Recensioner

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Strandad på Kungliga Operan

Scen ur Strandad. Foto: Sören Vilks
Fortfarande i dag, nästan 20 år senare, sitter minnet kvar av uruppförandet av Karin Rehnqvists duo Rädda mig ur dyn i Vasamuseet 1994. Det är ett klangminne av Susanne Rosenbergs kulande röst och Jörgen Petterssons altsaxofon, tvinnade in i varandra. Men det är lika mycket ett affektivt minne: det var tre dagar efter Estoniakatastrofen och det verk som var avsett att komma i beröring med Vasaskeppets förlisning fick en helt ny, omtumlande innebörd.  I Per F. Bromans biografi om Rehnqvist lyfts just katastroftemat i hennes komponerande fram i ett eget kapitel. Rehnqvists och Kerstin Perskis...
PRENUMERERA!

Logga in eller bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Du som är prenumerant och har ett konto kan logga in med knappen. Om du vill starta en prenumeration kan du göra det nedan. Registrera dig här om du är prenumerant men inte har ett konto än.

Bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Ditt konto är inte kopplat till en aktiv prenumeration. Klicka här för att koppla ditt konto till din prenumeration, eller välj en prenumerationsform nedan om du inte är prenumerant.

Om du tror att någonting har gått fel, kontakta Flowy rörande din prenumeration på 08-799 62 07 eller tidskriftenopera@flowyinfo.se eller våra tekniker på hemsida@tidskriftenopera.se.

Papper

1 år

525:-

✓ 5 nummer på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Digitalt

1 månad

39:-

✓ inget på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Fortfarande i dag, nästan 20 år senare, sitter minnet kvar av uruppförandet av Karin Rehnqvists duo Rädda mig ur dyn i Vasamuseet 1994. Det är ett klangminne av Susanne Rosenbergs kulande röst och Jörgen Petterssons altsaxofon, tvinnade in i varandra. Men det är lika mycket ett affektivt minne: det var tre dagar efter Estoniakatastrofen och det verk som var avsett att komma i beröring med Vasaskeppets förlisning fick en helt ny, omtumlande innebörd. 

I Per F. Bromans biografi om Rehnqvist lyfts just katastroftemat i hennes komponerande fram i ett eget kapitel. Rehnqvists och Kerstin Perskis Silent Earth, som uruppfördes under årets Östersjöfestival och tilldelats Nordiska Rådets musikpris, är ytterligare ett verk som pekar i samma riktning. Rehnqvist har tagit på sig en tonsättarroll som är ovanlig: hon komponerar i tiden för en större gemenskap. Det inger respekt.

Att Karin Rehnqvist och hennes familj var med om tsunamin 2004 innebär inte att hennes första regelrätta helaftonsopera Strandad handlar om den katastrofen. Faktum är att upplevelserna i Thailand under en tid fick tonsättaren att tystna. Återigen är det Perski som stått för texten, som i stället gestaltar reaktionerna på ett vulkanutbrott på en obestämd ort. Precis som i Ruben Östlunds långfilm Turist ligger den mer eller mindre själviska reaktionen från en förälder i centrum: där en pappa som vill rädda sitt eget skinn vid en hotande lavin, här en mamma som släpper handen om sin dotter under vulkanutbrottet och sedan förmår sin make att söka efter barnet bland brinnande byggnader. Både barn och make dör.

Vivianne Holmberg, Lena Willemark. Foto: Sören Vilks

Operan står med ena benet i det fysiskt påtagliga och det andra i ett inre drama som utmynnar i en själslig rättegång. Samma dualism präglar också Natalie Ringlers uppsättning med Anna Heymowskas scenografi, ett slags realism (vardagliga attiraljer) som möter det symboliska (döljande svart plast är ett bärande inslag). Det följer linjen i Perskis libretto, där konkretion samsas med en både psykologisk och mytologisk nivå, något som varit framträdande i hennes texter för operascenen ända sedan samarbetet med Hans Gefors i Vargen kommer (1997).

Prologen visar Maria, övertygande gestaltad av en expressiv Vivianne Holmberg, tillsammans med den lilla dottern Sara strax före utbrottet. De leker tillsammans, och Sara – fint fångad av Elvira Kåhlin – balanserar på lavablock som olycksbådande ligger på marken. Hon ”kan själv”, vilket pekar fram emot det olycksaliga ögonblick då mamman förlorar kontakten med dottern vid utbrottet. Rehnqvists musik är trevande, gles för att sedan dra sig samman till en kraftfull kulmination.

