Recensioner

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ethel Smyth “The Wreckers” – Resebrev från Glyndebourne

Donovan Singletary. Foto: Richard Hubert Smith
Om det i dag inte var ett förlegat sexistiskt uttryckssätt skulle man när man läser om Ethel Smyths ofattbart rika och mångsidiga liv och personlighet frestas utropa ”Vilket sjusärdeles fruntimmer!”. Eller som en av hennes vänner konstaterade ”Alla har sin egen Ethel Smyth-historia och de är antagligen alla sanna”.  Och om Ethel Smyth finns det sannerligen mycket att berätta. Född 1858 i en högre officersfamilj visar hon tidigt sin så ofta omtalade viljestyrka och målmedvetenhet. Hon hade bestämt sig för att studera musik, vilket fadern lika bestämt motsatte sig. Antagligen genom att göra s...
PRENUMERERA!

Logga in eller bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Du som är prenumerant och har ett konto kan logga in med knappen. Om du vill starta en prenumeration kan du göra det nedan. Registrera dig här om du är prenumerant men inte har ett konto än.

Bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Ditt konto är inte kopplat till en aktiv prenumeration. Klicka här för att koppla ditt konto till din prenumeration, eller välj en prenumerationsform nedan om du inte är prenumerant.

Om du tror att någonting har gått fel, kontakta Flowy rörande din prenumeration på 08-799 62 07 eller tidskriftenopera@flowyinfo.se eller våra tekniker på hemsida@tidskriftenopera.se.

Papper

1 år

525:-

✓ 5 nummer på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Digitalt

1 månad

39:-

✓ inget på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Om det i dag inte var ett förlegat sexistiskt uttryckssätt skulle man när man läser om Ethel Smyths ofattbart rika och mångsidiga liv och personlighet frestas utropa ”Vilket sjusärdeles fruntimmer!”. Eller som en av hennes vänner konstaterade ”Alla har sin egen Ethel Smyth-historia och de är antagligen alla sanna”. 

Och om Ethel Smyth finns det sannerligen mycket att berätta. Född 1858 i en högre officersfamilj visar hon tidigt sin så ofta omtalade viljestyrka och målmedvetenhet. Hon hade bestämt sig för att studera musik, vilket fadern lika bestämt motsatte sig. Antagligen genom att göra sig fullkomligt olidlig i familjen måste den omedgörlige generalmajoren till slut ge med sig. Hon kommer till Leipzig, där hon studerar och hennes vistelse i Tyskland kommer att bli en succé. Hon lär känna Brahms, Grieg, Tjajkovskij, Clara Schumann, Joseph Joachim bland andra. Och det är i Tyskland som hennes första två operor får sitt uruppförande. 

Ethel Smyths engagemang omfattar en icke föraktlig del i den engelska kvinnofrigörelsens historia. Hon deltog övertygat och handlingskraftigt på många sätt i kvinnokampen. Hennes kanske viktigaste kärleksförbindelse var meden av dess ledande gestalter:  Emmeline Pankhurst. Annars är hon en individualist och verkar inte nämnvärt engagera sig i suffragetternas gemenskap. 1911 skriver hon kampsången The March of the Women. Hon hamnar i fängelse efter att vid en demonstration råkat slå sönder en fönsterruta. När dirigenten Thomas Beecham besöker henne är hon i full färd med att, brett leende genom fängelsegallret, dirigera sin kvinnomarsch – med en tandborste!

Ethel Smyth med hund, 1922. Foto: Hulton Archive/Getty Images.

I slutet av sitt liv kommer den litterära verksamheten att ta över. Smyth skriver romaner och självbiografiska skildringar fyllda av självironi och humor där hon, ofta i drastisk stil, beskrev sitt oöverträffat händelserika liv. En av hennes sista kärleks- eller vänskapsförbindelser är med den tjugofyra år yngre Virginia Woolf. Några citat ur Glyndebourneoperans generösa programbok visar arten av förhållandet mellan dessa två så motsatta personligheter. Ethel Smyth om Woolf: ”Det enda som hon inte gör bra är att skratta.” Woolf om Smyths ömma omfamningar: ”Det var som om jag var fångad av en jättelik krabba.” Men också i ett brev till Smyth: ”Att ha mött dig var som att känna sig gripen av all kraft likt ingenting man känt tidigare.”

