Livets Bok i Norrköpings Konserthus

Tonsättaren Sven-David Sandströms (1942–2019) opera Livets bok fick sitt postuma uruppförande genom två framföranden i Norrköpings konserthus. Det är ett gränslöst verk av wagnerska dimensioner, inte minst vad längden beträffar. Det drygt fem timmar långa verket med två pauser är baserat på författaren Niklas Rådströms Boken från 2013, som dramatiserar de bibliska berättelserna ur Gamla och Nya Testamentet. Det hela började för tio år sedan med en gigantisk uppsättning av Bibeln på Göteborgs stadsteater, en pjäs som senare sattes upp på Stockholms stadsteater, då nerstruken till tre timmar.

I Livets bok svarar Rådström för librettot till det som blev Sandströms sista opera. Norrköpings Symfoniorkester framför den med två körer, tjugotvå solister och dansare. Allt detta håller dirigenten Tobias Ringborg ihop på ett suveränt sätt, inte minst körprecisionen. Orkestern står också för en bragd genom ett säkert och välinstuderat arbete. Sandströms personliga nyromantiska stil bjuder på stora klangeruptioner men även skira inåtvända avsnitt. Här märks inte minst att Sandström var en betydande körkompositör. Här finns citat ur Bergspredikan, Paulus lovsång till kärleken, Jesajas profetia om den kommande Messias och flera partier ur Höga Visan.

Allt inleds med en nersläckt salong där Tobias Ringborg kommer in med en stor lunta och när han börjar dirigera tänds belysningen i salongen. Ett par, Miriam Treichl och Jeremy Carpenter, har blivit fördrivna ur Edens lustgård och de är återkommande i de flesta av scenerna när vi dras in i Bibelns berättelser. Båda sångarna sätter avtryck, inte minst Carpenter som har engelska som sitt modersmål.

Det var när Sandström läste Boken som idén om en opera tog sin början. Han var då gästprofessor i komposition vid Bloomington University, därav ett engelskt libretto.

Genom Per Sundins ljusdesign tas vi med på en tidsresa genom öknar, brusande hav, hotfulla molnformationer och välkända Bibel-illustrationer av Gustave Doré. Kronologin är uppbruten för det finns inget linjärt berättande utan vi kastas mellan olika bibliska scener. Ibland väldigt rapsodiska och tablåartade, medan andra är långa i form av ett statuariskt berättande.

Stora delar av den svenska sångareliten svarar för den höga vokala nivån. Alla namn kan inte räknas upp, men kvar på näthinna har jag Lots änka som vittnar om förstörelsen av städerna Sodom och Gomorra. Charlotte Hellekant framför denna soloscen oerhört serent med sin täta mezzosopran. Lars Arvidson är en stor scenpersonlighet som intar hela podiet som Abraham, inte minst när

de tre änglarna Hege Gustava Tjønn, Matilda Paulsson och Josefine Andersson ger honom löftet att hans nittioåriga hustru Sara ska föda en son om han följer deras önskningar.

I änglatrion har Tjønn genom sitt osvikligt höga sopranparti mest att sjunga. Hon är iklädd vita vingar, medan Matilda Paulssons Lucifergestalt har svarta. Det är den senare som ger våldet plats på scen. Likaså är scenerna mellan bröderna Moses (Hannes Öberg) och Aaron (Johan Schinkler) differentierade eftersom det finns en inbyggd konflikt dem emellan.

Jakob Högström sätter stort avtryck som Jesus när han dyker upp i olika skepnader. Högströms täta baryton och kroppsspråk tillhör en av det halvsceniska framförandets höjdpunkter. Peter Oskarson står för en återhållen regi som mer påminner om hur man gör entréer och sortier.

Efter att Jesus har lämnat jordelivet kommer i slutet en alltför lång och tröttande scen med Jonah i valfiskens buk. Ingen skugga över Anders Larssons och Hege Gustava Tjønns insatser.

Det är ingen svensk operainstitution som har beställt Livets bok, utan det uruppfördes i Norrköping därför att Sandström var östgöte och han skulle ha fyllt 80 år i höst. Om verket ska sättas upp sceniskt krävs att man stryker vissa perifera scener. Dessutom kommer antalet sångare, korister, dansare, kostym och scenografi samt stor orkester förmodligen att spränga alla budgetramar.

Helheten imponerar, men det finns longörer, inte minst i andra akten. När jag är på väg ut för att hämta ytterkläderna i garderoben går jag bakom två kvinnor som sammanfattade det hela med: ”När det är så här långt är det svårt att hålla uppe koncentrationen.”