Nytt på dvd

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Prokofjev: Brinnande ängeln

Brinnande ängeln, Sergej Prokofjev.
Stundytė, Skovhus, Petrinsky, Zaremba, Schukoff, Tikhomirov, Butter, Owens, Jóhannesson, Namisnyk, Völker. Arnold Schoenberg Chor, ORF Radio-Symphonieorchester Wien/Trinks. Regi: Andrea Breth Scenografi: Martin Zehetgruber Unitel 805908 [1 DVD] Distr: Naxos Brinnande ängeln är Sergej Prokofjevs kanske tajtaste opera, samtidigt som den har störst spännvidd. Han fullbordade operan 1927 men fick aldrig se den uppförd under sin livstid; först 1954, året efter hans död, uruppfördes den – konsertant – i Paris samt året därpå sceniskt i Venedig. Librettot skrev han själv efter den ryske symboliste...
PRENUMERERA!

Logga in eller bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Du som är prenumerant och har ett konto kan logga in med knappen. Om du vill starta en prenumeration kan du göra det nedan. Registrera dig här om du är prenumerant men inte har ett konto än.

Bli prenumerant för att läsa hela artikeln!

Ditt konto är inte kopplat till en aktiv prenumeration. Klicka här för att koppla ditt konto till din prenumeration, eller välj en prenumerationsform nedan om du inte är prenumerant.

Om du tror att någonting har gått fel, kontakta Flowy rörande din prenumeration på 08-799 62 07 eller tidskriftenopera@flowyinfo.se eller våra tekniker på hemsida@tidskriftenopera.se.

Papper

1 år

525:-

✓ 5 nummer på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Digitalt

1 månad

39:-

✓ inget på papper

✓ fullt uppdaterad digitalt

✓ full historik digitalt

 

Stundytė, Skovhus, Petrinsky, Zaremba, Schukoff, Tikhomirov, Butter, Owens, Jóhannesson, Namisnyk, Völker.
Arnold Schoenberg Chor, ORF Radio-Symphonieorchester Wien/Trinks.
Regi: Andrea Breth
Scenografi: Martin Zehetgruber
Unitel 805908 [1 DVD]
Distr: Naxos

Brinnande ängeln är Sergej Prokofjevs kanske tajtaste opera, samtidigt som den har störst spännvidd. Han fullbordade operan 1927 men fick aldrig se den uppförd under sin livstid; först 1954, året efter hans död, uruppfördes den – konsertant – i Paris samt året därpå sceniskt i Venedig. Librettot skrev han själv efter den ryske symbolisten Valerij Brjusovs roman med samma namn från 1907. Romanen skildrar i självbiografiskt symbolisk form triangeldramat mellan tre författare: han själv (Ruprecht), Nina Petrovskaja (Renata) och Andrej Belyj (greve Heinrich, som Renata periodvis tror vara en brinnande ängel och hennes egen frälsare). 

De båda manliga författarna drabbade även samman professionellt, med hätska debatter om vad symbolism egentligen var – magi eller mystik? Man kan faktiskt tro på verklig magi eller mystik, när man får veta hur det hela slutade: tjugo år senare bodde Prokofjev, utan att veta om det, granne med förebilden till Renata i Paris samtidigt som han höll på att fullborda operan! Dessvärre tog Nina Petrovskaja sitt liv året därpå. 

Historien utspelas i Köln 1534, under värsta inkvisitionstid, där Ruprecht råkar hamna i rummet intill Renata på ett värdshus. Han dras in i hennes värld, lovar henne att hitta Heinrich/den brinnande ängeln och förälskar sig i henne. Greve Heinrich är här enbart en stum figur som anas i handlingen. Till sist går Renata i kloster, där hennes övernaturliga förmågor får nunnorna att löpa amok i sexuella excesser och Renata fängslas av inkvisitionen. 

