Sopranen Danica Mastilović har avlidit 89 år gammal efter en längre tids sjukdom. Hon bodde i Dreieich strax söder om Frankfurt am Main. Född 1933 i östra Serbien, dåvarande kungariket Jugoslavien, blev hon senare tysk medborgare. År 1983 utnämndes hon till Kammersängerin.
På 1950-talet studerade hon sång vid Belgrads musikkonservatorium. Redan under sina studier framträdde hon på olika operettscener i huvudstaden. I slutet av 1950-talet inbjöds hon att sjunga upp för Georg Solti, som då var musikchef på operan i Frankfurt. Det ledde till att hon fick debutera där som Tosca redan 1959. Hon kom sedan att tillhöra Frankfurts fasta ensemble under hela 40 år. Från att ha sjungit många mindre roller åtog hon sig vartefter större och mer dramatiska partier. Hennes första stora framgång där var som Turandot 1964.
Under Soltis efterträdare på Frankfurtoperan, Christoph von Dohnányi, övergick Mastilović i slutet av 1960-talet till att sjunga alltfler högdramatiska roller; 1971 sjöng hon sin första Elektra av Richard Strauss. Den dåvarande balettchefen vid operan John Neumeier hade skapat en skräddarsydd koreografi åt henne. På samma scen gjorde hon Kundry i Parsifal och Isolde i Tristan och Isolde 1978. Det var när Michael Gielen hade blivit chef för operahuset.
Året därpå lät Gielen henne under sin musikaliska ledning göra Kostelnička i Jenůfa. På hemmascenen gjorde hon från och med 1980-talet också en rad karaktärsroller, t.ex. Larina i Eugen Onegin, Berta i Barberaren i Sevilla och Czipra i operetten Zigenarbaronen. Där gjorde hon på 1990-talet också farmor Buryja i Jenůfa. Hennes sista roll som ensemblemedlem på Frankfurtoperan blev som amman Filipjevna i Eugen Onegin 1999.
Parallellt med sin anställning i Frankfurt firade Danica Mastilović betydande framgångar i en rad dramatiska partier på de främsta internationella scenerna. Förutom på olika tyska scener sjöng hon redan tidigt Abigaille i Nabucco mot Tito Gobbi på Lyric Opera of Chicago och Tosca på Wiener Staatsoper. I Wien medverkade hon fram till 1980 bland annat som Leonora i Trubaduren, Senta i Den flygande holländaren, Kundry i Parsifal och Ortrud i Lohengrin – hennes Turandot och Elektra inte att förglömma.
Under flera somrar på 1960-talet sjöng hon Gerhildes parti i Valkyrian i Bayreuth. På La Scala i Milano kunde man höra henne både som Elektra och Turandot. På Teatro Colón i Buenos Aires debuterade hon 1970 som Färgarfrun i Die Frau ohne Schatten. Denna roll gjorde hon också tio år senare på Garnieroperan i Paris. På Zürichoperan gjorde hon Ortrud i Lohengrin och på Metropolitan Opera i New York kunde man i slutet av 1970-talet under flera säsonger uppleva hennes Elektra. Hon avrundade sin karriär som Klytaimnestra i Elektra och Grevinnan i Spader dam på några mindre scener.
Turandot gestaltade hon på hela 28 operahus runtom i världen och Elektra sjöng hon över 200 gånger. På Kungliga Operan i Stockholm kunde man 1972-73 höra hennes Elektra i tre föreställningar med Berislav Klobučar på dirigentpulten.
Själv har jag hört henne i flera roller på operan i Frankfurt, inte minst som Elektra, hennes favoritroll. Hon hade en magisk utstrålning och var suverän att se på scenen. Som ett sårat kattdjur rörde hon sig bland tjänarinnorna.
Som framgår av hennes breda repertoar ägde Danica Mastilović en exceptionellt omfångsrik röst som friktionsfritt kunde hantera både höjd, mellanläge och djup. Hennes voluminösa stämma blommade ut kraftfullt dramatiskt men kunde också låta varm i de lyriska partierna. Som Agamemnons dotter var hon utan tvivel Birgit Nilssons jämlike – faktiskt också till utseende och scenapparition.
Hans L Beeck