Intervju: Ylva Stenberg

OPERAS Sören Tranberg intervjuade sopranen Ylva Stenberg i samband med att hon debuterade i mars på Kungliga Operan i sin paradroll som Nattens drottning i Trollflöjten. Sedan flera år har hon en framgångsrik karriär på tyska operascener. 

Har du musikaliskt påbrå?

– Ja, min familj är ganska musikalisk. Min pappa är gitarrlärare, och min mamma spelar dragspel och sjunger i kör. Min lillebror spelar trumpet. Vi har även spelat en hel del amatörteater hemma i Arvika och hållit på mycket med folkdans.

Hur ser din utbildningsväg ut?

– Jag gick på musiklinjen på gymnasiet i Arvika med huvudinstrument sång. Där kom jag för första gången i kontakt med klassisk sång, och blev fast! Innan dess hade jag sjungit alla möjliga stilar, folkmusik, pop, musikal och rock. Efter gymnasiet blev det Musikhögskolan Ingesund i Arvika. Därefter kom jag in på musiklinjen vid Vadstena folkhögskola under ett år 2011–12. Där var mina studiekamrater för att nämna några Ida Ränzlöv, Hannes Öberg, Arvid Fagerfjäll, Christina Nilsson och Emma Sventelius, som ju samtliga har gjort operakarriärer. 

Sedan väntade Tyskland …

– Jag halkade in på ett bananskal. Jag tog provlektioner i Hannover 2012 och det gick bra, så jag sökte dit. Det var lite naivt för jag kunde ingen tyska. 

– Efter min kandidatutbildning sökte jag och kom in på masterutbildningen vid Operahögskolan i Stockholm! (En dröm!) Men samtidigt även på operastudion i Hannover. Det var ett svårt val, men det blev till slut operastudion.

Det var där som din karriär startade i sin linda …

– Ja, på Staatsoper i Hannover fick jag inledningsvis göra mindre roller som Herdegossen i Tosca, Barbarina i Figaros bröllop och Prästinnan i Aida. Efter operastudion hade jag ett fast årskontrakt men det blev uppsagt då man bytte konstnärlig chef. Så jag gjorde en audition i Weimar och fick ett fast kontrakt där som löpte tills alldeles nyligen. Nu har jag valt att vara frilans. 

Hur studerar du in en roll?

– Det beror på vad det är. För en ny roll går jag igenom klaverutdraget tillsammans med en inspelning om det finns. Jag översätter texten om det behövs. Jag tar hjälp av språkcoach om det är nödvändigt. Och gör givetvis en instudering med pianist.

– Jag delar in rollen i olika bitar och gör en viss mängd den ena dagen för sedan fortsätta på samma sätt nästa dag. Det ger en bra struktur. Då har jag koll på hur långt jag har kommit i processen. 

Hur håller du dig i form?

– Jag gör yoga, konditionsträning och försöker att få in så mycket vardagsmotion det går, till exempel att gå i stället för att ta tunnelbanan. Sedan klättrar jag en hel del. Det hela började när min dåvarande pojkvän och jag semestrade på Västkusten och såg ett tyskt par klättra uppför en klippvägg. Det såg kul ut och det måste jag pröva. Nu har det blivit min sport. Efter sejouren som Nattens drottning på Operan bär det av till Frankrike för klättring med min pojkvän.  

Du har deltagit i flera sångtävlingar. Vad har det gett dig?

– Det är ganska svårt att svara på. Det har inte varit så att jag slagit igenom över en natt, trots stora framgångar i tävlingar. Men ofta leder det till exponering och att dörrar öppnas, som kanske annars förblivit stängda. Jag har via tävlingarna kommit över en tröskel. Och det många trösklar som man ska komma förbi i denna bransch. I Weimar till exempel, så hade man hört mig och visste vem jag var när jag kom dit på audition.

Har du några önske- eller drömroller?

– Ja, gärna titelrollerna i Lucia di Lammermoor och Lulu. Likaså Amina i Bellinis Sömngångerskan och Gilda i Rigoletto. Jag vill gärna växa in mer i bel canto-facket, och göra fler dramatiska koloraturroller, som t.ex. Elettra i Idomeneo. 

Vilka roller gör du härnäst? 

