Recensioner

Siegfried på Göteborgsoperan

Daniel Brenna som Siegfried på Göteborgsoperan. Foto: Lennart Sjöberg

Början av Siegfried. De sju berättarna – så kallas de stumma gestalterna som förutom de ordinarie rollerna ända sedan Rhenguldet befolkar scenen i Göteborgsoperans Nibelungens ring – förbereder tillsammans med skogsfågeln scenen mellan Mime och Siegfried. Ett par oändligt trötta sorgsna ögon projiceras på ridån i första aktens orkesterinledning. Vilken verkningsfull bild av Wotans lidande inför det kommande slutet, slår det mig – nu när han avsagt sig sin roll som styrande övergud för att som passiv åskådare vandra runt i världen.

I början av andra akten inser jag mitt misstag. Alberich sover i en gammal bil utanför Fafners håla, som i Alison Chittys scenografi, ett skrotupplag, verkar vara standard i nutidens Siegfried-uppsättningar. Medan Evan Rogisters och Göteborgsoperans orkester suggestivt framtonar motiven för Fafner och nibelunghatet, projiceras de trötta ögonen än en gång. Då ser jag att ögonen inte tillhör Wotan utan den sovande Alberich.

Än en gång har man reagerat automatiskt på det sätt som den gamle Wagner så mästerligt har iscensatt; det är Wotan och hans öde som alltid ska vara i fokus. Trots att Wotan är berättelsens största skurk, den som genom brutalitet, brott, förräderi, inskränkt maktfullkomlighet bidrar till förfallet, får mästaren i Bayreuth oss dit han vill, man hamnar i sentimentalt medlidande med Wotan. Och Alberich, som egentligen är betydligt mindre belastad, hänvisas till scener i periferin för att under historiens gång förvandlas till den absolut onda, fienden till den ”mänskligt” konfliktfyllde Wotan, som jag och många andra fortfarande medkännande duttar med.

Projektionen av Alberichs ögon är bara en liten detalj i uppsättningens medvetna nedmontering av konventionella regigrepp. Vi ser flera exempel på tydlig förskjutning i gängse maktförhållanden, vilket får mig att än en gång tänka varvet runt kring de moraliska aspekterna i Ringen. Scenen mellan Alberich och Vandraren, som så ofta kommer i skymundan i väntan på Siegfrieds drakdödande, får här en ovanlig resning och betydelse. Alberich reduceras efter Rhenguldet till en biperson, där hans rättmätiga anspråk blir löjeväckande utbrott av vanmäktig vrede och girighet. Här framlägger Alberich i Olafur Sigurdarson sin syn på saken med en anslående värdighet och logik, samtidigt som Wotans brutala guldrov i Rhenguldet visas på en tjock-tv i skrotupplaget.

Snarare bjuder regissören Stephen Langridge och scenografen Alison Chitty in publiken till ett deltagande i en sagoberättelse. Genom scenografin och berättarnas redovisande av den viktigaste informationen får vi koll på vad som händer och har hänt i historien. Kanske är det för att föreställningen kan avnjutas liggande i soffan med i-paddor och mobiler i knäet i stället för att rakryggat sitta uppradade på Göteborgsoperans parkett som denna Siegfried känns så avspänt förutsättningslös.

Och det är bara att lyckligt konstatera att man i samtliga roller fått sångare som personligt fyller sina gestalter med egen psykologisk och sånglig profil. En mer älskansvärd Siegfried än den fumlige, tonårsopponerande Daniel Brenna kan man knappast tänka sig och Dan Karlström som Mime har en naturlig värdighet och resning som gör honom jämbördig med Siegfried. Fredrik Zetterström och Anders Lorentzson delar här av filmtekniska skäl på rollen som Vandraren, Zetterström nästan jovialt lekande i frågesporten med Mime. Zetterström har en ovanlig förmåga att förhöja den wagnerska uppstyckade deklamationen med smältande belcantofrasering, något man gärna hade hört mera av i den sångligt mer tacksamma tredje akten. Lorentzson, som gör Vandraren i den tredje akten, är mycket övertygande i sin mer ångestfyllda och komplicerade konfrontation med Erda.