Det radikala brott som kommer med första aktens början är våghalsigt. Nu befinner sig Maria en obestämd tid senare på en annan strand, mitt bland semesternjutande turister, där hon blir en spegelvänd Cassandra. Hon vittnar i minnesfragment om en katastrof som redan ägt rum bland badgäster som inte fattar det minsta. Hon betraktas som en galning och kollektivets uteslutningsmekanismer går i gång. Medelklassförvirring. ”Ring ett ett två”! Så kommer man på att det kanske behövs ”en expert”, och Carl Ackerfeldts smidiga baryton får en prudentlig försäkringsman att lösgöra sig från mängden för att förunderligt snabbt komma fram till att Maria måste vara en överlevande från vulkanutbrottet. Både han och en äldre kvinna, bemästrad av Katarina Leoson, hinner sedan föra in Maria i sina egna olycksöden. 

Strandscenen visar hur snabbt realism och symbolvärld byter av varandra, ja, krockar. Badbollar och parasoll blir en bakgrund till en (post)moderniserad mytologi. Till den mytologin hör definitivt Lena Willemarks ”Den Andra”. Hon är Marias skugga, hennes anklagande samvete och störande minne mitt i traumat. Sångmässigt bryter Willemarks folkmusikpräglade, ibland kulande röst in i ljudbilden, men att hon trumpet svartklädd och kedjerökande blir en störande hårding blir bara märkligt (den ständigt lysande cigaretten påminner förstås om vulkanen, men på ett parodiskt vis). I psykodramat pekar hon fram emot den andra aktens stora självuppgörelse, där hon blir en åklagare tillsammans med körens jury mitt bland stora lavablock. Precis som kören i Matteuspassionen utropar ”Korsfäst” skriker den här kören ut ”Skyldig”. Maria underkastar sig domen.

Vivianne Holmberg. Foto: Sören Vilks

Den symboliska rättegången handlar om hur Marias förträngning av den personliga katastrofen ger vika och hon börjar minnas vad som skett. Det leder över i ett scenbyte där en försoning äger rum. På ett omvälvande vis plockar kören fram blommor som fyller scenen, ljuset blir varmt gulrött. Här blir nyckeln densamma som i Rädda mig ur dyn: Psaltarens visdomsord. ”Allt har sin tid” varieras, men nu förvandlas tyngden i bibelorden till en modern psykologisk version av att lyckas ”gå vidare”. KBT i stället för Freud.

Om Rehnqvist i sin duo från 1994 utvann en molande och kraftfull ljudvärld ur två stämmor har hon här tagit sig an operaorkesterns apparat. På ett märkligt vis är den mer styrande. Den går inte helt villigt med på hennes behandling. Att Rehnqvist öppnar salongen för slagverket, med cymbaler, trummor, klockspel och crotales på balkongerna, är ett utvidgande grepp som gärna hade kunnat få paralleller. Den tilltalande orenhet som alltid funnits i hennes klangvärld finns också här, men i andra dimensioner. Carl Ackerfeldts trubadursång till gitarr överraskar och den framstigande lyriska folktonen i försoningsstunden har sin egenartade magi men gränsar till det banala (det har sällan hänt i Rehnqvist märgfulla folkmusikalitet). 

Annars återkommer en ganska brötig orkesterbehandling med lagrandet av motiv i skilda skikt. Det handlar ändå inte om att dirigenten Cathrine Winnes skulle svara för ett dåligt jobb i orkesterdiket, tvärtom.

Kanske kunde den så ofta entoniga vokalbehandlingen ha fungerat om librettot svarat för en betydligt större poetisk kraft. I stället går både verk och uppsättning vilse i psykodramat, där allt slutar med Marias seger över sin skugga efter en alldeles, alldeles för utdragen dragkamp med ett svart rep. Någon katharsis uppstår inte när Maria besegrar sin erynie, snarare missmod.

Erik Wallrup

Rehnqvist: Strandad

Urpremiär 19 november, besökt föreställning 14 december 2022.

Dirigent: Cathrine Winnes
Regi: Natalie Ringler
Libretto: Kerstin Perski
Scenografi: Anna Heymowska
Kostym och mask: Moa Möller
Koreografi: Roger Lybeck
Ljus: Tobias Hagström Ståhl
Kormästare: James Grossmith
Solister: Vivianne Holmberg, Lena Willemark, Carl Ackerfeldt, Katarina Leoson, Johan Edholm och Elvira Kåhlin. 

www.operan.se

 

Fler Recensioner från OPERA

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

2 oktober 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tristan och Isolde på Teatro de la Maestranza, Sevilla
Elisabet Strids Isoldedebut är den stora behållningen när Teatro de la Maestranza ger sig på Wagners verk, kantat av obefintlig regi och tekniska haverier.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

