Häxmästaren E.T.A. Hoffmann: I fantasins kalejdoskop – liv och dikt
Sture Packalén
Carlssons förlag 2026 [231 s.]
ISBN 9789189826885
Nog är det hög tid för en introduktion av E.T.A. Hoffmanns liv och dikt. Det är ganska exakt ett sekel sedan Vilhelm Ljungdorff disputerade med E.T.A. Hoffmann och ursprunget till hans konstnärskap vid Lunds universitet, enligt uppgift en undersökning av författarens psykologiska och konstnärliga utveckling. I övrigt finns spridda artiklar i olika tidskrifter. Lättast tillgängliga är alla de för- eller efterord som bilagts allehanda utgåvor av Hoffmanns berättelser, utgivna på diverse förlag och med olika översättare.
Nu kan framtida utgåvor hänvisa till eller dra nytta av Sture Packaléns Häxmästaren E.T.A. Hoffmann. I fantasins kalejdoskop – liv och dikt. På endast kring 200 sidor i tre avdelningar skildras i saklig ton: Hoffmanns alltför korta liv (han dog 1822, 46 år gammal) mot bakgrund av den tyska romantiken, en genomgång av hans mer kända berättelser samt inflytandet på eftervärlden. Kapitlen är mycket korta, ofta onödigt så, men bistår möjligen den som söker efter enstaka uppgifter.
För operalyssnaren är givetvis Jacques Offenbachs Hoffmanns äventyr bekant, ett verk som germanisten Packalén endast kort omnämner. Desto mer framgår alla de musikaliska referenser som Hoffmann strör ut i sin prosa. Han såg ju sig själv främst som kompositör och fick en kort men efterlängtad framgång i Berlin med sin opera Undine, som dessvärre försvann från repertoaren när teatern efter fjorton föreställningar brann ner med scenografier, kostymer och tydligen 1 000 peruker.
Hoffmanns väg till författare var om inte lång så tämligen knagglig på grund av hans förhoppningar att få tjänst som musikalisk ledare av skilda slag. Han fick visserligen ett antal positioner, men av olika omständigheter, främst teatrarnas kärva ekonomi, gick det mesta i stöpet. Länge fick han försörja sig som musiklärare och skriva sina noveller och kritik för extrainkomster. Med de senare var han framsynt, tidig försvarare av Beethoven och Haydn, vid sidan om sin enorma kärlek till Mozart (han ersatte sitt tredje dopnamn med Amadeus av den anledningen).
I längre perioder hade han tjänst som jurist i olika domstolar, där han visade en noggrannhet och ett ordningssinne (därtill integritet) som han i övrigt tycks ha lidit brist på. Hans leverne – det var mycket pokulerande på krogar på nätterna – betraktades med viss misstänksamhet av de borgare vars barn han undervisade. I Offenbachs opera blandas myter om författaren med episoder från dennes berättelser. Det är inte svårt att se vad som lockade Offenbach. Förutom att Frankrike var ett av få länder som raskt uppskattade honom (nästan lika mycket som Ryssland, och betydligt mer än England eller inledningsvis Tyskland), är Hoffmanns prosa pepprad med musik på olika vis, från alla musikaliska metaforer till den rastlösa, rytmiska stilen. Kapellmästaren Johannes Kreisler dyker upp lite här och var, novellen Don Juan handlar just om Mozarts opera. Och hur ofta sjungs och spelas det inte i berättelserna?
I Hoffmanns litterära värld ryms det mesta av det som brukar definiera den tyska romantiken: det fantastiska, fragmentet, metakommentarer, ironin, gränsupplösningen mellan det sinnliga och drömartade, översinnliga eller det tidiga 1800-talets intresse för nyheter som elektricitet och magnetism.
I Sverige uppskattades han av P.D.A. Atterbom (en annan med Amadeus i förnamnet), som förgäves försökte stämma träff med Hoffmann. Han fick nöja sig med att skymta honom på avstånd just när den nämnda teatern brann upp. Almqvist tog intryck, även senare författare som August Strindberg och Selma Lagerlöf.
Ett sentida exempel, som Packalén nämner flera gånger, är Kjell Espmarks kortroman Hoffmanns försvar, där den tyske författaren bland annat framställs som före sin tid. Nog så sant och jag är väl knappast ensam om att drömma om Hoffmanns samlade verk i svensk språkdräkt. Men en hel del finns på svenska, om än utspritt. Vid sidan av kända berättelser som Sandmannen eller Den gyllene krukan rekommenderas varmt den längre men svårmotståndliga Katten Murrs tankar om live. Samt med undertiteln fragmentarisk biografi över kapellmästaren Johannes Kreisler i form av slumpvisa makulaturblad i svensk översättning av Margareta Zetterström 2006. Däri samlas mycket av det som karakteriserar Hoffmanns författarskap. En roman med klös i romantikens anda.
Claes Wahlin