Gens, Vidal, Mutel, Achille, Bockler, Courjal. Les Nouveaux Caractères/d’Hérin
CVS085 [2 CD]
Distr: Naxos
De som en gång har kikat lite på det sena 1600-talets dramatik, den som skrevs vid sidan av de mer berömda pjäserna av Corneille eller Racine, kan förvånas över vilket hopkok på antika myter som där förekommer. För ett modernt öga framstår de ofta som rena parodin, vilket de aldrig var. I samma epoks operor, som ett slags avnämare till taldramatiken, märker man något liknande.
Henry Desmarets Circé från 1694 handlar om Odysseus vistelse hos trollkvinnan Kirke som förvandlade män till svin. Så gör hon även i operan som ett försök att hålla kvar Odysseus på ön, eftersom hon misstänker storljugaren för att alls inte älska henne, vilket han påstår. Visst har hon rätt, Odysseus vill ju hem.
Vi möter också en av de mer berömda bipersonerna från Homeros epos, Elpenor (här Elphénor), han som i fyllan och villan ramlar ner från ett tak och som Odysseus och hans män glömmer att begrava, vilket Odysseus blir påmind om vid sitt besök i dödsriket. Men här tar Elphénor livet av sig, eftersom han inte får den han älskar. Men dödsriket ekar när Kirke åkallar honom för att få reda på vem Odysseus bedrar henne med. Han vägrar, fortfarande sur över att ha blivit avvisad av Astère.
Ack ja, en stor del av njutningen med operan är att se hur materialet hos Homeros förvandlas. Men detta är också en pigg inspelning – världspremiär – där tempot är gott, orkesterns svikt utmärkt och solisterna storartade. Véronique Gens som trollkvinnan har bett och karaktär i sin sopran, Mathias Vidals tenor kommer till sin rätt som Odysseus och Nicolas Courjals mäktiga bas som Elphénor har tyngd och en passande råhet. Caroline Mutels lyriska sopran ger Astère (den som Elphénor vill ha) både kraft och känsla. Och kören, liksom orkestern, har både dramatik och precision i denna – faktiskt – rafflande opera under Sébastien d’Hérins säkra ledning.
Således ännu en utmärkt inspelning i Centre de Musique Baroque de Versailles allt tätare utgivning av franska operaklassiker, och just denna opera framfördes också ute på Versailles anrika operahus.
Claes Wahlin