The Wreckers, Les Naufrageurs eller Strandrecht: tre språk kan göra anspråk på att vara originaltiteln till Smyths opera. Texten skrevs av hennes författarvän och älskare Henry Brewster, även librettist till två av Smyths tidigare operor. Verket kom att skrivas på franska eftersom det sågs ha stora möjligheter till uppföranden på Opéra-Comique i Paris under ledning av André Messager, som tidigare uruppfört Debussys Pelléas och Mélisande. Därav blev intet, en av det första besvikelser Smyth fick utstå med sin opera. The Wreckers fick i stället sin urpremiär på tyska i Leipzig 1906. 

”Vad som gör The Wreckers närmast unik är att huvudpersonen, de vrakplundrande byborna, bokstavligen är den aktiva i dramat, den enda opera där kören tveklöst står för ondskan och är ”the bad guy”.”

Mahler på hovoperan i Wien intresserade sig för verket men därav blev intet, medan Thomas Beecham fick till stånd det första framförandet på engelska i London 1909. Bättre tur hade Smyth med en annan av sina fem uppförda operor: Der Wald, som var, när den uppfördes 1903, den första operan av en kvinnlig kompositör på Metropolitans scen och kom att förbli den enda i 113 år tills Kaija Saariahos L’Amour de Loin kom 2016.

Idén till The Wreckers fick Smyth under vandringar på 1880-talet i de fattiga byarna vid den karga klippiga kusten i Cornwall då hon fick berättat historierna om vrakplundrare. Vad som gör The Wreckers närmast unik är att huvudpersonen, de vrakplundrande byborna, bokstavligen är den aktiva i dramat, den enda opera där kören tveklöst står för ondskan och är ”the bad guy”. Handlingen utspelas i slutet av 1700-talet. Den fattiga, våldsamma befolkningen livnär sig på att mörda de skeppsbrutna och plundra skeppen som förlist vid den farliga kusten. Detta görs i Guds namn i en perverterad fanatisk tro att vara utvald av Gud: ”God’s chosen shall not pay the price of sin”, ”Guds utvalda ska inte behöva sona sina synder” lyder operans första textrad. 

Byborna släcker fyren som varnar sjöfararna för att undvika kusten, plundrar de förlista skeppen och dödar den skeppsbrutna besättningen. Ledare är prästen Pasco vars hustru Thurza, tillsammans med sin älskare, fiskaren Mark, går emot byns beslut och tänder i hemlighet fyrbåkar för att varna sjöfararna. När detta upptäcks vägrar Thurza och Mark att ångra sig och döms sedan av byn att som förbrytare fängslas i en grotta för sedan dränkas av den stigande floden. 

Det orkestrala förspelet till The Wreckers är som att direkt konfronteras med Ethel Smyths personlighet. Här har vi en kompositör, som sannerligen inte är buskablyg, som vågar, brer på och tar för sig av alla de operamässiga uttryck som fanns att tillgå under åren kring förra sekelskiftet. Storslaget – vissa skulle nog säga bombastiskt – med hela den senromantiska jätteorkesterns fulla arsenal, brassar Smyth på i sina svepande dramatiska stormskildringar, massiva körpartier och långa uttrycksfulla melodibågar. Här har vi en kompositör som vet vad hon vill och inte tvekar och genomför detta.

Karis Tucker, Philip Horst och kör. Foto: Richard Hubert Smith

Smyth ville nog gärna att The Wreckers skulle ses som engelsk nationalopera och bidrog delvis själv till den första engelska översättningen, en översättning som med rätta har kritiserats för sin ålderdomliga engelska och bibliska stelhet. När man nu i Glyndebourne hör den franska originalversionen, frapperas man av hur bekvämt och naturligt texten verkar vara hemmastadd i en fransk operatradition med rötter i grand opéra och senromantiskt sekelskifte. Här kan den ambitiösa detektiven således lista igenkännbara förebilder som Massenet, Bizet, till och med Richard Strauss och Debussy. 

