Larsson, Hoel, Tysklind, Lorentzson, Arvidson, Jonsson, Green, Ingebäck, Dike, Tobiasson.
Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören/Andersson
Sterling CDO-1131/1132-2 [2 CD]
Distr: Naxos
Sterling fortsätter oförtrutet och har nu hunnit fram till den tionde volymen av svenska romantiska operor. Snart är vi svenskar kanske inte längre sämst i klassen på att ge ut våra egna operaverk på cd och Spotify? Denna gång gäller det Andreas Halléns Valdemarsskatten, uruppförd i det då alldeles nya operahuset i Stockholm 1899 med en ung John Forsell som Valdemar. Verket blev en stor succé trots Wilhelm Peterson-Bergers avundsjuka kommentarer och gick sedan 66 gånger fram till 1924.
Denna upptagning är en studioproduktion gjord för Sveriges Radio 2001, alltså inte inför publik. På den tiden hade man råd att göra radioproduktioner med samma förutsättningar som en studioinspelning. Resultatet sändes sedan i radio utan att ges ut på cd. Men nu har skadan tagits igen och bättre sent än aldrig, speciellt som resultatet är så överväldigande som här.
Hallén må vara relativt bortglömd, men var en mycket viktig profil för det svenska musiklivet i Göteborg, Stockholm och till och med Malmö. I Göteborg tog han vid där Bedřich Smetana hade slutat, och i Stockholm ligger han bakom vad som sedan blev Stockholms Filharmoniska orkester och kör. Utbildad i Leipzig vistades han långa perioder i Tyskland och ligger bakom smakkantringen från det franskinriktade till mer tyskklingande inom den svenska musiken under 1880-talet. Som god vän till Franz Liszt såg denne till att hans debutopera Harald Viking uruppfördes i Leipzig 1881 innan den kom till Stockholm.
Ur det verket finns det som hittills är utgivet i operaväg av Hallén på cd: Stig Rybrant leder Malmösymfonikerna 1974 i den halvtimmeslånga slutscenen i Musica Sveciaes serie. På den tiden ansåg man inte att de svenska operorna var värda kompletta inspelningar och Rybrants ganska jämntjocka framförande väcker heller inte samma intresse som B Tommy Anderssons mer genomlysta utläggning av Valdemarsskatten i spetsen för Radiosymfonikerna.
Vad som tidigare sagts om Halléns och hans operor som kraftfullt Wagnerepigoneri kan här dementeras: visst var han starkt inspirerad av den senare Wagner, vars operor då inte nått Sverige, men hans tonspråk är ändå personligt och här dessutom kryddat med svensk folkton. Trots allt ligger han ganska långt ifrån den senare Peterson-Bergers mer bombastiska operor.
Axel Klinckowströms libretto beskriver Valdemar Atterdags brandskattning av Visby 1361, vilket sker i den tredje akten av de fyra. I övrigt bygger den på sägnen att ett av kung Valdemars skepp med det dyrbara guldet skulle ha förlist då det innehöll gods stulet från kyrkor och kloster och därför häftat vid en förbannelse. Naturligtvis flätas en kärlekshistoria in, då Valdemar utnyttjar och lurar den unga borgardottern Ava till att öppna stadsporten inför brandskattningen. Den wagnerska förlossningstanken kommer i akt 4 då Ava ber till Gud att Valdemars liv ska skonas ute till havs. Vilket också sker, då skatten kan återgå till Ägirs döttrar som i verkets ramhandling krävt åter sitt guld av Valdemar i utbyte mot att han blir kung över de nordiska länderna.
Så visst finns här en hel del Wagner med en väl utarbetad ledmotivsteknik dessutom. Mest påminner operan naturligtvis om Rhenguldet – inledningen är dessutom identisk med dess långa Ess-durackord, men vilken opera innehåller inte långa arpeggioackord som flyttas allt högre? Mycket snart kommer vi in en annan klangvärld och andra aktens midsommarfest bjuder på såväl svensk körtradition som en passionerad kärleksduett mellan Valdemar och Ava. Ett mycket suggestivt mellanspel ställer åhöraren utom allt tvivel vad som sker då paret lämnat scenen för att komma tillbaka som transformerade.
B Tommy Andersson tar här verkligen ut svängarna, och som vår störste tillskyndare av svensk opera är hans utläggning av partituret minutiös och underbart varierad. Han har benhård kontroll, alltifrån skira klanger till en mer handfast, massiv dramatik. Men kontrollen gör att uttrycket kan få fritt spelrum hos den fina sångarensemblen och de glansfulla Radiosymfonikerna. Radiokören låter fräscht och exakt, men hade kanske kunnat tillåta sig litet mer fulsång och dramatik.
Sångarna är de bästa som Sverige kunnat uppbringa i början av 2000-talet och i Valdemars parti glänser Anders Larsson med återhållen passion och lyriska barytonflöden. Imposanta basbarytoninsatser görs av den nyligen pensionerade Anders Lorenztson som Abbot Klemens och Stig Tysklind som Borgmästaren. I en mindre roll som borgarson utmärker sig framlidne Lars-Erik Jonsson med skönklingande tenor – han är fortfarande saknad! Rent lyxigt klingar den osedvanligt läckra kvartetten som Ägirs döttrar – Christina Green, Karin Ingebäck, Martina Dike och Ingrid Tobiasson.
I den kvinnliga huvudrollen som Ava framträder Lena Hoel. Denna fina sopran slog igenom på 1980-talet som hög lyrisk sopran och blev Kungliga Operan trogen under nästan tre decennier. Då hon lyckosamt breddade sig mot mer lyrisk-dramatiska partier som Mimì, Tatjana och Dottern i Ett drömspel kom hon märkligt nog inte att stå i första rummet längre. Hur märkligt det var bevisar hon här: hela fjärde akten har hon nästan helt ensam och presterar en gripande slutscen med skönt mellanläge, personlig timbre och expansiv men aldrig forcerad höjd. Lägg därtill en god textning och fin textförståelse, så förstår ni att hon tillsammans med B Tommy Andersson ger Halléns musik full rättvisa. Att få även hans Harald Viking komplett på cd vore något att drömma om.
Göran Gademan