Prokofjev har till detta laddat med mycket av sin allra bästa och mest suggestiva musik i sann avantgardistisk 1920-talsanda med komplicerade rytmer, kraftiga urladdningar och inåtvända kärleksscener à la baletten Romeo och Julia. Han använder sig av ledmotiv, som i första akten presenteras, genom de tre följande akterna bearbetas för att i femte och sista akten återkomma och kännas igen i sina rena former. Ibland undrar man om han inte var före sin tid när Renatas maniska upprepningar nästan företar minimalismens envisa formler. I Sverige har verket spelats i en enda uppsättning, på Kungliga Operan 2002 men har vunnit alltmer mark på kontinenten – det gäller ”bara” att ha sångare och resurser för det…     

Detta fantasieggande verk har regissören Andrea Breth valt att rakt igenom placera på ett modernt sinnessjukhus. Uppsättningen är inspelad på Theater an der Wien 2021. Ruprecht (Bo Skovhus) anländer till sjukhuset och får en spruta av den syster Ratched-liknande sköterskan (Natascha Petrinsky). Sedan åker vi ner i underjorden. Hela Martin Zehetgrubers fullkomligt vita och sterila scenbild åker upp, och vi befinner oss sedan resten av akt 1–4 i den grå världen med stora träkonstruktioner som utgör nedre delen av sinnessjukhuset. 

Samtliga roller förutom den nämnda sköterskan och överläkaren (Nikolai Schukoff) är patienter på avdelningen; flera roller är dessutom sammanslagna till en och samma figur. Först i akt 5 åker vi upp till sjukhusets entré igen för djävulsutdrivningen, då man fått besök av en inspektor (den imposante basen Markus Butter i rollen som Inkvisitorn).   

Det kan låta som ett spännande koncept, men fungerar ytterst dåligt. Det suggestiva med Prokofjevs opera är ju att den högst sunde Ruprecht successivt dras in i Renatas borderline-värld, och att det steg för steg leder till allt större excesser och fantasieggande orgier. Här är utgången given från början, det blir otroligt platt, odynamiskt och – handen på hjärtat: hur spännande är det att i två timmar se mentalpatienter som springer omkring och oupphörligt sliter och drar i huvudpersonerna? Sjukhusets grå värld svarar enormt illa mot Prokofjevs färgskiftande musik, för att inte tala om den platta och sterila ljussättningen av Alexander Koppelmann, eller kostymerna signerade Carla Teti. Jag menar absolut inte att man måste förlägga handlingen till Köln 1534, men det hade funnits så många andra sätt att angripa verket på ett fantasieggande vis. 

Då dekoren åker upp igen för akt 5 tror man att allt ska knytas ihop till en intressant upplösning, men icke – fonden går upp och likt ett Babels torn står oändligt höga sjukhussängar staplade med kvinnliga patienter (= nunnor) ovanpå inför inkvisitorns djävulsutdrivning – se omslagsbilden. Här står de stilla på sängarna – detta är ohyggligt svårsjunget, det medges, och kräver absolut sinnesnärvaro av såväl sångare som dirigent. Men det handlar ju faktiskt om att Renata genom sin kraft eggar dem till sexuella utlevelser och orgier, som sedan inkvisitorn genom sin djävulsutdrivning förhindrar. Det hade kunnat visas bättre än att tvinga flera av sångarna att stå stilla åtta meter upp i luften. Och när inkvisitorn stoppar det hela genom att skjuta Renata med pistol (förlåt spoilern), bekräftar det bara hur platt och fantasilöst hela konceptet varit. 

Verket handlar ju egentligen om allt från sexuell besatthet och dito frustration, manipulering, svartkonst och andevärldar, svartsjuka och död till samhälleligt uppror. Att placera allt detta på ett sinnessjukhus förminskar betydligt dess sprängkraft.  

Sångarna sliter heroiskt med sina roller. I de två huvudrollerna ses dels den danske barytonen Bo Skovhus, som efter en mycket lång internationell karriär väcker den största beundran såväl vokalt som sceniskt/kroppsligt i Ruprechts genomgående roll. Den unga litauiska sopranen Aušrinė Stundytė är lika fenomenal i Renatas med rätta fruktade parti. Hon sjöng en ypperlig Judith i Riddar Blåskäggs borg i en halvscenisk version i Göteborgs konserthus i våras, men har annars just Renata som sin signaturroll på flera europeiska scener. Hennes sätt att färga med rösten och texten, samt det ibland nästan akrobatiska kroppsspråket drar verkligen in betraktaren i hennes värld. Enligt konceptet blir ju allting bara till ett inre kosmos, något som de olika rollfigurerna inbillar sig eller hallucinerar. 

Bland övriga sångare imponerar den mörkklingande alten Natascha Petrinsky som sköterskan (egentligen värdshusvärdinnan/abbedissan) och Nikolai Schukoffs urläskige överläkare (egentligen Agrippa von Nettesheim/Mefistofeles). Schukoff har framgångsrikt gått över till det rent dramatiska tenorfacket. 

