Malin Byström framstår redan från början som uttråkad, passiviserad och fången i sina konventioner, något som kunde vara förståeligt i hennes ursprungliga miljö – framflyttad till nutid i Stockholm blir det mer obegripligt. Trots Malin Byströms utlämnande och melankoliska fältmarskalkinna har jag svårt att engagera mig i denna lynniga och bortskämda överklassrepresentant och hennes små känslosvängningar.
Läs mer i Tidskriften OPERA nr 5
Detta är bara ett utdrag ur en recension i tidskriften. För att läsa hela, prenumerera på tidskriften genom att klicka på knappen nedan. Om du redan har en prenumeration kan du gå till vårt 