Den brittiska mezzosopranen Anne Howells har avlidit 81 år gammal. Hon var både älskad och beundrad av såväl publik som kritiker. När hon gestaltade titelrollen i Offenbachs Den sköna Helena på Scottish Opera i Glasgow 1995 kallade chefredaktören för brittiska Opera, Rodney Milnes, Howells för ”the Cleopatra of the lyric stage”.
Anne Howells karriär tog fart när hon gestaltade den ledande rollen Erisbe i Günther Rennerts uppsättning av Cavallis L´Ormindo i Glyndebourne 1967. Samtidigt gjorde hon mindre roller på Covent Garden, som Wellgunde i Nibelungens ring och Flora i La traviata mot giganter som Mirella Freni och Piero Cappuccilli. Howells ville göra större roller och det fick hon på Welsh National Opera i Cardiff med Rosina i Barberaren i Sevilla, vilket följdes upp med Cherubin i Figaros bröllop.
Mozart kom att bli en av Howells husgudar och favoritrollen var Dorabella i Così fan tutte, som hon sjöng första gången på Covent Garden och sedan på en mängd ledande operascener runt om i världen. En annan betydande roll var titelrollen i Monteverdis Poppeas kröning, där Howells berömdes för sitt naturliga spel och för sin suveräna sånginsats.
Hennes cd-inspelningar är tyvärr inte många, men i Georg Soltis legendariska Rosenkavaljeren på Decca gör hon Annina. Hon medverkar som Ascanius i Colin Davis omtalade Philipsinspelning av Berlioz´ Trojanerna, där huvudrollerna görs av Jon Vickers, Josephine Veasey och Berit Lindholm. Howells gestaltade Annius på dvd i Jean-Pierre Ponnelles filmatisering av Mozarts Titus mildhet, som byggde på en Salzburgproduktion 1980. En annan dvd som måste lyftas fram är hennes Octavian i Rosenkavaljeren på Covent Garden i John Schlesingers regi, även den dirigerad av Solti.
Mellan 1966 och 1989 framträdde Anne Howells regelbundet vid Glyndebournefestspelen i roller som Cathleen i Nicholas Maws Rising of the Moon, Kompositören i Ariadne på Naxos, Diana i Cavallis La Calisto, Clairon i Capriccio och Baba the Turk i Rucklarens väg, där hon fick spela ut hela sitt komiska register. Det fick hon även som Meg Page i Falstaff och Despina i Così fan tutte.
Howells gestaltade Mélisande i Debussys Pelléas och Mélisande med stor framgång på Covent Garden 1982 mot Thomas Allen under Silvio Varvisos ledning.
Anne Howells sjöng regelbundet på Lyric Opera of Chicago, Metropolitan i New York, Santa Fe, Grand Théâtre de Genève, Gran Teatre del Liceu i Barcelona, Wiener Staatsoper och vid festspelen i Salzburg (Nicklaus i Hoffmanns äventyr).
Anne Howells var gift tre gånger. Först med tenoren Ryland Davies 1966 och därefter med basen Stafford Dean; båda äktenskapen slutade med skilsmässa. Tredje maken var Peter Fyson som dog 2015. Howells efterlämnar en son och en dotter i äktenskapet med Dean.