OPERA gratulerar Bo Lundborg på 90-årsdagen!

1 jan 2022

Basbarytonen Bo Lundborg föddes i Vänersborg, liksom kollegan Erik Sædén, och han studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm i solosång 1954–59 och i operaklassen 1956–58. Vidare sångstudier för Ragnar Hultén och Käthe Sundström. Debut som Förste gesällen vid Sverigepremiären på Alban Bergs Wozzeck på Kungliga Operan 1957. Året därpå engagerades han vid nationalscenen och verkade där fram till 1990. Han måste vara Operans flitigaste sångare alla tider. När man kollar i Stockholmsoperans digitala arkiv: 2 706 föreställningar i 107 produktioner. Imponerande!

Lundborg var en mycket anlitad ensemblemedlem och han gjorde stora partier men framför allt andraplansroller. Omgående fick han göra Talaren i Trollflöjten och Horn i Maskeradbalen, i Göran Genteles uppsättning som spelades 225 gånger och där Lundborg medverkade i 175, ofta ihop med Arne Tyrén som Anckarström, som de sammansvurna.

Andra Verdiroller för Bo Lundborg var Monterone i Rigoletto, Doktor Grenvil och Germont i La Traviata och Kungen i Aida. Han gjorde en mängd Mozartroller, som titelrollen i Figaros bröllop och i samma opera även Doktor Bartolo och Antonio. Vidare Don Alfonso i Così fan tutte, Masetto i Don Giovanni och Publius i Titus. I La Bohème gestaltade han både Schaunard och Colline.

I Wagnerfacket sjöng han alla tre Alberich-rollerna i Folke Abenius uppsättning av Nibelungens ring plus Donner i Rhenguldet, Härroparen i Lohengrin, Biterolf i Tannnhäuser och inte minst en starkt demonisk Klingsor i Parsifal. Senare i karriären gjorde han också titelrollen i Wozzeck i Götz Friedrichs iscensättning. Även Bill i Staden Mahagonnys uppgång och fall, Demetrius i En midsommarnattsdröm och Gessler i Wilhelm Tell för att nämna några ytterligare roller.

Som artist var Bo Lundborg närmast oumbärlig på Stockholmsoperan. Han visade prov på att behärska de mest skilda genrer, stilar och rollkaraktärer. Några gestalter som jag minns väl, förutom några redan nämnda, var Mjölnarförmannen i Jenůfa, Angelotti och Sakristanen i Tosca, Andarnas budbärare i Die Frau ohne Schatten och Prästen i Katerina Ismajlova.

Men han gjorde också små fina miniatyrporträtt som Notarien i Rosenkavaljeren. Tala om kleinkunst!

Sören Tranberg

Prenumerera för att läsa mer!

Detta är bara ett utdrag ur tidskriften. För att läsa hela, starta en prenumeration genom att klicka på knappen nedan. Om du redan har en prenumeration kan du gå till vårt digitala arkiv för att läsa numret i sin helhet.

Share This