In Memoriam

Berit Lindholm 1934–2023

Berit Lindholm som Brünnhilde i Ragnarök, Kungliga Operan 1970. Foto: Enar Merkel Rydberg.

Hovsångaren och den högdramatiska sopranen Berit Lindholm har avlidit i en ålder av 88 år. Hon var född som Berit Jonsson i Fredhäll, Stockholm, och utbildade sig först till folkskollärare innan hon sökte och kom in på Operaskolan i Stockholm där hon gick 1961–63. Hennes första sånglärare var Brita von Vegesack men det var senare med Käthe Sundström då hon hittade sin dramatiska sopranröst som det riktigt lossnade. Debuten på Kungliga Operan blev som Grevinnan i Figaros bröllop mot Ingvar Wixell, och efter ett par år på teatern då operachefen Göran Gentele lär ha yttrat de berömda orden ”Vad ska jag göra med den där j-a folkskollärarinnan?” fick hon sitt absoluta genombrott som Chrysothemis mot Birgit Nilssons första Elektra 1965. Eftersom såväl internationell press som utländska operachefer var där för att höra Birgits Elektra upptäckte de på köpet Berit Lindholms kapacitet som dramatisk sopran. Ett fynd helt enkelt.

Utlandsgästspelen blev då fler i takt med att hon började bygga upp sin repertoar i det dramatiska sopranfacket: hos Wagner Senta, Elisabeth och Elsa (mot Nicolai Gedda), hos Verdi Abigaille i Nabucco, Amelia i Maskeradbalen och Aida samt hos Puccini både Tosca och Turandot. Dessutom gjorde hon titelrollen i Beethovens Fidelio.

År 1967 öppnade Bayreuthfestspelen sina portar för henne, och där gjorde hon först Venus i Tannhäuser. Samma år sjöng hon sin första Isolde i Stockholm och strax därpå blev det Brünnhilde i hela Nibelungens ring, såväl i Stockholm som i Bayreuth, där hon blev kvar till 1973. Isolde och Brünnhilde var de roller som hon gjorde allra mest och själv rankade högst. I Stockholm skapade Folke Abenius och Jan Brazda en ny Ring, där de gjort rent hus med all tidigare senromantisk bråte och Berit Lindholm var då självskriven för alla Brünnhilderollerna. När hon gjorde sin entré i Valkyrian, i sin slanka gestalt i svarta trikåer och läder, undrade en recensent om hon hade lämnat motorcykeln ute i kulissen … .

Ibland kallade hon sig själv för Birgit Nilssons lillasyster, eftersom hon ofta fick ta över hennes roller i samma uppsättningar ute i världen. Men de två var mycket olika. Berit var lång och slank, och hennes röst var mer mörkfärgad med ett stadigt mellanläge och ett attraktivt litet vibrato. Mitt under karriären, i mitten av 70-talet, sökte Berit Lindholm upp en amerikansk sångpedagog på rekommendation av just Birgit. Resultatet blev att rösten kom ännu längre ner i kroppen, stödet utvecklades ytterligare och rösten blev ännu mer volymstark. I pressen talade man efter det om ”die neue Lindholm” som då ansågs oslagbar.

Karriären gick vidare på världens största operascener, från Metropolitan Opera i New York till Bolsjojteatern i Moskva. På den sistnämnda var hon Sovjetunionens första Isolde under ledning av Karl Böhm vid Wienoperans gästspel, något hon var särskilt stolt över. Några år senare blev hon även Bolsjojs första Brünnhilde, men då på ensemblegästspel med Stockholmsoperan.

Under 70-talet lade hon också några Straussroller till repertoaren. Först ut var Salome, som hon gjorde med enbart sex dagars repetitionstid på Parisoperan – senare gjorde hon den ofta i Göran Järvefelts uppsättning i Stockholm. Men även titelrollen i Elektra och Färgarfrun i Die Frau ohne Schatten gjorde hon utomlands, och det är snudd på skandal att hon inte fick göra rollerna i Stockholm. Senare gestaltade hon ett par roller som Birgit Nilsson aldrig ville ge sig på, och med sitt fina mellanläge och sin mörka röstklang blev hon en idealisk Kundry i Parsifal och Ortrud i Lohengrin. En liknande roll gjorde hon senare på Norrlandsoperan i Umeå: Bergadrottningen i Ivar Hallströms Den bergtagna mot Hillevi Martinpelto och där såväl cd- och tv-inspelning samt utlandsgästspel följde. De allra sista rollerna blev Alfa (Körledarinnan) i Daniel Börtz’ Backanterna 1991, där hon faktiskt vågade säga ifrån till Ingmar Bergman, samt Klytaimnestra i Elektra i Folke Abenius nyuppsättning 1993–95. Därmed hade hon, som ytterst få sångerskor, sjungit alla de tre kvinnliga huvudrollerna i Strauss Elektra.

