationsrikt sammandrag av den senaste säsongens uppsättningar, i år med spännvidd från Purcells Dido och Aeneas från 1689 till Brett Deans Hamlet från 2017. I början av festivalen spelades de repertoarmässigt mer ovanliga verken, som Prokofjevs Krig och fred i en mycket omtalad uppsättning. 

”Fijalkowskas kostymer, samtliga i vita och mjäkigt beigea sweatshirts och byxor, är talande uttryck för det brabantska folkets hjälplösa flockmentalitet.”

I slutdelen av festivalen lades tyngdpunkten på etablerade verk av Wagner och Verdi. Denna del, som bokstavligen kallades ”Festspiel-Schwerpunkt: Kunstwerk der Zukunft?” (Festspelstyngdpunkt: framtidens konstverk?), innebar att man med utgångspunkt från de av Wagner och Verdi spelade operorna förde ett omfattande utbud av samtal, föredrag och diskussioner om framtida musikteater. 

Den kände ungerske filmskaparen och teatermannen Kornél Mundruczó ifrågasätter starkt både operan och Lohengringestalten. Här har all medeltids- och riddarromantisk nostalgi försvunnit. Monika Pormales asketiska scenbild är en vitmålad låda. Under förspelen ligger kören, det brabantska folket, på två sluttningar på scenens bägge sidor passivt nästan traumatiserat eller nervöst gående fram och tillbaka, väntande på att något ska hända. 

Klaus Florian Vogt och Johanni Oostrum i Lohengrin. Foto: Wilifried Hösl.

Inte bara Elsa utan även den ovanligt hjälplöse kungen Henrik och folket längtar av olika anledningar bort till det storslagna, frälsningen, och projicerar detta på Lohengringestalten, som här inte visar sig vara en utifrån kommande gudomlighet. Hans anonyma uppdykande ur folkmassan är allt annat än magiskt och storslaget. 

Anna Axer Fijalkowskas kostymer, samtliga i vita och mjäkigt beigea sweatshirts och byxor, är talande uttryck för det brabantska folkets hjälplösa flockmentalitet. Ortrud blir här rebellen i ett degenerat trött samhälle. Hennes onda förehavanden blir snarare ett ifrågasättande, hon är den enda som inte förförs av Lohengrins försåtliga karisma.

En karisma som är svår att motstå när Lohengrin är Klaus Florian Vogt. Hans unika röstliga syntes av gossopran, kastratsångare och slagkraftig Wagnertenor gör honom fortfarande till den idealiske uttolkaren av denna utomvärldsliga hjältegestalt. Johanni van Oostrums närmast lyriska sopran går ändå igenom effektivt, men den perfekta andningskontrollen man gärna vill ha i Elsas långspunna fraser saknas. Wagnersopranen Anja Kampe är utmärkt som Ortrud, även om de lägsta tonerna saknar den önskade bärigheten. Röstligt något tillbakadragna var veteranen Wolfgang Koch som Telramund och Mika Kares som kung Henrik, som dock hyllades entusiastiskt av publiken. Stort jubel även för dirigenten François-Xavier Roth som leder Bayerska Statsoperans kör och orkester säkert och transparant, fastän man kan önska en bredare och stabilare klangmatta och en tydligare stadga i tempoövergångar.

” Bayerische Staatsoper har sedan länge en rik tradition av kontroversiella Händeluppsättningar

Nå, hur slutar då denna Lohengrin? Mundruczó ger inga lösningar utan lägger upp skeendet som inkonsekvent och i fragmentariska tablåer. Ibland tar han sig vatten över huvudet och lägger till ett svårbegripligt, närmast kosmiskt, perspektiv påminnande om världens undergång i Lars von Triers Melancholia. Mot slutet sänker sig ett enormt meteoritblock sakta ner över scenen, på vilken Lohengrin och Elsa, som har gått in i totalt vansinne, försvinner upp – vart …? Förmodligen inte hem till pappa Parsifal i Graalborgen?

Festivalens uppsättningar är inte valda efter något sammanhållande tema även om människans längtan efter en frälsare eller ett underverk som befriar henne från samhällets krav och verklighet på olika sätt präglar festivalens föreställningar. Åtminstone är parallellerna mellan Lohengrin och Händels Semele tydliga.

