Intervju: Karolina Bengtsson

OPERAs Sören Tranberg intervjuade sopranen Karolina Bengtsson i somras via telefon då hon var hemkommen i Sverige efter en omfattande semesterresa i Turkiet och Grekland. Hon är fast anställd vid Oper Frankfurt sedan 2023. Våren 2027 debuterar hon på Kungliga Operan.

Karolina Bengtsson är uppvuxen i bruksorten Huseby strax utanför Alvesta i Småland. Hon har studerat sång vid Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn. Hon tog sin diplom- och masterexamen vid Universität Salzburg 2023 under Barbara Bonneys ledning med inriktning på opera, romans och oratorium. Redan på Mozarteum i Salzburg sjöng hon sin första Pamina i Trollflöjten.

Har du musikaliskt påbrå? 

– Nej, inte jättetydligt. Men på min mammas sida har släkten alltid spelat och sjungit, en syssling är klarinettist. Vi hade en orgel hemma och min pappa sjöng ”O helga natt” i kyrkan på julottan. Jag har fått sången i blodet genom att vi också sjöng på kalas. Och jag blev upplockad av en kantor, vilket gjorde att jag turnerade redan som tioåring och tillsammans med en kompis sjöng vi vid PRO-träffar och på kafferep. Det var också kantorn som bokade mina framträdanden och det blev bortåt 800 stycken under fem års tid. Det var sångpedagogen Sylvia Mang-Borenberg som insåg att jag som elvaåring var koloratursopran. Jag tog lektioner för henne och fortsatte efter hennes bortgång vid den kommunala musikskolan i Växjö för Lawrence Johnson. Han hjälpte mig att sätta ihop mitt program till Musikkonservatoriet i Köpenhamn, där jag blev antagen vid 18 års ålder. 

När såg du din första operaföreställning?

– Jag medverkade som gatpojke när Carmen sattes upp lokalt på Växjö Teater och kastades in i operans värld och blev kär. Men det var först under utbildningen i Köpenhamn som jag såg min första operaföreställning. Även då grep det tag i mig. 

Hur ser din utbildningsväg ut?

– Jag sökte till Mozarteum i Salzburg och kom in. Det var jättehäftigt och Barbara Bonney omfamnade mig. Hon gav mig bekräftelse och tillät mig blomma ut samt visade uppskattning för min musikalitet. Det är en underbar skola med fantastiska lärare och pianister, där man förutom Bonney backas upp av många andra: i romanssång hade jag barytonen Wolfgang Holzmair som lärare, i oratorium Andreas Schmidt, Alte Musik Andreas Scholl, Neue Musik Lisa Fornhammar och Kai Röhrig i opera! Min huvudrepetitör Gaiva Bandzinaite betydde också oerhört mycket för mig, för hon fick mig att lära känna och omfamna det tyskspråkiga musikaliska lynnet, men förutom det också genom att introducera mig till viktiga kontakter och dirigenter i branschen. 

Sedan följde Operastudion på Oper Frankfurt …

–  Jag sökte dit under pandemin när teatern var stängd. Barbara Bonney propsade på att hitta en plats åt mig i ett tyskt operahus och i samband med min vinst i Debüt 2020 kom jag i kontakt med Clarry Bartha, som i dag är min mentor och som rekommenderade Oper Frankfurt. Hon lät skicka inspelningar/demos till operachefen i Frankfurt, Bernd Loebe, som också efter mina e-mejl bjöd in mig till audition. Jag blev direkt i anslutning till min audition antagen vid Operastudion 2021/22. Under den säsongen sjöng jag bland annat Clotilde i Norma, gjorde även ett inhopp på Bayerische Staatsoper i München, Frasquita i Carmen och Donna Anna i Don Giovanni vid ett konsertant framförande på Alte Oper i Frankfurt. 

– Operastudion har varit en mycket bra inskolning där man har möjlighet att göra mindre roller. Här lär man sig mycket genom att observera och ta intryck av kolleger. 

”Akustiken är inte den bästa på Frankfurtoperan. Det är inte lättsjunget utan det gäller att kämpa på.” 

Vilka regissörer och dirigenter har betytt mest för dig hittills?

– Regissören Brigitte Faessbaenders arbete tilltalar mig. Hon arbetar ofta med metaforer. Samarbetet var lyckat. Jag gjorde Anna i en nyskriven opera Blühen av tonsättaren Vito Žuraj, som är ett högt parti och rollen är dessutom egensinnig. Uppsättningen spelade vi på Frankfurtoperans annexscen Bockenheimer Depot i Faessbaenders regi. Med chefsdirigent Thomas Guggeis har jag bland annat sjungit Haydns Årstiderna. Han har en musikalitet som passar mig. Ett tyskt tilltal som går ihop med min skandinaviska ton. En dansant lekfullhet med mjuka färger.  