Till Wagner intar Smyth i sina uttalanden en vördnadsfull men ändå distanserad hållning. Det hindrar inte att man med likheten i ämne och miljö kan associera till både Den flygande holländaren och Tristan och Isolde men associationerna är sällan av direkt musikalisk art. Operans centrala scen, andra aktens kärleksduett mellan Thurza och Mark blir ändå en storslagen och överväldigande parallell till Tristans andra akt. Det brottsliga kärleksmötet i natten, det extatiska uppgåendet i kärleken och död, den rent geografiska närheten till Tristans Cornwall och Paskos självmedlidande klagan efter avslöjandet av de älskande blir en parallell till Markes klagan. Den centrala tematiken om ljus och mörker får här en bokstavlig motsvarighet: i The Wreckers börjar kärleksscenen med att Thurza tänder en vårdkase, hos Wagner inleds ju kärleksscenen med att Isolde släcker en fackla.

Smyth sågs redan på sin tid som en konservativ och eklektisk kompositör. Må så vara, men med vårt sentida perspektiv hör vi en dramatisk och dynamisk operahandling förmedlas i effektiv, varierad och rik musik. Bruno Walter som dirigerade operan på engelska på Covent Garden 1910 skrev tjugo år senare: ”Jag känner fortfarande fascinationen hos scenen mellan Thurza och Mark, doften av havet i din musik… den stora passionen i tonspråket i dina verk”.

”Det orkestrala förspelet till The Wreckers är som att direkt konfronteras med Ethel Smyths personlighet.”

Regissören Melly Still med sitt produktionsteam Ana Inés Jabares-Pitas scenografi, Malcolm Rippeths och Akhila Krishnans ljus- och videodesign har skapat en våldsamt visuell beskrivning av det brutala havets verkan. Sångarna fyller sina ofta vokalt krävande roller väl, även om man gärna hade velat ha ett mer pregnant klös i rösterna. Bäst är huvudrollsinnehavaren Karis Tucker i Thurzas komplicerade parti, som borde tillhöra de mest expressivt och dramatiskt utlämnade av operahjältinnor. Philip Horst vokalt imponerande men något träig och oflexibel gör byprästen Pasko, Lauren Fagan som Thurzas olyckliga och halvpsykotiska rival Avis har en färgrik sensualism i sina desperata Carmen-liknande försök att vinna tillbaka sin Mark. Rodrigo Porras Garulo som Mark gör den ofantliga kärleksduetten med övertygande hjältetenoral klang. 

Föreställningens guldstjärna går till dock Glyndebourneoperans kör och dess kormästare Aidan Oliver. Under mycket fast och tydligt passionerad ledning av Robin Ticciati manövrerades kören och orkestern genom alla sceniska körinsatser och stämningsskapande mellanspel

The Wreckers var länge den enda kända operan av en kvinnlig kompositör och har setts som den mest betydande engelska operan mellan Purcell och Benjamin Britten, vars Peter Grimes har en tydlig förebild i Smyths opera. Glyndebourneoperans uppsättning och revisionen, (signerad Martyn Bennett) av den franska originalversionen med en hel del aldrig tidigare hörd musik, kan nog sägas vara en veritabel pånyttfödelse av operan. The Wreckers är en vital, emotionell och dramatisk opera med en i operalitteraturen mycket ovanlig sammansatt problematik. Låt oss hoppas att Ethel Smyths otäcka vrakplundrare får fortsätta att storma vidare och sprida skräck över världens operascener.

Erik Graune

Fler RecensionerFördjupningar från OPERA

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

18 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Titus på Det Kongelige Teater
Scenen är neutral och renskalad, dramat är koncentrerat på den mycket ömtåliga psykologin inom det gamla kompisgänget. Mijnssen har valt att stryka det mesta av recitativen, som ju inte Mozart hann skriva själv, vilket bara är ett plus. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Kronbruden på Verkstan, Malmö Opera
August Strindberg och Siri von Essen lämnade sitt första barn till en änglamakerska. Långt senare skapade Strindberg ett skulddrama, där gärningen dock hålls på armslängds avstånd från honom själv och placeras i bondemiljö. Nu har Malmö Opera förvandlat Kronbruden från operadrama till kammarspel.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Gustaf Wasa på Stockholms konserthus
Redan vid sin urpremiär 1786 i kung Gustavs fyra år gamla operahus blev verket den gustavianska erans största succé och kommer under hundra år framåt att ses som Sveriges nationalopera. I år gavs Gustaf Wasa konsertant.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tosca på Teatro de la Maestranza, Sevilla   
Uppsättningen är en tolkning av operan sedd genom den italienske filmaren och författaren Pier Paolo Pasolinis liv och död. Den blir till en reflektion över politikers och maktutövares självpåtagna rätt att bestämma över medborgarnas liv och död.