Själv lärde jag känna Berit på en masterclass i Piteå 1986 och vi kom att bli vänner livet ut. Naturligtvis hade jag sett henne i flera roller på Stockholmsoperan alltsedan Brünnhilde i en hel Ring 1977, då man fick köa hela natten för att få biljetter. Men min underdånighet mot ”die Lindholm” bröt hon raskt ner med sitt raka sätt och sin dråpliga humor. Jag vet få operasångare som var så jordnära som hon.

Hela sin internationella karriär bodde hon kvar i Sverige med sin familj och som exempel kan nämnas att hon ute i Bromma där de bodde sjöng en julkonsert den 23 december varje år i kyrkan, varefter de bjöd över alla grannarna på Janssons frestelse efteråt. Så när alla andra kunde gå hem till sitt julmys, stod Berit och hennes man Hans med travar av disk som varade ända till julafton. Det fick mig att förstå vad hon menade med sitt svar i autografkön efter Ragnarök på trettondagen 1978. På den vanliga frågan ”Hur känns det?” svarade hon ”Jo tack, julen tar hårt på en sångerska också”. Berit var en matmamma av Guds nåde som fick vika ut sig om sina recept i Allt om Mat.

De som lever nära en artist vet att det kan vara svårt att inte se privatpersonen igenom rollen på scenen. Men trots att jag lärt känna Berit väl var det aldrig några problem. Hon kunde ha ett sanslöst stort utspel som man nog på mindre scener hade behövt ducka inför, men aldrig på Kungliga Operans stora scen. Mest imponerad var jag nog inför hennes Kundry mot Sven-Olof Eliassons Parsifal. En mer sensuell kyss tror jag mig aldrig ha sett i andra akten, och hennes plastik där var häpnadsväckande långt ifrån henne själv som privatperson.

Minnena travar sig, som när hon plötsligt fick ställa in en sånglektion för att hoppa in som Isolde i Stuttgart. Då tog hon bara fram sitt klaverutdrag, tog ut kuvertet med ”Stuttgart” på och lade det i handbagaget för att friska upp scenerierna på flyget. Eller när hon var oemotståndligt rolig konferencier tillsammans med Torbjörn Lillieqvist på Operabögarnas gala på Folkoperan under Pride 2006. Då hukade tre sopraner – Annalena Persson, Hillevi Martinpelto och Emma Vetter – inför hennes majestätiska entré efter att de framfört Elisabeths hälsningssång.

Nu saknar jag Berit enormt, både hennes humor och rättframhet fast också hennes värme och omtänksamhet. Men jag lägger hennes skiva i serien Great Swedish Singers i cd-spelaren och då finner jag stor tröst i hennes fantastiska röst.

Göran Gademan

 

 

 

Fler In Memoriam från OPERA

In Memoriam

17 februari 2024

Seiji Ozawa 1935–2024
Den japanske dirigenten Seiji Ozawa avled i Tokyo den 6 februari 88 år gammal. Ozawa var bland annat chefsdirigent för San Francisco Symphony Orchestra (1970–76), Toronto Symphony Orchestra och inte minst Boston Symphony Orchestra som han var chef för mellan 1973 och 2010.

Läs mer

In Memoriam

5 februari 2024

Tonny Landy 1937–2024
Den danske tenoren Tonny Landy har avlidit efter en längre tids sjukdom, 86 år gammal. Trots att han mestadels var knuten till Det Kongelige i Köpenhamn var han en stor publikfavorit både i Göteborg och i Stockholm.

Läs mer

In Memoriam

20 januari 2024

Ewa Podleś 1952–2024
Med ett omfång på tre oktaver där hon kunde prestera såväl häpnadsväckande koloraturer som ett maffigt mörker i rösten gjorde hon sig särskilt väl inom barock och Rossini.

Läs mer

In Memoriam

29 december 2023

Torkel Blomkvist 1950–2023
Ljussättaren Torkel Blomkvist har avlidit 73 år gammal. Att beskriva hans gigantiska gärning är nästan en omöjlig uppgift då han var verksam under decennier inom svensk scenkonst.