Scen ur Semele. Foto: Monika Rittershaus

Skrivet 1743 är Semele ett av Händels senare verk. Han hade då definitivt lämnat den italienska opera serian och redan skördat stora framgångar med sina konsertant uppförda engelskspråkiga oratorier. Genom att frångå de bibliska ämnena och att i oratorieform använda ett mytologiskt tema ser många Semele som ett försök av Händel att skapa en engelsk självständig operaform. 

Enligt myten har guden Jupiter förälskat sig i Semele, dotter till den tebanske kungen Cadmus. Deras kärleksförhållande måste hållas hemligt och Jupiter avtvingar Semele ett löfte att aldrig fråga om hans härkomst. Jupiters maka, Juno, upptäcker emellertid förbindelsen och får Semele att tvivla på att det verkligen var överguden som var hennes älskare. Semele kräver att Jupiter bevisar sin gudomliga identitet, varvid han visar sig som en blixt och bränns till aska inför den mäktiga uppenbarelsen. Dock räddas fostret som Semele bär på ur askan, fostret som kommer att bli guden Dionysos.

Över lag verkar barockoperans dramaturgi och formspråk trigga scenskapare till roliga och infallsrika föreställningar. Just Bayerische Staatsoper har sedan länge en rik tradition av kontroversiella Händeluppsättningar. Här har en av tysk teaters stora, Claus Guth, tagit sig an Händels märkliga oratorium Semele som spelades i Münchens Mini-Bayreuth, den charmiga Prinzregententheater. Det har blivit en alldeles strålande operashow, där Guths sceniska uppfinningsrikedom generöst sköljer över oss. Bara den precist koreograferade kören vid förberedelserna till Semeles bröllop i Michael Levines raffinerat vita scenografi är värt en resa. 

Jakub Józef Orliński i Semele. Foto: Monika Rittershaus

I det ursprungliga operalibrettot av William Congreve har myten fått en annorlunda utformning där det tragiska slutet har mildrats. Här är Semele en bortskämd uttråkad prinsessa som ser sitt äventyr med guden som ett sätt att undgå vardagen och ett äktenskap med en Athamas. Hennes allt högre krav på Jupiter att själv bli gudomlig och den svartsjuka Junos intriger slutar i vansinne och hennes förfördelade syster Ino blir i stället Athamas lyckliga brud. Semele försonas med sitt öde genom vetskapen att hon ska bli mor till en gud.

Ett mångbegåvat sångarlag står till förfogande. Brenda Rae är som Semele en odrägligt bortskämd brat som antagligen slår världsrekord i att drilla snabba koloraturer och utvecklar både komik och tragik i sina vansinnesscener. Som Jupiter har man världsstjärnan Michael Spyres som en underbart kärleksfull både gud och toffelhjälte. Hans ”Where’er you walk”, operans mest berömda aria, blir en andlöst intensiv kärleksförklaring och föreställningens emotionella höjdpunkt. Emily D’Angelo var en underbart tuff dominatrix som den svartsjuka Juno och sjöng oratoriets andra berömda nummer, arian ”Hence, Iris, hence away”, med härligt peppriga hatkoloraturer. Jakub Józef Orliński som den försmådde brudgummen Athamas har en läcker countertenor. Denne professionelle breakdansare drar naturligtvis ner det starkaste jublet genom en osannolikt akrobatisk breakdanskoreografi. Gianluca Capuano lyckas få Bayerisches Staatsorchester till ett nervigt och alert spel som om de spelade på tidstrogna instrument.

”Även om man inte förväntar sig historieromantik med egyptologiskt-arkeologiska klichéer är ändå denna Aida bland de tröstlösaste och gråaste man kan tänka sig.”

Man är i sanning inte van vid att bli struken medhårs i regissören Damiano Michielettos och scenografen Paolo Fantins uppsättningar, särskilt inte i en av de viktigaste tyska operastäderna. Även om man inte förväntar sig historieromantik med egyptologiskt-arkeologiska klichéer är ändå denna Aida bland de tröstlösaste och gråaste man kan tänka sig. 

