Den tyske regissören och operachefen Michael Hampe har avlidit 87 år i sitt hem i Zürich. Han var född i Heidelberg. Under ett studieår i USA spelade han cello, mest kammarmusik, vid Syracuse University i delstaten New York. Sedan följde dramastudier och musikvetenskap i födelsestaden, München och i Wien.
Därefter följde engagemang som skådespelare och regissör vid tyska och schweiziska teatrar. Först i Bern 1963, där han iscensatte pjäser av Sofokles, Goethe, Molière och Brecht samt Mozartoperorna Idomeneo och Trollflöjten, vidare Heinrich Sutermeisters Den röda stöveln.
Mellan åren 1972 och 1975 var Hampe operachef i Mannheim. Sedan följde ett 20-årigt mycket lyckat chefskap i Köln. Han lyfte Kölnoperan till ett av de ledande operahusen i Europa, inte minst genom sina egna uppsättningar av Rossini- och Wagneroperor. 1979 fick han en stor succé med sin iscensättning av Domenico Cimarosas Det hemliga äktenskapet, som han sedan även satte upp i London, Paris, Edinburgh, Venedig, Washington, Tokyo och Dresden.
Mellan åren 2015 och 2021 var han tillbaka i Köln, där han regisserade La bohème, Fidelio och Trollflöjten. Han tillhörde ledningen för Salzburgfestspelen 1983–90. Här iscensatte han världspremiären på Hans Werner Henzes adaption av Monteverdis Odysseus återkomst, Don Giovanni med Herbert von Karajan och Figaros bröllop med Bernard Haitink. Michael Hampe var verksam på all världens operascener, ofta i samarbete med scenografen Mauro Pagano. På Covent Garden i London satte de upp Andrea Chénier, Barberaren i Sevilla och Askungen.
På Drottningholms Slottsteater under 1980-talet samarbetade Hampe flitigt med teaterns dåvarande konstnärlige chef, dirigenten Arnold Östman. Samarbetet inleddes med Det hemliga äktenskapet, följt av Rossinis Askungen (i Kungliga Operans regi) med Sylvia Lindenstrand som Angelina och Idomeneo, alla sända i Sveriges Television. Kölnensemblen gästspelade med Händels Agrippina. Flera av Kölnoperans ledande sångare medverkade regelbundet på Drottningholm i både Hampes och andra regissörers uppsättningar. Det var ett mycket givande samarbete. Jag såg själv de nämnda uppsättningarna.
Likaså var jag med om Ann Hallenbergs genombrott på Den Norske Opera i Oslo 1998 när hon sjöng Isabella i Italienskan i Alger i Hampes regi. Där hade Hallenberg stöd av två erfarna motspelare som Terje Stensvold (Mustafà) och Enzo Florimo (Taddeo).
Efter Tysklands återförening 1990 var Hampe konstnärlig chef för Dresdner Musikfestspiele Han var från 1977 professor vid Hochschule für Musik und Tanz i Köln. Han undervisade vid en mängd universitet i Tyskland och utomlands. Dessutom var han disputerad i musikvetenskap. Han var spränglärd som en encyklopedi, vilket inte minst kom till uttryck i hans fina känsla och tajmning i komiska operor.
Sören Tranberg