Regissören och operachefen Pierre Audi har hastigt avlidit under ett produktionsarbete i Beijing, 67 år gammal. Han var äldst i en syskonskara på tre och hans far var bankir med egen bank i Beirut. Redan under skoltiden grundade han en filmklubb och bjöd in storheter som regissörerna Pier Paolo Pasolini och Jacques Tati. Familjen flyttade senare till Paris, där Pierre Audi gick på Collège Stanislas de Paris. När han var sjutton år flyttade familjen vidare till England.
Här studerade han historia vid Exeter College i Oxford. Under sitt sista år skolår satte han upp Shakespearepjäsen Timon av Aten på Oxford Playhouse. År 1979 grundade Audi experimentscenen Almeida Theatre i Islington i norra London. Här regisserade han flitigt under 1980-talet.
Under 30 år, mellan 1988 och 2018, var han operachef vid Nederlandse Opera i Amsterdam. Audi lyckades göra den här scenen till en av Europas mest innovativa och intressanta operascener. Själv iscensatte han framgångsrikt Nibelungens ring, som även finns utgiven på dvd. Vidare Da Ponte-operorna, Karmelitsystrarna, Peter Greenaways Rosa – A Horse Drama, Louis Andriessens Writing to Vermeer, Alexander Knaifels Alice in Wonderland, Claude Viviers Rêves d’un Marco Polo och inte minst Alfred Schnittkes Life with an Idiot. Audi samarbetade också flitigt med samtida tonsättare som Steve Reich, Philip Glass och Elliott Carter. I sin egenskap som chef engagerade han regissörskolleger som Harry Kupfer, Peter Sellars, Peter Stein och Stefan Herheim.
Mellan 2005 och 2014 var Audi också konstnärlig chef för Holland Festival. År 2018 lämnade han Nederlandse Opera för att bli konstnärlig chef för festspelen i Aix-en-Provence.
Pierre Audi regisserade också uppsättningar på Bayerische Staatsoper i München, Wiener Staatsoper, Theater an der Wien, Opéra national de Paris, Théâtre des Champs-Élysées, La Monnaie i Bryssel, English National Opera i London, Metropolitan Opera i New York, för att bara nämna några scener.
I Sverige är han för alltid ihågkommen för tre succéuppsättningar på Drottningholms Slottsteater under Per-Erik Öhrns chefstid. Först ut var Händels Tamerlano sommaren 2000, följd tre år senare av Alcina och slutligen Rameaus Zoroastre 2005, som sändes i SVT och som utkom på dvd. Alla tre uppsättningarna hade samma team. Vid sidan om Audi var det scenografen Patrick Kinmonth och dirigenten Christoph Rousset.
Jag hade förmånen att följa slutrepetitionerna av Tamerlano och jag gjorde också en intervju med Audi. Han var mycket ödmjuk men hade en klar konstnärlig vision i allt han åtog sig. Hans regi var ofta flerskiktad och i de här verken på Drottningholm lyckades han få fram olika känslospektra som sorg, glädje, avund, svartsjuka, högfärd, ödmjukhet och raseri. I både Tamerlano och Zoroastre använde sig Audi av en distanserande effekt i scenrummet då kulisserna försvann och där vi slutligen bara såg de tomma kulissramarna ända bort till den bakersta väggen. Synd bara att inget annat svenskt operahus försökte engagera Audi.
Zoroastre var en av Drottningholmsteaterns största framgångar vilket ledde till att man gästspelade med uppsättningen på Opéra-Comique i Paris våren 2009. Dekorer, fonder och molnmaskineri och ett trägolv, som tillverkats för ett tidigare gästspel på Stadsschouwburg i Amsterdam, gav Parispubliken en upplevelse av Drottningholmsteaterns scen.
Operavärlden har gjort en stor förlust genom Pierre Audis alltför tidiga och hastiga bortgång. På det privata planet efterlämnar han hustru och två barn.
Sören Tranberg