Den slovakiska sopranen Edita Gruberova har avlidit i sitt hem i Zürich, 74 år gammal. Gruberova var under flera årtionden den ledande koloratursopranen på all världens operascener. Hon var både österrikisk och bayersk Kammersängerin. Efter debuten på Wiener Staatsoper 1970 som Nattens drottning i Trollflöjten kom hon att sjunga här mer än 700 gånger i en mängd olika roller. Sista gången i en Gruberova-gala 2018.
Edita Gruberova var född i Bratislava den 23 december 1946. Här studerade hon vid Musikkonservatoriet, senare för Ruthild Boesch i Wien. Debut i Bratislava 1968 som Rosina i Barberaren i Sevilla. I slutet av 1960-talet emigrerade Gruberova från dåvarande Tjeckoslovakien till Wien. Hennes stora genombrott kom 1976 när hon sjöng Zerbinetta i Ariadne på Naxos på Wiener Staatsoper under Karl Böhms ledning. Samma succé upprepade hon med honom vid festspelen i Salzburg. En annan betydande roll för Gruberova i Wien var titelrollen i Donizettis Lucia di Lammermoor 1978 (jag såg henne i samma uppsättning under Wiener Festwochen 1981, premiären finns utgiven på cd, Orfeo). I Glyndebourne debuterade hon som Nattens drottning redan 1973. I samma roll debuterade hon på Metropolitan 1977 och där sjöng hon också i slutet av 1980-talet Violetta i La Traviata under Carlos Kleiber. Covent Garden-debuten ägde rum 1984 med Giulietta i Bellinis I Capuleti e i Montecchi. På La Scala framträdde hon 1987 både som Donna Anna i Don Giovanni och Marie i Regementets dotter. På Zürichoperan sjöng hon titelrollen i Rossinis Semiramis och Bellinis Beatrice di Tenda. Rollistan skulle kunna bli hur lång som helst. Gruberova framträdde flitigt vid operahusen i Paris, Berlin, München, Hamburg, Genève, Zürich, Florens, Madrid och Barcelona.
Senare i karriären blev det en mängd bel canto-roller i flera Donizettioperor, som t.ex. Elisabetta i Maria Stuarda, titelrollerna i Anna Bolena och Lucrezia Borgia samt Elisabetta i Roberto Devereux, som blev henne sista sceniska roll på Bayerische Staatsoper i München 2019. I München sjöng hon också titelrollen i Bellinis Norma. Tre andra viktiga Belliniroller var Elvira i Puritanerna, Amina i Sömngångerskan och Alaide i La straniera, som Gruberova sjöng på Theater an der Wien 2015. Hon var ett unikum, en belcanto-drottning utan dess like. Hon hade enastående koloraturer och en förnämlig musikalitet.
Edita Gruberova väjde inte för att arbeta med krävande, nyskapande regissörer som Christof Loy och Peter Konwitschny. Därtill hade hon en period ett eget skivbolag, Nightingale Classics, som starkt bidrog till renässansen av Bellini- och Donizettioperor, alla utgivningarna var på högsta nivå. En svensk operapublik minns henne säkert som Gilda i Jean-Pierre Ponnelles Rigoletto-film med Ingvar Wixell och Luciano Pavarotti.
Själv minns jag henne i roller, förutom nämnda Lucia, som Adèle i Läderlappen (med stor komisk talang), Nattens drottning, Violetta, Anna Bolena, ett konsertant framförande av Linda di Chamounix i Berwaldhallen och en romanskonsert på Drottningholms Slottsteater.
Sören Tranberg