Den tyske tenoren Peter Seiffert har avlidit efter längre tids sjukdom 71 år gammal i sitt hem strax utanför i Salzburg. Han var född i Düsseldorf. Han sjöng i barnkör och framträdde även som solist som ung. Senare följde sångstudier vid Musikhochschule i hemstaden. Operadebuten ägde rum på Deutsche Oper am Rhein (Düsseldorf/Duisburg) 1978 och två år senare fick han kontrakt vid Deutsche Oper i Berlin. Här sjöng Seiffert inledningsvis roller som Lenskij i Eugen Onegin, Jeník i Brudköpet och Hüon i Oberon. På Bayerische Staatsoper debuterade han som Fenton i Falstaff 1982, följt av debuten på Wiener Staatsoper två år senare som Matteo i Arabella.
Det var regissören Götz Friedrich, som då var operachef vid Deutsche Oper i Berlin, som sakta men säkert byggde upp Peter Seifferts karriär inom det högdramatiska tenorfacket. Först var det Erik i Den flygande holländaren. År 1988 sjöng han sin första Parsifal på Covent Garden i London och året därpå följde Seifferts första Lohengrin i München. Men det var Götz Friedrichs uppsättning av just Lohengrin i Berlin 1990 som satte fart på Seifferts internationella karriär.
Han debuterade vid Bayreuthfestspelen 1996 som Walther von Stolzing i Wolfgang Wagners uppsättning av Mästersångarna i Nürnberg. Själv såg jag honom här som Lohengrin i Keith Warners uppsättning. De här två rollerna sjöng han regelbundet i Bayreuth till 2005. Vid Salzburgfestspelen framträdde han regelbundet mellan 1992 och 2007, bland annat som Max i Friskytten.
Vid Zürichoperan sjöng Seiffert Tamino i Trollflöjten, Parsifal, Florestan i Fidelio och Max i Friskytten. Och här gjorde han också sin första Tannhäuser. Bacchus i Ariadne på Naxos sjöng han i Los Angeles. En annan betydande Straussroll var Kejsaren i Die Frau ohne Schatten och även titelrollen i Wagners Rienzi. Debuten på Metropolitan Opera i New York ägde rum först 2004, då han sjöng Tannhäuser följd av Siegmund i Valkyrian. En annan viktig rolldebut var Verdis Otello på Zürichoperan 2013.
Tristan var en roll som han sjöng på ledande scener runt om i världen, bland annat i Wien mot Nina Stemmes Isolde. Han sjöng även partiet vid ett konsertant framförande av andra akten i Berwaldhallen 2009 med Sveriges Radios Symfoniorkester mot Stemmes Isolde och Katarina Karnéus Brangäne under Daniel Hardings ledning.
Peter Seifferts konsertrepertoar var också omfattande och på fonogram finns han bevarad i Mozart Requiem med Carlo Maria Giulini, Beethovens 9:a med Riccardo Muti och Liszts Faustsymfoni med Simon Rattle. På EMI medverkade Seiffert som Eisenstein i komplett inspelning av Läderlappen och i en solo-cd med operettmelodier. På Semperoperan i Dresden gjorde hon också Danilo i Glada änkan.
Peter Seiffert sjöng Tannhäuser i Daniel Barenboims inspelning på Teldec, som år 2002 utsågs till Best Opera Recording av både Grand Prix du Disque och Grammy Awards. När dessa rader skrivs lyssnar jag på tredje akten ur denna inspelning och det måste fastslås att Seiffert var en av sin generations främsta Wagnertenorer. Han utnämndes till Kammersänger i Wien, München och Berlin.
Peter Seiffert var i sitt första äktenskap gift med sopranen Lucia Popp fram till hennes alltför tidiga bortgång 1993 och i sitt andra äktenskap med sopranen Petra Maria Schnitzer, som gärna sjöng Elsa i Lohengrin mot sin man.
Sören Tranberg