Den rumänska sopranen Ileana Cotrubas har gått bort, 87 år gammal. Hon tillhörde den absoluta världseliten och dominerade sitt röstfack under hela 70- och 80-talen, vid sidan av Mirella Freni och Lucia Popp. En absolut äkta artist, förnämlig skådespelare och få kunde ladda fraserna med sådan värme och intensitet som hon. Hon var minutiös i sina instuderingar och samtidigt hörde man efter två takter att det var hon, för så personlig var hennes silkeslena timbre. Samtidigt lär hon ha varit oerhört bestämd i sin konstnärliga uppfattning: mer än en gång lämnade hon en produktion före premiären då hon var missnöjd med regin.
Cotrubas föddes i staden Galati i västra Moldavien och visade tidigt framfötterna i stadens radiokör för barn, innan hon som tonåring flyttade till Bukarest för en musikskola för speciellt begåvade unga. Det ledde till att hon debuterade på operan i Bukarest redan som 25-åring i rollen som Yniold i Pelléas och Mélisande, följt av Oscar i Maskeradbalen, Blondchen i Enleveringen ur seraljen och Gilda i Rigoletto. Ganska snabbt kom hon ut till andra operahus i Hamburg, Frankfurt, Glyndebourne, Berlin och Salzburg innan hon debuterade som Pamina i Trollflöjten på Wiener Staatsoper 1969. Det ledde till ett treårskontrakt där med roller som Susanna i Figaros bröllop, Mimì i La bohème, Zerlina i Don Giovanni, Sophie i Rosenkavaljeren samt paradrollen framför andra, Violetta i La traviata.
1971 debuterade hon på Covent Garden i London som Tatjana i Eugen Onegin och två år senare följde den amerikanska debuten, som Mimì i Chicago. Men det riktigt stora internationella genombrottet kom 1975 då hon med mycket kort varsel ersatte Mirella Freni som Mimì på La Scala i Milano. Det var så bråttom att hon fick poliseskort från flygplatsen och hon anlände till operahuset en kvart innan föreställningen skulle börja. Publiken belönade henne med ovationer som aldrig ville sluta och kritikerna tävlade i överord. Metropolitandebuten 1977 innebar också Mimì, men då mot José Carreras och Renata Scotto. Den kom att följas av en mängd roller på andra sidan Atlanten, varav flera av dem tillgängliga på dvd: Gilda, Violetta, Tatjana, Ilia i Idomeneo, Norina i Don Pasquale och Micaëla i Carmen. På Metgalan 1983 överraskade hon genom att dyka upp och leverera en underbart svepande ”Meine Lippen, sie küssen so heiss” ur Lehárs Giuditta.
Ileana Cotrubas tillhörde den sångargeneration där boomen för kompletta operainspelningar var som störst. Hennes inspelningar, även på dvd, är därför oräkneliga och hon har sjungit in såväl opera- som konsertrepertoar på alla de stora bolagen med de största dirigenterna och sångarkollegorna, från barock till tidigt 1900-tal – det var bara nyskrivet och Wagner som hon helt undvek. En uppräkning av alla dessa är därför helt omöjlig, men man kan nämna att den första inspelningen 1970 i subrettrollen Serpetta i Mozarts Die Gärtnerin aus Liebe inledde Philips kompletta Mozartserie och där medverkade hon sedan i fem av dessa operor, däribland Despina i Così fan tutte mot Montserrat Caballé och Nicolai Gedda under Colin Davis. Men även i Antal Doratis Haydnserie av Esterhazy-operor på Philips medverkar hon i La fedeltà premiata. Därutöver kan nämnas barockoperor som titelrollen i Cavallis La Calisto (Decca), som Almirena med en ljuvlig ”Lascia, ch’io pianga” i Händels Rinaldo (CBS) och som Helena i Glucks Paris och Helena på Orfeo. Bland Mozart, förutom de redan nämnda, finns Susanna under Herbert von Karajan på Decca och Pamina under James Levine från Salzburg på CBS. På sistnämnda skivmärke gör hon en helt bedårande Adina i Kärleksdrycken mot Plácido Domingo och Ingvar Wixell.
Med sina två viktigaste Verdiroller kom hon att sätta en standard i inspelningsväg på DG: dels Carlos Kleibers oöverträffade La traviata, inspelad i München 1977, där hon sjunger mot Domingo och Sherrill Milnes, dels Rigoletto under Carlo Maria Giulini mot Piero Capuccilli och Domingo 1980. Men även den franska repertoaren klädde Cotrubas ovanligt väl; även hennes Manon hos Massenet mot Alfredo Kraus under Michel Plasson på EMI anses svårslagen, liksom titelrollen i Charpentiers Louise på CBS. Med den berömda arian ”Depuis le jour” fångar hon där hela den parisiska ungdomen på Montmartre med sina svepande fraser. Och som Micaëla i Carmen under Claudio Abbado ger hon titelrollens Teresa Berganza en match. Därutöver måste nämnas en alldeles ljuvlig Greta hos Humperdinck mot Frederica von Stades Hans och Elisabeth Söderströms häxa på CBS under John Pritchard.
Otaliga är också de konsertverk som hon spelat in, även där från barock till 1900-tal: Pergolesis Stabat Mater, Haydns Årstiderna, Mozarts Requiem och c-mollmässa, Brahms Ein deutsches Requiem, Mahlers 2:a och 8:e symfonier m.fl. Hon finns också representerad från flera romansaftnar och för den som vill se hur hon var på scenen finns som sagt många dvd:er att välja bland. Förutom de redan nämnda från Metropolitan finns hon att beskåda bland annat som Susanna, Pamina, Antonia i Hoffmanns äventyr, Elisabetta i Don Carlos och som Titania i Brittens En midsommarnattsdröm mot Curt Appelgrens Bottom från Glyndebourne.
Ileana Cotrubas måste betecknas som en ultralyrisk sopran. Men hon kunde därutöver leverera koloratur utan svårighet i flera roller som Konstanze i Enleveringen ur seraljen, hos Verdi eller i den briljanta gavotten i Massenets Manon. Och det var alltid med en fullständigt osviklig stilkänsla. Hon drog sig tillbaka från scenen 1990 och började då att undervisa, ge masterclasses och ofta ägna sig åt juryarbete över hela världen. Hon fick givetvis åtskilliga utmärkelser, bland annat utsågs hon till österrikisk Kammersängerin och 1991 blev hon hedersmedlem vid Wiener Staatsoper.
Privat var hon gift med dirigenten Manfred Ramin från 1972 och fram till sin död. De bodde på litet olika ställen i världen under olika perioder: i Wien, i engelska Kent, på franska rivieran och så åter i Wien. Men hon gick bort i sitt hemland, i Bukarest, och med henne tycks ett helt stycke operahistoria ha gått i graven.
Göran Gademan