Ljussättaren Torkel Blomkvist har avlidit 73 år gammal. Att beskriva hans gigantiska gärning är nästan en omöjlig uppgift då han var verksam under decennier inom svensk scenkonst. Allt från teater-, opera- till dansuppsättningar.
Han kom att bygga upp Göteborgsoperans varumärke i samarbete med regissörer som David Radok och Yannis Houvardas, ofta i scenografi av Lars-Åke Thessman och i kostymdesign av Karin Erskine eller Ann-Mari Anttila. Här minns jag Radoks uppsättningar av Wozzeck, Barberaren i Sevilla, Askungen, Macbeth, K. Beskrivning av en kamp och Julius Caesar. Även Resan till Reims och Rucklarens väg i samproduktion med Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Torkel Blomkvist ljussatte också urpremiären på Daniel Börtz’ Goya i Wilhelm Carlssons regi.
Tillsammans med den grekiske regissören Yannis Houvardas svarade Torkel Blomkvist i Göteborg för ljussättningen till Elektra, Rosenkavaljeren, Die Frau ohne Schatten, Parsifal och Alcina. På Köpenhamnsoperan resulterade samarbetet också i en uppsättning av Hoffmanns äventyr.
Genom åren var Blomkvist en flitig gäst på Wermland Opera i Karlstad. Ofta i samarbete med regissören Wilhelm Carlsson och Lars-Åke Thessman, inte minst deras samarbeten kring Den flygande holländaren, Valkyrian, Tristan och Isolde samt Lady Macbeth från Mtsensk. I Tristan glömmer jag aldrig hur Thessman och Blomkvist lyckades ”spränga” scenrummet och få fram en oändlighet på den lilla tittskåpsscenen i Karlstad.
På Kungliga Operan måste långköraren av Nötknäpparen i Pär Isbergs koreografi nämnas, liksom Batseba och Ringaren i Notre Dame. Även Aida i Knut Hendriksens regi och Lars-Åke Thessmans scenografi. Uppsättningen spelades också på Göteborgsoperan. Lorcas pjäs Publiken på Göteborgs stadsteater i Suzanne Ostens regi och Strindbergs Den stora landsvägen på Kulturhuset Stockholms stadsteater.
På Folkoperan minns jag Kurt Weills Silversjön, Massenets Don Quichotte och inte minst Birgitta Egerbladhs dansteater-opera Mitt hjärta brister. Även på Norrlandsoperan i Umeå var Torkel Blomkvist verksam, bl.a. i Jenůfa.
Torkel Blomkvist var även intresserad av hur ljuset historiskt hade fungerat på scenen. Och det resulterade i att han var skaparen och innovatören, i samarbete med Håkan Långstedt på det finländska företaget Optulux, till att glasfiberoptik installerades på Drottningholmsteatern 1999. Glasfiberoptiken placerades bakom kulisserna för att efterlikna skenet av de gamla vaxljusen. Detta gjorde att man fick fram en tredimensionell djupverkan. På denna teater ljussatte Blomkvist bland annat urpremiären av Reine Jönssons opera Cecilia och Apkungen.
Själv intervjuade jag Torkel Blomkvist i samband med det nya ljussystemet och jag minns snart 25 år senare hur kunnig han var kring teaterhistoria och inte minst om uppförandetraditioner.
Han var en ödmjuk, vänsäll och lågmält humoristisk person. Var man än träffade på Torkel var han intresserad av vad man själv hade sett och vad man höll på med. Så var det också sista gången vi stötte på varandra på tunnelbanan då vi båda var på väg hem till Södermalm.
Sören Tranberg