– Det blir fler Nattens drottning i Leipzig och Gelsenkirchen. Jag ska sjunga sopranpartiet i Brahms Ein deutsches Requiem på Alte Oper i Frankfurt och Mahlers fjärde symfoni med dirigenten Ivan Repušić i Weimar, som för nuvarande är chefsdirigent både i Weimar och Leipzig.

Det är på Deutsches Nationaltheater i Weimar som din karriär tog fart …

– Där har jag fått göra roller som Violetta i La traviata, Giulietta i I Capuleti ed i Montecchi, Olympia i Hoffmanns äventyr, drottning Shemakha i Rimskij-Korsakovs Guldtuppen, Greta i Hans och Greta och inte minst Zerbinetta i Ariadne på Naxos, produktionen som vann det renommerade tyska teaterpriset ”Der Faust” för bästa regi. Senast gjorde jag Sophie i Werther. Nattens drottning har jag gjort i flera olika uppsättningar: förutom i Stockholm även i Kassel, Düsseldorf, Weimar, Leipzig och på Komische Oper i Berlin. 

– I Weimar har jag haft tur och fått bra roller att utvecklas i. Zerbinetta kom redan första säsongen.

Du har också en omfattande konsertrepertoar. Är det något som du vill utveckla mer?

– Ja, absolut! Redan under studietiden var jag aktiv på konsertestraderna och 2019 medverkade jag i Carmina burana i Göteborgs konserthus. Jag har sjungit med Barbara Hannigan tillsammans med Danska radioorkestern som en del av hennes program Equilibrium Young Artists. Det har blivit en hel del Bach i form av Johannespassionen, Matteuspassionen och flera av hans kantater. Även Mozarts Requiem och Brahms Ein deutsches Requiem. 

Vilka regissörer och dirigenter har betytt mest för dig hittills?

–Vår Musikdirektor Dominik Beykirch i Weimar är den dirigent som jag jobbat mest med, och som har varit engagerad i att utveckla mig som sångare.

– Viktiga regissörer är Martin G. Berger som regisserade Ariadne på Naxos. Inte minst radarparet Jossi Wieler och Sergio Morabito som gjorde I Capuleti ed i Montecchi, Andrea Moses som regisserade vår La traviata i Weimar, och även Peter Konwitschny som regisserade Paul Dessaus Lanzelot.

Vilka är de största utmaningarna när du gör en ny roll?

– Det är att få dyka in i karaktären och borra rent psykologiskt på djupet. Jag vill gärna undvika slentrianmässiga operagester och i stället fokusera på hur jag ska forma karaktären på scen. Det gäller att kunna spela en roll på ett trovärdigt sätt. Jag gillar när rollerna jag gestaltar är både lidande och lite galna. Så skådespelarbiten är mycket viktig för mig.

Hur funktionellt är operahuset i Weimar?

– Det är en modern salong av 1970-talssnitt med cirka 860 platser. Själva operahuset är äldre och invigdes 1906. Akustiken är torr och ger inte något stöd men jag har vant mig. Fast det upplevs inte ute i salongen, där den bästa akustiken är på första balkong. 

Du är bosatt i Weimar. Tänker du bo kvar när du nu är frilans?

– Ja, i vart fall till att börja med. Men det beror på vad som händer. Staden ligger centralt och det är nära till både Berlin och Leipzig. Det bara lite krångligt med ständiga tågbyten i grannstaden Erfurt.  

– Weimar är en fantastisk stad som sjuder av kultur och musik. Här har Goethe, Schiller, Bach verkat. Både Franz Liszt och Richard Wagner liksom Richard Strauss var dirigenter här, där den senare uppförde sin opera Guntram och Hans och Greta. Fördraget till Weimarrepubliken undertecknades efter första världskriget i just operahuset. Här finns också Bauhaus-universitetet. Vidare finns en stark avantgardisk konsttradition och givetvis hela Tysklands historia som har präglats inte minst av DDR. 

Vill du sjunga mer i Sverige? Har du något på gång?

– Nej, några mer engagemang efter Trollflöjten på Kungliga Operan föreligger inte nu. Dessförinnan medverkade jag i Acis och Galatea på Confidencen sommaren 2019. Coronapandemin satte flera käppar i hjulet., där mycket av verksamheten låg nere. Men jag vill gärna sjunga mer i Sverige. 

Sören Tranberg