Frun upphör aldrig att beundra sångare som med kort varsel går in för att rädda en föreställning genom att ersätta en insjuknad kollega. På sistone har hon fått sig en rad historier till livs om dramatiken bakom scenen innan inhoppet har kunnat ske. Ibland borde man nog som publik vara glad att man inte känner till allt som har hänt innan ridån går upp, tänker Frun.
Hon hörde om en föreställning av Così fan tutte i München då järnridån inte gick att få ner och därför dömdes ut av brandmyndigheten. Då bestämde man sig för att ta bort alla brandfarliga element från scenen och spela ändå på en nästan renrakad scen. Men sedan bar det sig inte bättre att sångerskan som sjöng Dorabella svimmade under pausen. En ersättare måste snabbt hittas, och den man fann satt och åt på en hamburgerrestaurang. Det var bara för henne att avstå från resten av hamburgaren och snabbt ta sig till operahuset, där föreställningen kunde börja efter en längre paus.
Vid en föreställning av La traviata på samma scen hade Plácido Domingo, som skulle göra fader Germont, insjuknat i sista stund. Otur eftersom han var det stora dragplåstret, men man lyckades få tag i en ersättare som i ilfart körde bil från Zürich till München och räddade föreställningen. Att köra bil för snabbt till ett inhopp kan annars ha sina sidor. Frun minns en föreställning av Siegfried i Bayreuth då Ursula Schröder-Feinen ersatte en insjuknad Berit Lindholm som Brünnhilde. Den förstnämnda körde i full fart, men lyckades krocka i rondellen nedanför festspelshuset. Resultatet blev att hennes man fick tas in på sjukhus medan Schröder-Feinen tog sig direkt till sminklogen. Tack och lov var makens skador lindriga.
”Vid Milanos flygplats väntade en poliseskort i form av en hel kader av motorcyklar, ditbeordrade av La Scalas operachef.”
Vid Stockholmsoperan lär Stefan Dahlberg ha cyklat förbi sceningången intet ont anande, när han plötsligt blev indragen i operahuset för att ersätta en tenorkollega som Alfredo i La traviata. En annan gång hade mezzosopranen som skulle sjunga Ulrica i Maskeradbalen just kommit ut ur sminket, fick en hostattack och plötsligt fann sig vara utan röst. Lösningen blev att ringa Marianne Eklöf, som stod i en matbutik i Nacka med handen på en kyckling då hon hörde mobilsignalen. ”Släpp kycklingen och kom”, sa den stackars operachefen.
Men hur gjorde man innan det fanns mobiltelefoner? Frun läser i boken Great Operatic Disasters om ett sensationellt inhopp i La traviata på La Scala. Såväl den ordinarie Violettan som hennes cover hade insjuknat på fredagen, men föreställningen skulle äga rum följande måndag, så det fanns fortfarande litet tid. Ingen sopran i Italien kunde hoppa in, så man ringde Ileana Cotrubas som då bodde strax utanför Glyndebourne. Men ingen svarade, för Cotrubas var ute och handlade och hennes man låg i badet. När italienarna äntligen kom fram packade mannen väskorna och tog sin hustru till Heathrow. Men där hade det bildats en förfärlig dimma som hindrade alla plan att lyfta. Det var bara att ta in på hotell i London och vänta på att dimman skulle lätta, vilket den inte gjorde förrän föreställningsdagens morgon. Vid Milanos flygplats väntade en poliseskort i form av en hel kader av motorcyklar, ditbeordrade av La Scalas operachef. De höll fältet fritt från bilar så att Cotrubas med make så fort som möjligt kunde ta sig till operahuset. Väl där blev det en mycket kort repetition innan det var dags att kliva i kostymen. Utan en minuts rast gick därefter Cotrubas in på scenen och belönades efteråt med tjugofyra inropningar.
Visst kan delar av publiken bli besvikna när de inte får höra en bestämd artist som de har kommit dit för att uppleva. Men ibland kan det bli en nog så trevlig överraskning. Frun har en äldre bekant som gick för att se Rigoletto på Stockholmsoperan i början av 1950-talet. Det blev stön och förstämning när operachefen gick ut framför ridån för att säga att den ordinarie titelrollsinnehavaren hade blivit sjuk. ”Men jag tror nog ni blir nöjda när ni hör vilken ersättare vi har lyckats hitta”, fortsatte operachefen, ”för det är Tito Gobbi.” Och det var Fruns bekant mycket nöjd med.