Recensioner

Nabucco på Göteborgsoperan

Zoya Tsererina och Mats Persson. Foto: Lennart Sjöberg.

Det är den 9 mars 1842 sent på kvällen i Milano. En droskkusk kör hem en passagerare som halvslumrande bakåtlutad i vagnen hörs mumla ”che bello, che bello”. Passageraren är ingen mindre än Gaetano Donizetti, tidens då mest uppburne operakompositör som för tillfället befinner sig i Milano, där han på La Scala bevistat premiären på en ny opera. Kusken har hämtat upp honom just vid La Scala-operan, men maestro Donizetti har inte övervakat en föreställning av en egen opera utan har varit på urpremiären på en opera av den ganska oprövade talangen Giuseppe Verdi.

Operan, med det pampigt klingande namnet Nabucodonosor, kommer snart att förkortas till det mer lätthanterliga Nabucco som får bli namnet på den bibliskt-historiska legendkungen Nebukadnessar, som förde hebréerna i den babyloniska fångenskapen och i Verdis opera slås med vansinne för att ha vanhelgat templet i Jerusalem.

Kring Nabucco har en ymnig romantisk och patriotisk legendflora blomstrat, som senare forskning delvis tagit udden av. Med Nabucco hade Verdi, mer eller mindre medvetet, gjort sig till konstnärlig ikon för ”Risorgimento”, den frihetsrörelse som skulle leda till Italiens enande. Fångarnas kör kom snart att bli Italiens inofficiella nationalsång och har väl så förblivit.

Orsaken till Donizettis hänförelse skilde sig delvis från den yra som hade gripit hela Milano och som kom att sprida sig över den italienska halvön. Det gällde musiken och kanske insåg Donizetti bättre än någon att han här i den unge Verdi mött sin överman.

Under dirigenten Giancarlo Andrettas ledning märks det tydligt att det är musik av en ung kompositör som vet exakt vad han vill.

Och nog kan man på Göteborgsoperan stämma in med Donizetti i sin droska. Sällan upplever man den unge Verdis obönhörligt bestämda vilja, en operakonception som inte tål några motsägelser. Under dirigenten Giancarlo Andrettas ledning märks det tydligt att det är musik av en ung kompositör som vet exakt vad han vill. Det är minst sagt fullt ös när man på Göteborgsoperan tar sig an denna Nabucco. Efter uvertyrinledningens så försåtligt kammarmusikaliskt instrumenterade lyrik, bryter det ut, marschartade, aggressiva teman avlöser varandra tills det i inledningsscenen exploderar i det judiska folkets hektiska rädsla inför den hotande babyloniska hären.

Mats Persson och GöteborgsOperans Kör. Foto: Lennart Sjöberg

Göteborgsoperans Nabucco är grym, brutal och superrealistisk. Det verkar som om det helitalienska produktionsteamet: regissören Jacopo Spirei, scenografen Mauro Tinti kostymören Silvia Aymonino och ljusdesignern Giuseppe di Iorio velat befria israeliterna i Nabucco från den obligatoriskt vidhängande offerkoftan som Verdis roll i det italienska historiska skeendet så starkt har bidragit till. Regissören har snarare använt Nabucco till att visa att fascismens olika uppenbarelseformer både dolt och tydligt framträder överallt i alla läger.

I inledningsscenen befinner vi oss i en kontorslokal, en miljö som mer påminner om en banal kopia av Succession. Här är det inte det orättfärdigt förtryckta judiska folket som vi möter. Snarare en gnällig besutten medelklass som verkar vara mer oroad av en kommande börskrasch och vikande konjunkturer än den hotande assyriska invasionen. Vi kan inte i första hand gotta oss i en medlidandets katarsis eller låta bröstet svälla av patriotiskt patos som man vanligtvis gör. Fångarnas kör, den självklara kulmen där Verdi på ett genialt sätt satsar allt, sjungs sceniskt ganska tillbakadraget bakom ett stängsel och får inte den kollektiva massiva kraft den brukar frammana.