Kriget mot etiopierna är här ett påtagligt närvarande inbördeskrig. Vi befinner oss i en utbombad skola eller samlingslokal i nutid, där det rinner grus genom hålen i det sönderbombade taket – ungefär som det i dag ser ut på många håll i Ukraina. Triumfmarschen blir en av de mest verkningsfulla bilder av krigets fasor man kan se på en operascen. I stället för segrande soldater och maffiga elefantprocessioner paraderar stumt en lång rad av krigets offer, skadade, lemlästade, blinda i blodiga trasor. Här är gränsen mellan det egyptiska härskarfolket med farao, Amneris, Ramfis och Aida utsuddad. Samtliga är offer för krigets allomfattande härjningar. Michieletto frammanar ett övertygande psykologiskt samspel mellan personerna och ett ovanligt engagerande drama. Personerna är samtliga nedtonade utan egentlig vilja till patriotisk krigshets. 

Judit Kutasi och Riccardo Massi i Aida. Foto: Wilifried Hösl.

Som ofta i dag när det gäller italiensk högdramatisk opera kommer sångarlaget till största delen från öst. Ryskan Elena Stikhina ger Aida en lyrisk framtoning med varm och nyansrik sopran. Man förstår att rumänskan Judit Kutasi spås en världskarriär som Verdimezzo. Hennes Amneris är sympatisk och gripande, hennes landsman George Petean har en effektiv slagkraftig baryton som Amonasro och den ungersk-rumänske basen Alexander Köpeczi är en otäck maffialedare som Ramfis. Den ende italienaren i ensemblen är Riccardo Massi som Radamès, en osäker pojke som saknar vilja till att bli krigets härförare, en tillbakadragen inte mansgrisig tenor.

Daniele Rustioni är förste gästdirigent vid Bayerische Staatsoper och har tilldelats utmärkelsen som årets bäste dirigent. Man förstår anledningen. Sällan har man hört ett så precist, dramatiskt Verdispel med en total lyhördhet för sångarna och perfekt avvägda tempi.

Erik Graune

Wagner: Lohengrin

Premiär 3 december 2022, besökt föreställning 19 juli 2023.
Dirigent: François-Xavier Roth
Iscensättning: Kornél Mundruczó
Assisterande regissör: Marcos Darbyshire
Scenografi: Monika Pormale
Kostym: Anna Axer Fijalkowska
Ljus: Felice Ross
Dramaturgi: Kata Wéber och Malte Krasting
Kormästare: Tilman Michael
Solister: Klaus Florian Vogt, Johanni van Oostrum, Wolfgang Koch, Anja Kampe, Mika Kares, Egils Silins, m.fl.

 

Händel: Semele

Premiär 15 juli, besökt föreställning 20 juli 2023.
Dirigent: Gianluca Capuano
Regi: Claus Guth
Scenografi: Michael Levine
Kostymdesign: Gesine Völlm
Video: Rocafilm
Koreografi: Ramses Sigl
Kormästare: Sonja Lachenmayer
Dramaturgi: Yvonne Gebauer och Christopher Warmuth
Solister: Brenda Rae, Michael Spyres, Jonas Hacker, Jakub Józef Orliński, Emily D’Angelo, Nadezhda Karyazina, Jessica Niles, Philippe Sly, Milan Siljanov.

 

Verdi: Aida

Premiär 15 maj, besökt föreställning 23 juli 2023.
Dirigent: Daniele Rustioni
Regi: Damiano Michieletto
Scenografi: Paolo Fantin
Kostymdesign: Carla Teti
Videofilm: Rocafilm
Koreografi: Thomas Wilhelm
Dramaturgi: Katharina Ortmann och Mattia Palma
Kormästare: Johannes Knecht
Solister: Elena Stikhina, Judit Kutasi, Riccardo Massi, Alexander Köpeczi, George Petean, Alexandros Stavrakakis, James Ley

Fler Recensioner från OPERA

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

2 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tristan och Isolde på Teatro de la Maestranza, Sevilla
Elisabet Strids Isoldedebut är den stora behållningen när Teatro de la Maestranza ger sig på Wagners verk, kantat av obefintlig regi och tekniska haverier.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

The Turn of the Screw på Det Konglige Teater, Gamle scene
I den här uppsättningen hamnar guvernanten – sexualfrustrerad eller inte – markant i centrum tack vare den unga sopranen Clara Cecilie Thomsens enastående fina insats.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