Läs mer

Recensioner

14 september 2023

Macbeth på Läckö slottsopera
Vad kunde vara en bättre inramning för Giuseppe Verdis tragiska Macbeth än borggården på Läckö? Sören Tranberg har sett årets sommaropera på slottet - två gånger.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dido och Aeneas på Opera på Österbybruk
Henry Purcells miniopera Dido och Aeneas är möjligen den mest spelade av hans musikdramatiska verk i modern tid. Österbybruks uppsättning kan betraktas som en prolog till Drottningholmsteaterns The Fairy Queen senare i sommar.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Münchens operafestspel 2023 
Festspelen i München bjöd i år på Lohengrin, Semele och Aida. Erik Graune var på plats för att rapportera till OPERAs läsare.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Andefabriken på Vadstena-Akademien
Att Andefabriken får sin urpremiär i just Vadstena är en händelse som ser ut som en tanke. Eftersom temat i historien handlar om andevärldar och kapitalism, är steget inte alltför långt till ortens katolska historia.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

The Fairy Queen på Drottningholms Slottsteater
Den nytillträdde musikchefen Francesco Corti har valt The Fairy Queen som sitt första stora uppdrag på teatern. Det är bara att önska och hoppas att man på Drottningholmsteatern får behålla honom mycket länge. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

7 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dardanus på Confidencen, Ulriksdals slottsteater
Den franske regissören och barockexperten Gilbert Blin har som så många utländska regissörer hänförts och inspirerats av den säregna magi som omger våra stockholmska slottsteatrar. Hans uppsättning av Dardanus är ett under av glädje och vitalitet.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Lucia di Lammermoor på Teatro alla Scala, Milano
En förutsättning för att dirigera Lucia di Lammermoor på La Scala var för Chailly att få Lisette Oropesa i titelrollen och Juan Diego Flórez som Edgardo. När man hör Oropesa förstår man Chaillys krav: endast det bästa är gott nog på La Scala. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ernani på Teatro La Fenice, Venedig
Många menar att Ernani är den första riktiga Verdioperan, en opera som förenar både de dramaturgiska och musikaliska stilmedel som kännetecknar och utgör kärnan i Verdis operaskapande. Operan hade sin urpremiär på just La Fenice i Venedig 1844.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Silent Zone på Malmö Opera 
I tre rum och kök utspelar sig kammaroperan Silent Zone med musik och libretto av danska Louise Alenius. Det är ett verk som uttrycker erfarenheter och känslor kring ett svårt ämne som ofta skapar tystnad: sexuella övergrepp inom familjen, incest. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Det var en gång på Grand Hôtel på Göteborgsoperan
När ljudfilmen slog igenom med Jazzsångaren 1927 innebar det en explosion av musik- och operettfilmer. Och det är också själva ramhandlingen för Göteborgsoperans uppsättning av Paul Abrahams lustspelsoperett Det var en gång på Grand Hôtel.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Riddar Blåskäggs borg och Judith på Folkoperan
Bartóks förment freudianska opera får en mer feministisk prägel, som gömmer något om våld i nära relationer bakom var och en av borgens sju dörrar. Det specialbeställda verket Judith är ett slags pendangverk till Béla Bartóks enda opera.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

En midsommarnattsdröm på Kungliga Operan
Scenografnestorn Thessman, Theorell, regi, och kostymdesignern Åberg har valt att göra en vuxnare Midsommarnattsdröm utan Britten-barn på scenen. Ingen akrobatisk mini-Puck eller gosskörsälvor som i originalet. Fritt spelrum alltså för mer uppenbar erotik.

Läs mer