The Turn of the Screw på Det Konglige Teater, Gamle scene
I den här uppsättningen hamnar guvernanten – sexualfrustrerad eller inte – markant i centrum tack vare den unga sopranen Clara Cecilie Thomsens enastående fina insats.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

18 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Titus på Det Kongelige Teater
Scenen är neutral och renskalad, dramat är koncentrerat på den mycket ömtåliga psykologin inom det gamla kompisgänget. Mijnssen har valt att stryka det mesta av recitativen, som ju inte Mozart hann skriva själv, vilket bara är ett plus. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Kronbruden på Verkstan, Malmö Opera
August Strindberg och Siri von Essen lämnade sitt första barn till en änglamakerska. Långt senare skapade Strindberg ett skulddrama, där gärningen dock hålls på armslängds avstånd från honom själv och placeras i bondemiljö. Nu har Malmö Opera förvandlat Kronbruden från operadrama till kammarspel.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Gustaf Wasa på Stockholms konserthus
Redan vid sin urpremiär 1786 i kung Gustavs fyra år gamla operahus blev verket den gustavianska erans största succé och kommer under hundra år framåt att ses som Sveriges nationalopera. I år gavs Gustaf Wasa konsertant.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Tosca på Teatro de la Maestranza, Sevilla   
Uppsättningen är en tolkning av operan sedd genom den italienske filmaren och författaren Pier Paolo Pasolinis liv och död. Den blir till en reflektion över politikers och maktutövares självpåtagna rätt att bestämma över medborgarnas liv och död.

Läs mer

Recensioner

14 september 2023

Macbeth på Läckö slottsopera
Vad kunde vara en bättre inramning för Giuseppe Verdis tragiska Macbeth än borggården på Läckö? Sören Tranberg har sett årets sommaropera på slottet - två gånger.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dido och Aeneas på Opera på Österbybruk
Henry Purcells miniopera Dido och Aeneas är möjligen den mest spelade av hans musikdramatiska verk i modern tid. Österbybruks uppsättning kan betraktas som en prolog till Drottningholmsteaterns The Fairy Queen senare i sommar.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Münchens operafestspel 2023 
Festspelen i München bjöd i år på Lohengrin, Semele och Aida. Erik Graune var på plats för att rapportera till OPERAs läsare.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

16 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Andefabriken på Vadstena-Akademien
Att Andefabriken får sin urpremiär i just Vadstena är en händelse som ser ut som en tanke. Eftersom temat i historien handlar om andevärldar och kapitalism, är steget inte alltför långt till ortens katolska historia.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

The Fairy Queen på Drottningholms Slottsteater
Den nytillträdde musikchefen Francesco Corti har valt The Fairy Queen som sitt första stora uppdrag på teatern. Det är bara att önska och hoppas att man på Drottningholmsteatern får behålla honom mycket länge. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

7 augusti 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Dardanus på Confidencen, Ulriksdals slottsteater
Den franske regissören och barockexperten Gilbert Blin har som så många utländska regissörer hänförts och inspirerats av den säregna magi som omger våra stockholmska slottsteatrar. Hans uppsättning av Dardanus är ett under av glädje och vitalitet.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Lucia di Lammermoor på Teatro alla Scala, Milano
En förutsättning för att dirigera Lucia di Lammermoor på La Scala var för Chailly att få Lisette Oropesa i titelrollen och Juan Diego Flórez som Edgardo. När man hör Oropesa förstår man Chaillys krav: endast det bästa är gott nog på La Scala. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Ernani på Teatro La Fenice, Venedig
Många menar att Ernani är den första riktiga Verdioperan, en opera som förenar både de dramaturgiska och musikaliska stilmedel som kännetecknar och utgör kärnan i Verdis operaskapande. Operan hade sin urpremiär på just La Fenice i Venedig 1844.

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Silent Zone på Malmö Opera 
I tre rum och kök utspelar sig kammaroperan Silent Zone med musik och libretto av danska Louise Alenius. Det är ett verk som uttrycker erfarenheter och känslor kring ett svårt ämne som ofta skapar tystnad: sexuella övergrepp inom familjen, incest. 

Läs mer

Recensioner

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Det var en gång på Grand Hôtel på Göteborgsoperan
När ljudfilmen slog igenom med Jazzsångaren 1927 innebar det en explosion av musik- och operettfilmer. Och det är också själva ramhandlingen för Göteborgsoperans uppsättning av Paul Abrahams lustspelsoperett Det var en gång på Grand Hôtel.

Läs mer