Daniel Brenna och Fredrik Zetterström i Siegfried på Göteborgsoperan. Foto: Lennart Sjöberg.

Erda ligger i sin alltmer skamfilade glasbur, hjälplöst intrasslad i ödestråden – som här utgörs av filmremsor. Att vi befinner oss vid tidens ände för gudarna framställs tydligt när inte ens Hege Høisæters praktfulla altklang kan hindra oss från att i hennes konfrontation med Vandraren endast se ett sorglustigt förvirrat gräl, hämtat från en ovanligt sunkig uppsättning av Strindbergs Dödsdansen. Mats Almgrens marterade gestalt som Fafner visar med sin auktoritativa bas hur illa det kan gå när girigheten och egoismen tar över. Ljuvligare än Sofie Asplund kan ingen skogsfågel kvittra – scenen när hon i ordentliga promenadskor och nerhasade strumpor vägleder den tafatte Siegfried kommer definitivt att fastna i både syn- och hörselminne.

Men så kommer vi till slutscenen, Brünnhildes uppvaknande och den – efter att hon har accepterat sin mänsklighet – jublande föreningen med Siegfried. Detta pretentiösa hojtande om och av kärlek har alltid haft något sökt och konstruerat uppförstorat över sig. Så blir det inte här och det är bara att konstatera att Ingela Brimbergs Brünnhilde är bäst!!! Skönare, mer skimrande och glänsande kan detta inte sjungas och det rörande osäkra samspelet med Siegfried gör denna något problematiska scen helt övertygande.

En tendens i Wagnerdirigering i dag är att slanka ner orkesterapparatens dominans för att nå en smidigare, dramatisk, följsamhet och att anpassa det som ljuder från orkesterdiket till det sceniska skeendet. Detta gav ju Nietzsche och hans konstaterande om Wagners musik som dålig musik eller skådespelarmässigt ytlig, ”schauspielerisch”, vatten på sin kvarn. Evan Rogisters förmåga att följsamt och lyhört anpassa sig till scenen men samtidigt hävda den symfoniskt framvällande ledmotivsapparatens självständighet är beundransvärd. Hör bara på Mimes inledande grubbelmotiv, vilken laddning och olycksbådande pregnans som Rogister och fagotterna fyller dessa två toner med ‒ eller den varsamma värmen i skogsharmonierna i ”Waldweben”!  Exemplen kunde mångfaldigas med Rogisters och Göteborgsoperans makalösa orkesterspel.

Att få sträckkolla Siegfried halvliggande i soffan visade sig vara en synnerligen angenäm upplevelse. Nu väntar vi bara på nästa avsnitt som vi ändå vill uppleva på plats. Kommer den stackars guldpojken, så plågsamt inspärrad och torterad i sin glasbur, äntligen att bli fri? Och vem kommer att bli den Wonderwoman till Brünnhilde som slutligen ställer allt till rätta?

Erik Graune

Wagner: Siegfried

Digital premiär 26–28 mars 2021.
Dirigent: Evan Rogister
Regi: Stephen Langridge
Scenografi och kostymdesign: Alison Chitty
Ljusdesign: Paul Pyant
Rörelseinstruktör: Annika Lindqvist
Solister: Daniel Brenna, Dan Karlström, Fredrik Zetterström (akt I och II)/Anders Lorentzson (akt III), Olafur Sigurdarson, Mats Almgren, Hege Høisæter, Sofie Asplund, Ingela Brimberg.

www.opera.se

Fler Recensioner från OPERA

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Bröderna Mozart på Folkteatern, Göteborg
Kultfilmen från 1986 baserades på Etienne Glasers erfarenheter av att sätta upp Don Juan på Stora Teatern i Göteborg. Nu har pjäsversionen fått sin sceniska premiär på Folkteatern i samma stad. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

24 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tosca på Wermland Opera, Karlstad 
På Wermland Opera har man skapat ett multimedialt videoprojicerat scenrum. Borta är de vanliga rums- och scenhänvisningarna i Rom som kyrkan Sant’Andrea della Valle, Palazzo Farnese och Castel Sant’Angelo. Res till Karlstad och upplev en annorlunda Tosca-uppsättning!

