Operahuset med vallonska anor i Uppland

Opera på Österbybruk började för den konstnärlige ledaren Niklas Tamm som en språngbräda för den egna karriären efter examen från Musikhögskolan i Stockholm 2018. Men efter att ha spelat halvdussinet uppsättningar på det gamla vallonbruket fem mil nordost om Uppsala kan Niklas Tamm beskriva verksamheten som sin lilla bebis – både konstnärligt och privat. Han har nämligen en personlig anknytning till platsen.  

– Österbybruks herrgård tillhörde en gång i tiden min farfars farfars farfar Per Adolf Tamm. Från 1802 var min familj där. Han var affärsman och blev väldigt rik på kuppen. Men han var också otroligt kulturintresserad med en privat konstsamling, som ska ha varit Sveriges största vid den tiden. Alexander Roslins målning Damen med slöjan som nu hänger på Nationalmuseum har till exempel hängt på Österbybruk. Per Adolf Tamm var dessutom mycket musik- och operaintresserad. Det finns korrespondens mellan honom och sonen om hur de båda beundrade Jenny Lind. Enligt legenden kom hon och hälsade på och sjöng i salongen. Jag blev väldigt fascinerad av den här historien. Det är spännande att jag inte är den enda i min släkt som har brunnit för den typen av konst och kultur, berättar Niklas Tamm.

När Niklas beskriver starten med Opera på Österbybruk gör han det både genom att hänvisa till slumpen och ödet. Det började med ett turistbesök med en guidad visning och en guide som var engagerad i den musikverksamhet som hålls där. Inte långt efter det där första besöket drog verksamheten i gång och 2019 hade deras första produktion premiär – Christoph Willibald Glucks Orfeus och Eurydike. Den uppsättningen ägde inte rum på Ånghammaren, där föreställningarna numera spelas, utan på den underjordiska vallonsmedjan – en kongenial plats för verket. Men på premiären kom ett skyfall som nästan höll på att bokstavligen dränka hela projektet.

– Det fanns också en liten … Ja, men det är som ett vattendrag som driver den här… om det är bälgen eller vad det är. Man hör som ett svagt porlande i bakgrunden. Vi tänkte att det var som att man kunde höra floden Styx, eftersom verket utspelar sig i och kring dödsriket. Det var bara det att på premiärdagen kom det ett hällregn med 30 millimeter på en timme. Det var det kraftigaste regnet de hade haft just där på flera år. Så den här lilla bäcken blev en öronbedövande fors. Vi fick till slut avbryta föreställningen för att det regnade genom taket och det kom vatten på orkesterns instrument – inklusive den Stradivarius som konsertmästaren spelade på. En person i publiken som bodde i närheten sprang hem och hämtade ett enormt parasoll som vi spände upp över orkestern.

– Jag fascineras av konstnärsöden där någons livsverk inte har fått blomstra.

Katastrofen avvärjdes alltså och Opera på Österbybruk har sedan dess spelat bland annat Carmen, Rusalka, Madame Butterfly och förra året Werther. Alla föreställningar sjungs på svenska, vilket har blivit en del av den konstnärliga profilen enligt Niklas Tamm.

– Det är en del av själva filosofin i det här. Jag tycker så mycket om när operasångare agerar på sitt modersmål. Det handlar egentligen inte ens om publikens förståelse, utan det handlar om att jag upplever deras agerande så mycket mer naturligt när de lägger värde i alla ord de säger. Till och med när det är på engelska eller italienska som alla operasångare studerar genom hela sin utbildning. Eller så fort man känner att de inte förstår varje ord utan bara förstår andemeningen så upplever jag i alla fall att man tappar en naturlighet i agerandet.

I år spelar Opera på Österbybruk Vrakplundrarna av Ethel Smyth. Det är första gången verket spelas i Sverige, men det har haft ett slags renässans utomlands de senaste fem åren med uppsättningar i Glyndebourne och på operan i Houston. Niklas Tamm säger att han har ambitionen att växla mellan mer kända operor och mer obskyra verk i repertoaren på vartannat årsbasis, så tajmningen känns ändå rätt och riktig för Niklas Tamm.

Utöver opera är det även planerat att erbjuda en miniatyrfestival med inriktning på kvinnliga tonsättare. Det blir bland annat en romanskonsert på temat Jenny Lind som fokuserar på de kvinnliga tonsättarna i hennes krets – Clara Schumann, Fanny Mendelssohn Hensel och Hélène Tham, ingift i släkten och som enligt Niklas aldrig riktigt fick chansen att utveckla sitt konstnärskap som tonsättare.

– Jag fascineras av konstnärsöden där någons livsverk inte har fått blomstra. Det finns så många kvinnliga konstnärer från den romantiska eran och tidigt 1900-tal som drabbades mer eller mindre av samma sak. Även om de kom så långt som de kunde komma i sin karriär så levde deras verk inte vidare. I fallet med Ethel Smyth blev en av hennes operor uppförd på Metropolitan i New York och Gustav Mahler skulle ta The Wreckers till hovoperan i Wien. Hon var inte en nobody.

Det finns en enorm kreativ kraft i att med små medel göra operaproduktioner under egen flagg. Visserligen sätter ekonomin vissa begräsningar på repertoaren, men å andra sidan har Opera på Österbybruk kunnat befästa sin estetiska profil. Orkestern består av relativt nyexaminerade musiker ur Niklas Tamms eget nätverk, sångarna likaså. I framtiden skulle han vilja expandera verksamheten till fem föreställningar i stället för bara tre och utöka publikkapaciteten för att på så sätt bli mer självfinansierad. Han hoppas även på att etablera paketlösningar för att generera inkomster med buss och guidad tur för att locka mer publik från Stockholm och Uppsala. 

Trots pratet om ekonomi framhåller Niklas att han identifierar sig först och främst som konstnär. 

– Jag kommer aldrig att bli rik på att driva Opera på Österbybruk.

Varje föreställning, varje ung sångare och musiker, varje nytt verk är ett självändamål både konstnärligt och personligt för Niklas Tamm. Vad som började som en möjlighet att skapa förgreningar i karriären är nu inget han kommer att överge i första taget.  

 – Jag tror att enda sättet jag kan överge min bebis på är om jag känner att jag har tryggat att den kommer fortsätta finnas. Att någon annan tar min roll, men att jag ändå finns med någonstans.  

Loretto Villalobos