Den nederländske dirigenten Bernard Haitink avled den 21 oktober i sitt hem i London, 92 år. Han var född i Amsterdam, där han studerade violin och dirigering för Felix Hupka, som dirigerade skolorkestern vid Musikkonservatoriet. I orkestern spelade Haitink violin för att sedan gå på dirigentkurser för Ferdinand Leitner (legendarisk GMD vid operahusen i Stuttgart och Zürich). Debuten ägde rum i Amsterdam 1954, vilket ledde till att Haitink utsågs till chefsdirigent för Netherlands Radio Philharmonic Orchestra.
Hösten 1956 väntade debuten med Concertgebouw Orchestra – ett inhopp för Carlo Maria Giulini – som blev en stor succé. Redan 1963 blev han chefsdirigent för orkestern, vilket ledde till en mängd turnéer och inspelningar på Philips, senare också på Decca och EMI Classics. I början av 1980-talet hotade maestron med att avgå när den nederländska regeringen ville minska orkesternumerären med 23 musiker. Det blev en lösning och Haitink kvarstod som chefsdirigent till 1988.
Bernard Haitink var chefsdirigent för flera av världens ledande orkestrar, som t.ex. London Philharmonic 1967–79, vid festspelen i Glyndebourne mellan 1978 och 1988 och musikchef vid Covent Garden 1987–2002. Därefter ledde han Dresdner Staatskapelle under två år, men avgick efter en dispyt med operaledningen. Han var berömd för sin grundlighet.
Haitink gjorde mer än 450 inspelningar och vann två Grammys av nio nomineringar. Alla hans prisbelönta inspelningar får inte plats här, för hela den klassiska symfonirepertoaren spelade han in. Kompletta Beethoven- och Brahms-cykler med London Symphony Orchestra (LSO), även kompletta symfonicykler av tonsättare som Mahler, Tjajkovskij, Bruckner och Vaughan Williams, för att nämna några.
Bernard Haitink var också en framstående operadirigent och 2004 meddelade han att han inte längre skulle dirigera fler operor – ett löfte som han inte höll. År 2007 dirigerade han både Parsifal i Zürich (samma produktion på Covent Garden) och Debussys Pelléas och Mélisande på Théâtre des Champs-Élysées i Paris.
Under många år ledde han master classes för unga dirigenter i Lucerne. Här kom också Haitink att dirigera sin sista konsert med Wiener Philharmoniker den 6 september 2019.
Bland hans många kompletta operainspelningar måste några omnämnas: Da Ponte-operorna, Nibelungens ring och Tannhäuser, båda med Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks, samt inte minst den prisbelönta inspelningen av Pelléas och Mélisande med Wolfgang Holzmair och Anne Sofie von Otter (Naïve).
Haitink hade fem barn från sitt första äktenskap. Sedan många år tillbaka levde han i London med sin fjärde hustru, Patricia Bloomfield, som var altviolinist i Covent Garden-operans orkester. I boken Dirigieren ist ein Rätsel (Conducting is a Mystery) på Bärenreiter 2019 reflekterar Haitink över sitt liv och karriär. På SVT Play kan man se dokumentären ”Bernard Haitink, den gåtfulle dirigenten”.
Sören Tranberg