German Opera Scenes and Arias
Malin Byström, sopran. Royal Stockholm Philharmonic Orchestra/Søndergaard
BIS 2775 SACD [1 cd]
Distr: Naxos
Richard Strauss var som bekant mycket svag för sopraner. Han var gift med en, och de flesta av hans operor domineras av sopraner. Särskilt en viss typ av sopran med dramatisk potential i stämman men med större lyrisk lyskraft än dramatiska sopraner brukar ha. Röster som Maria Jeritzas eller Lotte Lehmanns framstod som idealiska för Strauss. Malin Byström har avgjort just en sådan inte alltför vanlig ”Straussröst”, och hon har också gjort stor succé i flera Strausspartier, inte minst som Salome men även i en raritet som Die Liebe der Danae.
En annan Straussraritet inleder hennes cd med tyska operascener och arior, Die ägyptische Helena. Det är en kort men slagkraftig scen ur andra akten, nästan orimligt svår, men den blir på några minuter ett visitkort som heter duga åt en Straussexpert som Malin Byström. Mycket imponerande.
Så sent som i fjol kom en komplett inspelning av Salome med Malin Byström i titelrollen, inspelad vid Bergenoperans gästspel på Edinburghfestivalen. Balansen mellan sångare och orkester är dock inte bra där, och inspelningen gör Malin Byström inte riktig rättvisa. Det blir desto tydligare här i BIS-inspelningen av slutscenen, där balansen är exemplarisk mellan Byström och Stockholmsfilharmonikerna. Då framgår på ett helt annat vis vilken briljant Salome Malin Byström är. Tänk om hon kunde få göra en ny komplett Salome-inspelning och gärna då tillsammans med Thomas Søndergaard! Filharmonikernas spel under hans ledning är genomgående praktfullt och expressivt.
Skivans tredje inslag, slutscenen ur Capriccio, är jag mer reserverad inför. Strauss kallade Capriccio för ”ein Konversationsstück”, och i ett konversationsstycke är det a och o att man uppfattar allt vad som sägs, även om nu Grevinnan håller en monolog på slutet. När jag har texten framför mig uppfattar jag också vad Malin Byström sjunger, men lyssnar jag utan den hjälpen märker jag att hennes diktion inte räcker till. Förutsättningarna för ”konversation” försvinner, när sångerskans vokaler tar överhanden.
En viss Richard Wagner agerar som elefant i rummet i detta urval av tysk sopranromantik, men Elisabeths hälsningssång och Isoldes Liebestod måste ju inte alltid vara med i alla tyska program av det här slaget. Malin Byström visar i stället sin mångsidighet genom att ställa två så olikartade arior som ”Abscheulicher” ur Beethovens Fidelio och ”Wie nahte mir der Schlummer” ur Webers Friskytten bredvid varandra. Båda sjunger Malin Byström oerhört fint, även om hon känns något mer idiomatisk som den temperamentsfulla Leonore än den sedesamt milda Agathe.
I Mariettas ”Glück, das mir verblieb” ur Korngolds Die tote Stadt får Malin Byström chans att formligen hälla välljud över lyssnaren. Mer förföriskt kan knappast den arian sjungas.
Lennart Bromander