Slutligen är ännu en segerherre dirigenten Constantin Trinks, som i spetsen för välklingande ORF:s radiosymfoniker och skickliga damer ur Arnold Schoenberg Chor håller ihop och personligt färgar Prokofjevs fantasieggande partitur. Hans förmåga till variationsrikedom är stor, från innerligt inåtvända, ärligt menade kärleksförklaringar till den kraftfulla bombasmen i Ruprechts svartsjukeutbrott. Skada att allt det inte fick sin motsvarighet i regissörens koncept på scenen. 

Göran Gademan     

Fler Nytt på dvd från OPERA

Nytt på dvd

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

2 november 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Schreker: Der Schatzgräber
I början av 1920-talet var detta en av de mest spelade operorna i Tyskland, men därefter föll den länge i glömska. I fjol prövade Christof Loy dess sceniska duglighet på Deutsche Oper i Berlin, och nu kan man ta del av resultatet också via dvd.

Läs mer

Nytt på dvd

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Strauss: Ariadne på Naxos
Är röstkvaliteten eller scenpersonan viktigast när en roll ska besättas? Oftast handlar det om kompromisser, men var går gränsen när det inte hjälper att rösten är den rätta, när gestalten som står där på scenen bara är fel?

Läs mer

Nytt på dvd

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

14 september 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Händel: Theodora
Theodora är en historia om det stora i att hellre gå i döden än att kompromissa med sin tro. För regissören Katie Mitchell har tydligen en sådan trosvisshet förefallit alltför magstark, och hon försöker i stället tolka de kristnas agerande på ett helt annat sätt.

Läs mer

Nytt på dvd

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

25 juni 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Puccini: Tosca
Barrie Kosky är en av de mest eftertraktade och uppburna operaregissörerna i dag. Det var med stora förväntningar som jag närmade mig hans Tosca från De Nederlandse Opera i Amsterdam, som tyvärr får betraktas som en besvikelse.

Läs mer

Nytt på dvd

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

7 april 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Mondonville: Titon et L’Aurore
I denna sällan framförda opera vimlar det av får. De nosar och nojsar, klättrar på herdarna eller försöker äta upp deras klädesplagg.

Läs mer

Nytt på dvd

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

6 april 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Rimskij-Korsakov: Julnatten
Frankfurtoperan utsågs 2022 för sjätte gången till Årets operahus av den tyska tidskriften Opernwelt. Operahusets kör utsågs till Årets operakör, och som det inte vore nog utsågs Julnatten till Årets uppsättning.

Läs mer

Nytt på dvd

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

6 april 2023

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Donizetti: Le nozze in villa, Lucrezia Borgia & Belisario
“Donizetti övervinner allt” eller “The show must go on!” Det är något absurt, nästan makabert men samtidigt något heroiskt och med starkt symbolvärde över dessa tre dvd:er från Donizettifestspelen i Bergamo.

Läs mer

Nytt på dvd

21 november 2022

Verdi: Don Carlos
När den här föreställningen av Don Carlos spelades in på Covent Garden i London våren 1985 hade regissören Luchino Visconti redan varit död i nio år. Men scenografin och kostymerna är i alla fall original-Visconti, och hans ande genomsyrar påtagligt uppsättningen.

Läs mer

Nytt på dvd

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

21 november 2022

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Händel: Julius Caesar
Jag förstår om någon kan störas av en litet överdriven stökighet i Ashley Martin-Davis scenografi, men jag sitter hela tiden road, förväntansfull och av och till alldeles förförd. Det senare främst på grund av det briljanta musikaliska framförandet.

Läs mer

Nytt på dvd

Detta är en låst artikel, men som inloggad prenumerant kan du läsa den!

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

21 november 2022

Logga in eller prenumerera för att läsa hela artikeln.

Monteverdi: L'Orfeo
Detta är en sval, sparsmakat vacker och tämligen minimalistisk version av detta det första mästerverket i operans historia. Vad man främst tar till sig var vad som hörs från orkesterdiket, där Jordi Savall presenterar en optimal version av Monteverdis partitur.

Läs mer

Nytt på dvd

23 februari 2021

DVD-Tips: Adams Postiljonen från Lonjumeau
Erik Graune tycker att den som vill njuta av en pärla ur den franska 1800-talsoperan och få se en föreställning som håller humöret uppe bör stifta bekantskap med denne skönsjungande postiljon i Michael Spyres gestalt.

Läs mer