Under ytan av galen disträ professor, med tydliga förebilder i filmer som Tillbaka till framtiden, finns en fanatisk fascist som utan tvekan utrustar Fenena, Nabuccos dotter som konverterat till judendomen, till självmordsbombare.

Typerna är ofta väl valda. Nabucco är en tjusig terroristledare i gul läderjacka som helst stylar stående i sin stridsvagn. Mats Persson sjunger rollen expressivt smalnat utan mullig barytonrondör. Han är splittrad narcissistiskt maktgalen. Abigailles parti har länge med fog ansetts vara den veritabla röstmördarrollen och den mest krävande av alla Verdis kvinnoroller. Operavärlden har under decennier fått förlita sig på slaviska förmågor. Så även här med ryskan Zoya Tsererina. Det är en Abigaille klädd i svarta lädertights med k-pisten som käraste trygghetsnalle. Trots en något spetsig höjd och mindre kraftfulla låga toner är hon en effektiv och trovärdig Abigaille med kontroll över de hisnande intervallsprången och övertygande dramatisk kraft.

Mats Almgrens judiske överstepräst är inte den basdundrande domedagsprofeten som vi ofta ser. Under ytan av galen disträ professor, med tydliga förebilder i filmer som Tillbaka till framtiden, finns en fanatisk fascist som utan tvekan utrustar Fenena, Nabuccos dotter som konverterat till judendomen, till självmordsbombare. Ann-Kristin Jones gör en gripande tolkning och hennes korta bön är en av föreställningens vokala höjdpunkter.

Mats Almgren och Ann-Kristin Jones. Foto: Lennart Sjöberg

En annan vokal höjdpunkt är Tomas Lind som Fenenas judiske älskare. Denne sextiosjuårige makalöst fräsche tenor är också den som i sitt alltför korta parti bjuder på den mest idiomatiska Verdisången. Man beklagar här att Verdi inte hade försett kärleksparet med en maffig kärleksduett. I övrigt får vi vokalt och sceniskt väl tecknande biroller av Mia Karlsson, Daniel Hayes och Daniel Ralphsson.

Vad som här får stryka på foten är personernas inre drama. Den psykologiska gestaltningen blir blek och kraftlös. Överhuvudtaget verkar produktionen sceniskt behöva smörjas lite bättre i fogarna. Visserligen är svårigheterna till verkningsfull och trovärdig regi i dessa massiva körpartier stora, men oupphörligt hotfullt riktade automatvapen mot panikslagna uppsträckta händer blir här till slut parodiskt. Detta hindrar inte att det är en nästan chockartad Verdiupplevelse vi får här. Det är naturligtvis framför allt den ypperliga Göteborgsoperans kör som med makalös intensitet ger oss den.

Erik Graune

 

Verdi: NABUCCO

Premiär 20 maj 2023.

Dirigent: Giancarlo Andretta

Regi: Jacopo Spirei

Scenografi: Mauro Tinti

Kostymdesign: Silvia Aymonino

Ljusdesign: Giuseppe di Iorio

Kormästare: Martin Nagashima Toft

Solister: Mats Persson, Tomas Lind, Mats Almgren, Zoya Tsererina, Ann-Kristin Jones, Daniel Hayes, Daniel Ralphsson, Mia Karlsson.

www.opera.se

Nabucco spelas t.o.m. 23 september.

Bildgalleri
Fler Recensioner från OPERA

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

2 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tristan och Isolde på Teatro de la Maestranza, Sevilla
Elisabet Strids Isoldedebut är den stora behållningen när Teatro de la Maestranza ger sig på Wagners verk, kantat av obefintlig regi och tekniska haverier.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

The Turn of the Screw på Det Konglige Teater, Gamle scene
I den här uppsättningen hamnar guvernanten – sexualfrustrerad eller inte – markant i centrum tack vare den unga sopranen Clara Cecilie Thomsens enastående fina insats.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