Hur studerar du in en roll?

– Jag separerar text och musik. Jag tar mig an librettot först och när jag börjar sjunga på rollen för jag in färgerna och betoningarna i texten. En sådan utmanande roll var Belisa i Wolfgang Fortners opera In seinem Garten liebt Don Perlimplin Belisa (urpremiär 1962 red. anm.), som bygger på Federico García Lorca. Det var en ren guldroll, där jag kunde få leka med alla färger och i agerandet tänja på alla gränser. 

Vad har du på gång nästa säsong förutom debuten på Kungliga Operan?

– Säsongen inleder vi redan den 23 augusti med en repris på Così fan tutte, där jag åter sjunger Fiordiligi. Sedan väntar tre nya roller: titelrollen i Mozarts Zaide, Greta i Humperdincks Hans och Greta och Oberto i Alcina. Vad jag ska sjunga i Stockholm i maj-juni nästa år kommer att avslöjas senare i höst. Här har Frankfurtoperan varit generös med en lång tjänstledighet eftersom repetitionerna i Gasometern inleds redan i mars. 

Vilken roll har varit mest utmanande?

– Fiordiligi har varit den största utmaningen hittills. Det är en tekniskt svår roll. Varje roll är en utmaning, för det är på liv och död. Kommer det att fungera så bra som jag vill? Än så länge har det klaffat. Jag har tackat ja till rätt roller, men jag har också kunnat tacka nej till sådant som inte passar mig. 

Hur vill du beskriva operaverksamheten i Frankfurt?

– Jag delar operachefen Bernd Loebes musiksmak även om det är flera verk i hans repertoarval som har varit okända för mig. Nivån är oerhört hög och man kan inte slappna av. Det gäller att vara på tårna hela tiden. Här ges vi möjligheter att få göra stora roller. Loebe har förmågan att upptäcka unga talanger. Ensemblen består av 40 sångare, där jag är den enda skandinaven. Akustiken är inte den bästa på Frankfurtoperan. Det är inte lättsjunget utan det gäller att kämpa på. 

Hur ser du på din framtid?

– Jag trivs mycket bra i Frankfurt, men jag hoppas kunna bli frilans inom en snar framtid. Jag vill resa och komma ut. Jag har haft förmånen att få gästspela vid några festspel. Förra sommaren sjöng jag Camille i Gustave Charpentiers Louise i Aix-en-Provence. Vid Tiroler Festspiele i österrikiska Erl sjöng jag Isaura i Mercadantes Francesca da Rimini. Vid en Haydnfestival i Tyskland gjorde jag Nerina och Diana i La fedeltà premiata. Även Dori i Traëttas Ifigenia in Tauride vid Innsbrucker Festwochen der Alten Musik. 

Har du några önske- och drömroller?

– Jag är en bred sopran med hög koloratur. Roller som jag gärna skulle vilja göra är titelrollerna i Norma och Lucia di Lammermoor, Julia i Gounods opera, Ofelia i Hamlet, Violetta i La traviata och Konstanze i Enleveringen ur seraljen. Flera av de här rollerna har en känslighet som appellerar.  

Hur håller du dig i form?

– Jag tränar på gym. Går i trappor – det är en bra träning. Det gäller också att tänka på kosten. Se till att få vilopauser, för yrket tar på krafterna. Det är både press och stress. Jag föredrar att lära mig långsamt även om jag har lätt för att studera in en ny roll. 

Vill du sjunga mer i Sverige?

– Ja, gärna! Även om arbetstillfällena är färre än i Tyskland. Det har dock blivit en del konserter och då flera gånger med Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna (Brahms Ein deutsches Requiem) och Göteborgs Symfoniker (Mozarts Requiem). Min konsertrepertoar omfattar också Matteuspassionen, Pergolesis Stabat Mater, Haydns Skapelsen och Lars-Erik Larssons Förklädd gud. 

Du har fått flera stipendier, bland annat Birgit Nilsson-stipendiet 2025, vad har det betytt?

– Det har betytt väldigt mycket. Jag kommer inte från storstaden utan från landet likt Birgit Nilsson. Det är en bekräftelse på att det man gör är bra och uppskattas. Det är en väldigt viktig uppmuntran. 

Sören Tranberg