Mazepa Revisited med Den Andra Operan på Ö2 Scenkonst

Den Andra Operan letar oförtrutet vidare i arkiven efter alla bortglömda operor komponerade av kvinnor. Arbetet påminner om hur renässansen för barockoperor innebar liknande ansträngningar, men för DAO tillkommer en del svårigheter, som att just kvinnors komponerande raskt skrevs ut ur historien och att de inte sällan, liksom inom litteraturen, använde pseudonym när den sociala positionen så påbjöd (adliga damer förväntades inte syssla med sådana konster).

Marie Clémence de Grandval (1828–1907) hade konstnärligt intresserade och verksamma föräldrar. Modern skrev noveller, fadern spelade piano och dottern fick lektioner av bland andra Friedrich von Flotow, Frédéric Chopin och Camille Saint-Saëns. De Grandval skrev kammarmusik, sånger, en symfoni, koraler och ett tiotal operor. Mazeppa var hennes sista opera, premiär 1892 i Bordeaux, vars libretto (Charles Grandmougin och Georges Hartmann) utgick från litterära förlagor (Lord Byron, Pusjkin, Victor Hugo) om Mazeppa, han som bytte sida och slogs för Ukrainas frihet på Karl XII:s sida vid Poltava. Men det är mer myten än den historiska figuren som träder fram på operascenen Ö2 Scenkonst på Södermalm i Stockholm.

Utsnitt av detta verk interfolierades med några stycken från den ukrainska pjäsen Ivan Mazepa från 1927, skriven av Ljudmyla Starytska-Tjernjachivska (1868–1941). DAO vill alltså ge ett slags dubbelperspektiv på historien om vad som här kan kallas den tveksamme hjälten. På scenen finns Mazepa (David Risberg, baryton) och Matréna (Emilia Utter, sopran), där den senare iklär sig arkeologens vita rock som på sitt tjänsterum konfronteras med historien via en allvarligt skadad men livs levande Mazepa; som om han klivit ut ur den svartvita stumfilm som visas på en skärm (som jag antar är en filmatisering av någon av Mazeppa-historierna) och ramlat ner i hennes tjänsterum.

Så vidtar några scener ur operan, koncentrerade på kärleken dem emellan och de svåra val – fosterland eller vardagens tvåsamhet – de har att göra när allvaret kallar. De sex musikerna och de synnerligen välsjungande solisterna – båda har täta och karaktärsfyllda röster – skapar onekligen mersmak efter denna amuse-bouche av de Grandvals femaktsopera. Det franska tonspråket hörs tydligt bland slaviska inskott, täta och mjuka klanger med svepande melodiska fraser. 

Operan gavs för övrigt konsertant i München i början av året och kommer att få en fullskalig uppsättning i Dortmund i mars 2026. För den som inte kan vänta kommer DAO:s smakprov framföras redan i Köpenhamn den 27–28 november i samband med ett seminarium kring kvinnliga operakompositörer, ”Her perspective – the forgotten history of opera”.

Claes Wahlin