Läs mer

In Memoriam

25 november 2023

Margareta Ridderstedt 1951–2023
Sopranen Margareta Ridderstedt, född Edström, har avlidit i en ålder av 72 år. Hon var bland annat utbildad på Operastudio 67 och var en av stöttepelarna under Folkoperans tid på Roslagsgatan samt den första tiden på Hornsgatan under 1980-talet.

Läs mer

In Memoriam

14 november 2023

Ryland Davies 1943–2023
Den walesiske tenoren Ryland Davies har avlidit 80 år gammal. Han tillhörde under många år den yppersta eliten bland Mozarttenor med roller som Belmonte i Enleveringen ur seraljen, Ferrando i Così fan tutte, Don Ottavio i Don Giovanni och Tamino i Trollflöjten.

Läs mer

In Memoriam

12 november 2023

Adele Änggård 1933–2023
Den brittisk-svenska scenografen och kostymdesignern Adele Änggård har avlidit 90 år gammal. Hon var född Nutfield i Surrey. Hennes far var lord Hankey, som var ambassadör i Sverige 1960–65.

Läs mer

In Memoriam

29 oktober 2023

Lars Sjöberg 1942–2023
Musikjournalisten och översättaren Lars Sjöberg har gått bort i en ålder av 81 år. Han arbetade på SR P2 i många år och gjorde sig känd för en bredare publik med sina både humoristiska och pedagogiska radioserier.

Läs mer

In Memoriam

7 oktober 2023

Reiner Goldberg 1939–2023
Den tyske Wagnertenoren Reiner Goldberg har avlidit i sitt hem i Berlin tio dagar före sin 84-årsdag. Han utbildade sig vid Musikkonservatorium Carl Maria von Weber i Dresden och därefter debuterade han 1967 vid Sächsische Landesbühne Radebaul. År 1973 debuterade han på Semperoperan i Dresden och från 1981 ingick han i ensemblen vid Staatsoper Unter den Linden i dåvarande Östberlin.

Läs mer

In Memoriam

20 september 2023

Stephen Gould 1962–2023
Den amerikanske Wagnertenoren Stephen Gould har avlidit i sviterna av en obotlig levercancer, 61 år gammal. Han var en framstående sångare, aktör och inte minst pedagog. Han debuterade vid Bayreuthfestspelen 2004 och här kom han framträda i nästan hundra föreställningar tills i fjol.

Läs mer

In Memoriam

28 augusti 2023

Robert Hale 1933–2023
Den amerikanske basbarytonen Robert Hale har avlidit i dagarna kring sin 90-årsdag. Han föddes i Texas men växte upp i Louisiana. Därefter flyttade familjen till Oklahoma City, där Robert Hale gick på high school och college.

Läs mer

In Memoriam

18 augusti 2023

Renata Scotto 1934–2023
En av de absolut världsledande sopranerna under 1960–80-talen, Renata Scotto, har avlidit i en ålder av 89 år. Hon var född i en liten fiskeby utanför Savona i Ligurien dit hon återvände före sin bortgång. Hon kunde närmast betraktas som ett sångligt underbarn då hon kom till Musikkonservatoriet i Milano som sextonåring.

Läs mer

In Memoriam

17 augusti 2023

Arnold Östman 1939–2023
Dirigenten Arnold Östman har efter längre tids sjukdom avlidit 83 år gammal. Han var praktiskt taget autodidakt och gjorde en mycket framgångsrik karriär i svenskt och internationellt operaliv.

Läs mer

In Memoriam

15 augusti 2023

Rachel Yakar 1936–2023
Den franska sopranen Rachel Yakar har efter en lång tids sjukdom avlidit 87 år gammal.  Hon var född i Lyon av judisk grekisk-turkiska föräldrar. Först utbildade hon sig till kostymdesigner, men sedan tog sången över. Hon studerade vid Pariskonservatoriet.

Läs mer

In Memoriam

2 augusti 2023

Graham Clark 1941–2023
Den brittiske karaktärstenoren Graham Clark har avlidit 81 år gammal i sviterna av en cancersjukdom som han diagnosticerades med för 20 år sedan. Clarks stora genombrott kom i samband en välgörenhetsgala på Covent Garden 1975, som dirigerades av Richard Bonynge och där Joan Sutherland var den stora stjärnan.

Läs mer

In Memoriam

23 juli 2023

Danica Mastilović 1933–2023
Sopranen Danica Mastilović har avlidit 89 år gammal efter en längre tids sjukdom. Hon kom att tillhöra Frankfurts fasta ensemble under hela 40 år.

Läs mer