Recensioner

Hoffmanns äventyr på Göteborgsoperan

Kerstin Avemo som de tre kärleksobjekten är förskräckligt bra. Hennes täta, men samtidigt mjuka, sopran kan fara ut i aggressiva stötar, viska mjukt i pianissimo och sceniskt ge intryck av såväl total förvirring som koncentrerad uppmärksamhet.

Björnen – Skånska Operan

Nu såg jag operan på Moomsteatern som ligger i Malmös Folkets Hus. Scenen bestod av några enkla infattningar i form av slöjridåer, en öppen spis i fonden och lite möblemang. En fin inramning till Ola Hörlings fartfyllda och skojfriska regi.

Il Giustino på Drottningholms Slottsteater

En mer överdådig och rikhaltig iscensättning än Sverigepremiären av Antonio Vivaldis (1678–1741) Il Giustino har jag aldrig varit med om på Drottningholms Slottsteater under mina drygt 40 år som trogen besökare. Dessutom är det första gången som man sceniskt spelar en Vivaldiopera på en svensk scen.

Breaking the Waves på Vadstena-Akademien

Missy Mazzolis genombrottsopera Breaking the Waves låter som ett ämnesval med publiken i fokus. Lars von Triers uppmärksammade film från 1996 vållade en viss debatt. Kvinnor som offrar sig, män som inte bara penetrerar moder jord i jakt på olja och religiösa dogmer som befäster patriarkatet var teman som liksom inte låg riktigt rätt i en moraliserande tid.

Il colore fa la regina på Vadstena-Akademien

Vadstena-Akademiens första produktion är en inte sedan år 1700 i Venedig framförd opera, Carlo Francesco Pollarolos Il colore fa la regina (ungefär Hudfärgen avgör drottningen), som har för tiden typiska ingredienser, exotism, kärleksintriger och tronföljdssäkring.

Eugen Onegin på Den Norske Opera & Balett

Sören Tranberg ser Christof Loys iscensättning av Tjajkovskijs Eugen Onegin på Den Norske Opera & Balett som synes honom inspirerade av Roy Anderssons filmer.

Läser in

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev!

När du anmäler dig ger du oss rätt att skicka vårt månatliga nyhetsbrev och e-post med information om vår verksamhet till dig, och accepterar vår integritetspolicy.