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

7 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Rucklarens väg i Berwaldhallen
Igor Stravinskijs enda opera lär vara en av de mest framförda operorna av kompositörer verksamma senare än Puccini. Barbara Hannigan, som gästade Berwaldhallen med verket, gav i regissören Josie Daxters halvsceniska iscensättning ett fullödigt framförande.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

6 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Turandot på Malmö Opera 
I Sofia Adrian Jupithers uppsättning nyttjar man det vanliga, både psykologiskt, musikaliskt och dramatiskt otillfredsställande Alfano-slutet, men dessförinnan är det en riktigt bra föreställning.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

2 februari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Lear på Teatro Real, Madrid
Det är med glädje jag återser ett verk som vuxit till sig genom åren och som visar sig ha lika mycket att säga oss nu som vid tiden för uruppförandet.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 januari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Elektra på Royal Opera House, London
Senast jag såg Richard Strauss Elektra på Royal Opera House Covent Garden var för drygt trettio år sedan. Det är få uppsättningar som har etsats in i mitt minne som den. Nu är det andra tider.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

24 januari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Barberaren i Sevilla på Kungliga Operan
Redan under uvertyren överraskar Operans nyuppsättning av Barberaren i Sevilla och väcker blandade känslor. Inför öppen ridå möts vi av en helt tom scen.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

9 januari 2024

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på GöteborgsOperan - premiär 2
En efter dryg månad gick andra laget in i Göteborgsoperans Don Giovanni-uppsättning. Det är en lite yngre rollbesättning som innehåller ett par sensationella insatser.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

17 december 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på Kungliga Operan 
Jämfört med Göteborgsoperans Don Giovanni-uppsättning kommer Kungliga Operans helt i skuggan både sceniskt, musikaliskt och inte minst vokalt. Det verkar inte längre finnas några utblickar utanför Gustav Adolfs torg.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

12 december 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Den siste trollkarlen med Den Andra Operan på Hallwylska museet
Säg den som Pauline Viardot inte kände bland 1800-talets konstnärer, musiker och notabiliteter. Nu ser Den Andra Operan till att hennes opera Den siste trollkarlen, 156 år efter uruppförandet, får nordisk premiär på Hallwylska museet i Stockholm.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

4 december 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Don Giovanni på Göteborgsoperan
Idén till uppsättningen fick regissören John Fulljames vid ett hotellbesök i Aten, där han var tvungen att byta hotell eftersom en person avlidit i det hotellrum som han ursprungligen hade bokat.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

20 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tenoren Piotr Beczała gästar Operan 
Med de programorden hälsades den polske världstenoren Piotr Beczała välkommen till Stockholm och Kungliga Operan, där han begick sin Sverigedebut i en fullspäckad operakonsert.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ravnen på Den Jyske Opera
H.C. Andersen var inte bara föräskad i Jenny Lind, han var också en i alla avseenden lidelsefull operaälskare. Sitt libretto till Ravnen lämnade han in till Det Kongelige 1829, och den unge lovande tonsättaren J.P.E. Hartmann nappade. Nu, efter 158 år, sätts den upp igen.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

6 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tidens larm på Folkoperan
I Tidens larm spelar musiken en underordnad roll, det är Johan Ulvesons porträtt av Sjostakovitj som är det intressanta. Tonsättaren har packat sin resväska och vet att han när som helst kan bli hämtad av underrättelsetjänsten NKVD.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

31 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Pesaro Rossini Opera Festival 2023
Årets Rossini-festival i Pesaro bjöd på tre rariteter till verk, varav ett inte satts upp sceniskt sedan kompositörens dagar. Läs Erik Graunes rapport.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

27 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Eugen Onegin på Det Kongelige Teater
Även säsongens tredje operapremiär i Köpenhamn imponerar. Lennart Bromander hör detaljer som han aldrig lagt märke till förr i en rörande vacker Eugen Onegin.

Läs mer