18 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Titus på Det Kongelige Teater
Scenen är neutral och renskalad, dramat är koncentrerat på den mycket ömtåliga psykologin inom det gamla kompisgänget. Mijnssen har valt att stryka det mesta av recitativen, som ju inte Mozart hann skriva själv, vilket bara är ett plus. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Kronbruden på Verkstan, Malmö Opera
August Strindberg och Siri von Essen lämnade sitt första barn till en änglamakerska. Långt senare skapade Strindberg ett skulddrama, där gärningen dock hålls på armslängds avstånd från honom själv och placeras i bondemiljö. Nu har Malmö Opera förvandlat Kronbruden från operadrama till kammarspel.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Gustaf Wasa på Stockholms konserthus
Redan vid sin urpremiär 1786 i kung Gustavs fyra år gamla operahus blev verket den gustavianska erans största succé och kommer under hundra år framåt att ses som Sveriges nationalopera. I år gavs Gustaf Wasa konsertant.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tosca på Teatro de la Maestranza, Sevilla   
Uppsättningen är en tolkning av operan sedd genom den italienske filmaren och författaren Pier Paolo Pasolinis liv och död. Den blir till en reflektion över politikers och maktutövares självpåtagna rätt att bestämma över medborgarnas liv och död.

Läs mer

Recensioner

14 september 2023

Macbeth på Läckö slottsopera
Vad kunde vara en bättre inramning för Giuseppe Verdis tragiska Macbeth än borggården på Läckö? Sören Tranberg har sett årets sommaropera på slottet - två gånger.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dido och Aeneas på Opera på Österbybruk
Henry Purcells miniopera Dido och Aeneas är möjligen den mest spelade av hans musikdramatiska verk i modern tid. Österbybruks uppsättning kan betraktas som en prolog till Drottningholmsteaterns The Fairy Queen senare i sommar.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Münchens operafestspel 2023 
Festspelen i München bjöd i år på Lohengrin, Semele och Aida. Erik Graune var på plats för att rapportera till OPERAs läsare.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Andefabriken på Vadstena-Akademien
Att Andefabriken får sin urpremiär i just Vadstena är en händelse som ser ut som en tanke. Eftersom temat i historien handlar om andevärldar och kapitalism, är steget inte alltför långt till ortens katolska historia.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

The Fairy Queen på Drottningholms Slottsteater
Den nytillträdde musikchefen Francesco Corti har valt The Fairy Queen som sitt första stora uppdrag på teatern. Det är bara att önska och hoppas att man på Drottningholmsteatern får behålla honom mycket länge. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

7 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dardanus på Confidencen, Ulriksdals slottsteater
Den franske regissören och barockexperten Gilbert Blin har som så många utländska regissörer hänförts och inspirerats av den säregna magi som omger våra stockholmska slottsteatrar. Hans uppsättning av Dardanus är ett under av glädje och vitalitet.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Lucia di Lammermoor på Teatro alla Scala, Milano
En förutsättning för att dirigera Lucia di Lammermoor på La Scala var för Chailly att få Lisette Oropesa i titelrollen och Juan Diego Flórez som Edgardo. När man hör Oropesa förstår man Chaillys krav: endast det bästa är gott nog på La Scala. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ernani på Teatro La Fenice, Venedig
Många menar att Ernani är den första riktiga Verdioperan, en opera som förenar både de dramaturgiska och musikaliska stilmedel som kännetecknar och utgör kärnan i Verdis operaskapande. Operan hade sin urpremiär på just La Fenice i Venedig 1844.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Silent Zone på Malmö Opera 
I tre rum och kök utspelar sig kammaroperan Silent Zone med musik och libretto av danska Louise Alenius. Det är ett verk som uttrycker erfarenheter och känslor kring ett svårt ämne som ofta skapar tystnad: sexuella övergrepp inom familjen, incest. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Det var en gång på Grand Hôtel på Göteborgsoperan
När ljudfilmen slog igenom med Jazzsångaren 1927 innebar det en explosion av musik- och operettfilmer. Och det är också själva ramhandlingen för Göteborgsoperans uppsättning av Paul Abrahams lustspelsoperett Det var en gång på Grand Hôtel.

Läs mer