18 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Titus på Det Kongelige Teater
Scenen är neutral och renskalad, dramat är koncentrerat på den mycket ömtåliga psykologin inom det gamla kompisgänget. Mijnssen har valt att stryka det mesta av recitativen, som ju inte Mozart hann skriva själv, vilket bara är ett plus. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Kronbruden på Verkstan, Malmö Opera
August Strindberg och Siri von Essen lämnade sitt första barn till en änglamakerska. Långt senare skapade Strindberg ett skulddrama, där gärningen dock hålls på armslängds avstånd från honom själv och placeras i bondemiljö. Nu har Malmö Opera förvandlat Kronbruden från operadrama till kammarspel.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Gustaf Wasa på Stockholms konserthus
Redan vid sin urpremiär 1786 i kung Gustavs fyra år gamla operahus blev verket den gustavianska erans största succé och kommer under hundra år framåt att ses som Sveriges nationalopera. I år gavs Gustaf Wasa konsertant.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tosca på Teatro de la Maestranza, Sevilla   
Uppsättningen är en tolkning av operan sedd genom den italienske filmaren och författaren Pier Paolo Pasolinis liv och död. Den blir till en reflektion över politikers och maktutövares självpåtagna rätt att bestämma över medborgarnas liv och död.

Läs mer

Recensioner

14 september 2023

Macbeth på Läckö slottsopera
Vad kunde vara en bättre inramning för Giuseppe Verdis tragiska Macbeth än borggården på Läckö? Sören Tranberg har sett årets sommaropera på slottet - två gånger.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dido och Aeneas på Opera på Österbybruk
Henry Purcells miniopera Dido och Aeneas är möjligen den mest spelade av hans musikdramatiska verk i modern tid. Österbybruks uppsättning kan betraktas som en prolog till Drottningholmsteaterns The Fairy Queen senare i sommar.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Andefabriken på Vadstena-Akademien
Att Andefabriken får sin urpremiär i just Vadstena är en händelse som ser ut som en tanke. Eftersom temat i historien handlar om andevärldar och kapitalism, är steget inte alltför långt till ortens katolska historia.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

The Fairy Queen på Drottningholms Slottsteater
Den nytillträdde musikchefen Francesco Corti har valt The Fairy Queen som sitt första stora uppdrag på teatern. Det är bara att önska och hoppas att man på Drottningholmsteatern får behålla honom mycket länge. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

7 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dardanus på Confidencen, Ulriksdals slottsteater
Den franske regissören och barockexperten Gilbert Blin har som så många utländska regissörer hänförts och inspirerats av den säregna magi som omger våra stockholmska slottsteatrar. Hans uppsättning av Dardanus är ett under av glädje och vitalitet.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Lucia di Lammermoor på Teatro alla Scala, Milano
En förutsättning för att dirigera Lucia di Lammermoor på La Scala var för Chailly att få Lisette Oropesa i titelrollen och Juan Diego Flórez som Edgardo. När man hör Oropesa förstår man Chaillys krav: endast det bästa är gott nog på La Scala. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ernani på Teatro La Fenice, Venedig
Många menar att Ernani är den första riktiga Verdioperan, en opera som förenar både de dramaturgiska och musikaliska stilmedel som kännetecknar och utgör kärnan i Verdis operaskapande. Operan hade sin urpremiär på just La Fenice i Venedig 1844.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Silent Zone på Malmö Opera 
I tre rum och kök utspelar sig kammaroperan Silent Zone med musik och libretto av danska Louise Alenius. Det är ett verk som uttrycker erfarenheter och känslor kring ett svårt ämne som ofta skapar tystnad: sexuella övergrepp inom familjen, incest. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Det var en gång på Grand Hôtel på Göteborgsoperan
När ljudfilmen slog igenom med Jazzsångaren 1927 innebar det en explosion av musik- och operettfilmer. Och det är också själva ramhandlingen för Göteborgsoperans uppsättning av Paul Abrahams lustspelsoperett Det var en gång på Grand Hôtel.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Riddar Blåskäggs borg och Judith på Folkoperan
Bartóks förment freudianska opera får en mer feministisk prägel, som gömmer något om våld i nära relationer bakom var och en av borgens sju dörrar. Det specialbeställda verket Judith är ett slags pendangverk till Béla Bartóks enda opera.

Läs mer