Hovsångaren och mezzosopranen Barbro Ericson har avlidit 96 år gammal. Barbro Ericson föddes den 2 april 1930 i Halmstad, där hennes far var jordbrukskonsulent. Efter studier vid Musikhögskolan i Stockholm 1950–53 och Operaskolan 1953–56 för bl.a. Arne Sunnegårdh debuterade Ericson som Eboli i Don Carlos på Kungliga Operan 1956. Därefter blev hon en av teaterns mest anlitade och uppskattade artister fram till pensioneringen 1983. Barbro Ericsons bredd var enorm och bara på Stockholmsoperan medverkade hon i 1 399 föreställningar i 83 produktioner.
Hennes tyngdpunkt som dramatisk mezzosopran låg främst i roller hos Verdi, Wagner och Richard Strauss. Hos Verdi gestaltade hon Maddalena i Rigoletto, Azucena i Trubaduren, Amneris i Aida (hennes stora genombrott 1960), mamsell Arfvidsson i Maskeradbalen, Emilia i Otello och Mrs Quickly i Falstaff. Bara i Wagners Nibelungens ring sjöng hon Erda, Fricka, Waltraute i Ragnarök och Flosshilde. Samt tre olika valkyrior från sopran till lägsta alt, dock oftast Siegrune, som hon även gör på Herbert von Karajans Ringinspelning på DG. Inte sällan sjöng hon Fricka i akten före, innan hon gick ner för att täcka upp med snudd på valfri valkyria. Andra betydande Wagnerroller var Venus i Tannhäuser, Ortrud i Lohengrin, Brangäne i Tristan och Isolde och Kundry i Parsifal. Barbro Ericson medverkade vid Sverigepremiärerna av Straussoperorna Elektra 1965 (Klytaimnestra) och Die Frau ohne Schatten 1975 (Amman), båda mot Birgit Nilsson.
Genom sin praktfulla röst med tre oktavers omfång sjöng hon genomgående mezzo- och altroller, men även rena sopranpartier som Santuzza i Cavalleria rusticana och Kassandra i Berlioz’ Trojanerna. Med hennes explosiva höjd är det inte konstigt att det fanns planer på att hon skulle göra en röstfacksväxling in i det dramatiska sopranfacket, men det fanns det ingen tid till, hävdade sångerskan bestämt. Nog var det så att hon var flitigt i elden hela tiden, vilket gjorde det svårt att genomföra en sådan växling. Och nog hade man inte velat vara utan de praktfulla brösttonerna i altrollerna, alltifrån Tredje damen i Trollflöjten till Hertiginnan i Puccinis Syster Angelica – en helt skräckinjagande rolltolkning, trots att hon satt i en bärstol och enbart rörde på ögonen.
Med sitt praktfulla röstmaterial och dramatiska temperament utvecklades hon till en framstående artist med en bred repertoar av pregnanta medryckande rollgestalter. Hon var också en fin uttolkare av samtida musik på scenen, konsertestraden och i radio. Bland annat sjöng hon altpartierna i Blomdahls I speglarnas sal och Ligetis Requiem. På Operan medverkade hon i flera moderna operaroller och kreerade Sigrid i Buchts Tonkrävarna, Mamsell Arrenander i Blomdahls Herr von Hancken, Modern i Werles Resan och Anna (Marias mor) i Björn Wilho Hallbergs fantomsuccé Josef. Andra roller inom nyare musikdramatik var Marie i Wozzeck, Baba the Turk och Mother Goose i Rucklarens väg, Modern i Dallapiccolas Fången, Hermia i Brittens En midsommarnattsdröm, Leokadja Begbick i Weills/Brechts Staden Mahagonnys uppgång och fall och Kabachina i Katja Kabanova.
Men det fanns fler facetter på Barbro Ericsons palett och hon rönte stora framgångar med frodigt humoristiska och groteska framställningar av både buffapartier och karaktärsroller, gärna mogna damer med stor sexuell aptit och livslust. Vem minns inte den danslystna Magdelone i Carl Nielsens Maskerad, den sadomasochistiska Mescalina i Ligetis Den stora makabern eller den frodiga Marcellina i Barberaren i Sevilla, vilket också blev inledningen till ett tätt samarbete med regissören Göran Järvefelt, både professionellt och privat. Med honom kom hon att göra Madame Croissy (den gamla priorinnan) i Poulencs Karmelitsystrarna vid Sverigepremiären 1981. Jag glömmer aldrig hennes starkt hudnära ångestridna konvulsioner och dödskamp. Barbro Ericson medverkade också som Herodias i Järvefelts uppsättning av Salome. För Sveriges Television gjorde hon både Mamman och Häxan i Hans och Greta i Göran Järvefelts regi, där vi via bröderna Grimms sagobok fördes in i en borgerlig biedermeiermiljö.
Ett otal andra roller måste nämnas: Bradamante i Händels Alcina, Orfeus i Glucks Orfeus och Eurydike på Drottningholms Slottsteater, titelrollen i Carmen, Marina i Boris Godunov, Brita i Kronbruden, Grevinnan i Spader dam och Donna Sirena i Rosenbergs Marionetter. Avskedsrollen blev det oerhört krävande sångpartiet som kvinnan i Arnold Schönbergs monodrama Erwartung i Bengt Petersons regi 1983. Hon kom att gästspela på sin hemmascen fram till så sent som 1990 med Herodias.
Barbro Ericson medverkade också vid Kungliga Operans gästspel i Wiesbaden, Edinburgh, München, Montreal, Warszawa, Moskva och till de nordiska huvudstäderna. Hon framträdde som Venus och Kundry vid Bayreuthfestspelen 1964. Hennes Parsifal var Jon Vickers och en cd-inspelning finns utgiven på skivbolaget Orfeo. Venus sjöng hon även på Opéra Garnier i Paris. Som Klytaimnestra framträdde hon på Teatro Real i Madrid och Wiener Staatsoper, där hon även sjöng Kundry. Metropolitangästspel som Fricka 1968 och som Herodias 1977/78.
I serien Great Swedish Singers på Bluebell medverkar Barbro Ericson på en cd där man på elva spår får en rik provkarta på hennes breda rollgalleri. Rösten är så maffig och den gör sig bäst om man upplever den lite peu à peu – annars kan det kännas som man förätit sig på mörk choklad. Barbro Ericson utsågs till hovsångerska 1968 och tio år senare erhöll hon Litteris et Artibus.
Sören Tranberg