Harald Ek utbildade sig först till folkskollärare och verkade som sådan i hemstaden Jönköping. Samtidigt tog han sånglektioner, vilket ledde till utbildning vid Scenskolan i Göteborg 1964–67, och här hade Ek Gösta Kjellertz och Rut Jacobson som sångpedagoger.
Redan under studietiden debuterade Harald Ek på Stora Teatern i Göteborg som Camille de Rosillon i Glada änkan, vilket ledde till att chefen Bernhard Sönnerstedt genast kontrakterade honom. Sommaren 1967 debuterade Ek på Drottningholmsteatern som greve Almaviva i Paisiellos opera Barberaren i Sevilla och den rollen sjöng han även de två påföljande somrarna.
I Göteborg tog operakarriären fart med roller som Cavaradossi Tosca mot Aase Nordmo Løvberg och Sigurd Björling, titelrollen i Rossinis Le comte Ory vid Sverigepremiären 1967. Vidare Wilhelm i Hans Werner Henzes Den unge lorden (Der junge Lord), som fick sin Sverigepremiär tre år efter urpremiären på Deutsche Oper i Berlin, Tom Rakewell i Rucklarens väg och Almaviva i Rossinis Barberaren i Sevilla (gästspel i Stockholm), de båda sistnämnda uppsättningarna regisserade Etienne Glaser.
Harald Eks framgångar i Göteborg spred sig och operachefen och regissören vid operan i Bern Walter Oberer fick upp ögon för honom, vilket ledde till engagemang i Bern. Här var Lamberto Gardelli chefsdirigent och med honom sjöng Ek under sina tre år i Bern tolv premiärer. Bland annat titelrollen i Don Carlos, vilket ledde till engagemang i samma roll på Zürichoperan, Don Ottavio i Don Giovanni, Nemorino i Kärleksdrycken, Ernesto i Don Pasquale, Hertigen i Rigoletto, titelrollerna i Titus, Faust och Hoffmanns äventyr, en av Eks paradroller som han gjorde i hela åtta uppsättningar, inte minst vid en reprispremiär i slutet av 70-talet i Amsterdam mot Samuel Ramey i skurkrollerna.
Efter åren i Bern kontrakterade dåvarande operachefen i Hamburg Rolf Liebermann Ek och här sjöng han en mängd skiftande roller. Kapten Vere i John Dexters uppsättning av Benjamin Brittens Billy Budd, ett par Lortzingroller i Tjuvskytten och Tsar och timmerman samt Fenton i Otto Nicolais Muntra fruarna i Windsor. Intriganten Golitsyn i Musorgskijs Hovantstjina mot Christa Ludwig, Nicolai Ghiaurov och Martti Talvela i August Everdings regi, Liebermanns efterträdare som chef i Hamburg. Här sjöng Harald Ek även Flamand i Richard Strauss Capriccio mot bland andra Arleen Augér, Tatiana Troyanos och Theo Adam samt Tenoren i Rosenkavaljeren. Vidare Tamino i Trollflöjten mot Hermann Preys Papageno.
Harald Ek debuterade vid Bayreuthfestspelen 1971 som Styrmannen i Den flygande holländaren under Karl Böhms ledning, vilket ledde till skivinspelning på DG. Där medverkar även Thomas Stewart, Gwyneth Jones och Karl Ridderbusch. Samma sommar sjöng Ek även Froh i Wolfgang Wagners uppsättning av Rhenguldet. Olympiasommaren 1972 gjorde Ek Walther von der Vogelweide i Götz Friedrichs mycket omtalade och omdebatterad Tannhäuser-uppsättning, dirigerad av Erich Leinsdorf.
Med Friedrich kom Ek även att arbeta i några premiäruppsättningar av Verdis Falstaff där han gjorde Fenton i både Amsterdam och Hamburg. Senare även Lenskij i Eugen Onegin på Zürichoperan. Med Hamburgensemblen medverkade Ek när Günter Bialas opera Der gestiefelte Kater uruppfördes vid festspelen i Schwetzingen 1976 och även i Tel Aviv 1973.
Sista stationen under Eks utlandsår blev Zürichoperan, där han återigen sjöng Almaviva i Barberaren i Sevilla mot Agnes Baltsas Rosina. Jeník i Brudköpet, Jirí i Antonín Dvořáks opera Jakobinen, Hindemiths Cardillac och Alfred i Läderlappen.
Från 1982 var Harald Ek åter engagerad vid Stora Teatern i Göteborg och här kom han att gestalta Hertigen i Rigoletto (även gästspel vid festspelen i Bergen), Rodolfo i La bohème, Cavaradossi i Tosca, Nero i Poppeas kröning, Telemachos i Odysseus återkomst, Leander i Carl Nielsens Maskerad. På Scandinavium Gabriel Eisenstein i Läderlappen mot Helena Döses Rosalinda, f.ö. hennes enda operettroll.
Don José i Carmen blev en följeslagare vid hemkomsten för Harald Ek, då han sjöng rollen i ett par nyuppsättningar i Malmö, Oslo och Reykjavik. Även på Scandinavium, då mot både Sylvia Lindenstrand och Marie-Louise Hasselgren som Carmen.
Ek gästspelade på en mängd operascener, som t.ex. Deutsche Oper i Berlin (Matteo i Arabella mot Gundula Janowitz och Ingvar Wixell), Oper Frankfurt, Hannover, Bayerische Staatsoper i München, Wiener Staatsoper, Grand Théâtre de Genève, Gran Teatre del Liceu i Barcelona och Kungliga Operan (Alfredo i La traviata).
Även Eks konsertrepertoar var omfattande i form av Rossinis Stabat Mater, Verdis Requiem och Puccinis Messa di Gloria.
Under tio år var Harald Ek högskolerektor för operautbildningen i Göteborg. Han initierade även utbildningen för musikalartister. Hans sista roll på scen blev Den svagsinte i Boris Godunov på Göteborgsoperan 2005, som också var Folke Abenius sista regiuppgift.
Sören Tranberg