Heggie: Intelligence
Brugger, Bridges, Barton, Lynch, Mayes, Newton, Blue. Houston Grand Opera/Ryan
Houston Grand Opera HGO0001 [2 cd]
Distr: Naxos
Dead Man Walking av den amerikanske kompositören Jake Heggie lär vara den mest spelade nyskrivna operan de senaste tjugofem åren. I Sverige hade den en bejublad premiär på Malmö Opera 2006 och lika hyllad spelades den runtom i världen, t.ex. på Metropolitan med en prestigefylld stjärnensemble 2023.
Jake Heggies senaste opera Intelligence är ett stort upplagt verk, beställt av Houston Grand Opera där den hade urpremiär 2023 och från vilken den här cd-upptagningen kommer. Operan bygger på en sann händelse i det amerikanska inbördeskrigets slutskede. Elizabeth Van Lew, dotter till en förmögen avliden slavägare i Virginia, skapade en omfattande spionorganisation för unionisterna (de nordstatliga slavmotståndarna) som verkade i Richmond-konfederationens (de sydstatliga anhängarna av slaveriet) huvudstad.
Om detta har Gene Scheer, som arbetat med Jack Heggie i flera tidigare operaprojekt, skrivit librettot. Elizabeth Van Lew tillhör som vit plantageägare officiellt sydstaternas konfederation, men efter att ha bevittnat grymheten på en slavauktion när en moder såldes och separerades från sin lilla dotter kommer Elizabeth i hemlighet bilda en spionhärva som verkar på unionisternas, alltså nordstaternas, sida. Den frigivna slaven Mary Jane Bowser, nu tjänare i Van Lews hushåll, har genom Elizabeth fått både uppfostran och skolgång.
”Som så ofta i nutida amerikansk opera sväller Heggies sångstämmor ut i melodislingor som ligger ”farligt” nära den traditionella musikalen.”
Det visar sig att Mary Jane har fotografiskt minne och som obemärkt slav i konfederationens högkvarter, White House i Richmond, kan hon läsa dess hemliga krigsplaner, skriva ner informationen (därav titeln Intelligence), som sedan smugglas ut insydd i klänningar till unionisterna. På så sätt har hon blivit ett villigt och viktigt verktyg i Elizabeth Van Lews spionorganisation, vilket leder till nordstaternas kommande seger.
Operan börjar med att Mary Jane hänger tvätt utanför Van Lews gods i Richmond när hon konfronteras av en svart okänd kvinna, Lucinda, som verkar veta mycket om Mary Jane. I slutet av operan när nordstaternas seger är säkrad avslöjar Elizabeth att Lucinda, som såldes på slavauktionen, var Mary Janes mor som våldtagits av den avlidne godsägaren Van Lew som är hennes far. I stället för försoning i den gemensamma segern i kriget bryter Mary Jane med sin nyupptäckta halvsyster Elizabeth. Hon lämnar henne för att skapa sig ett eget liv.
Till denna historia har Jake Heggie skapat ett av de mest storslagna och idérika partitur man kan tänka sig. En orkestersats i oupphörlig rörelse griper in i det sceniska skeendet med brutala utbrott, jazziga och folkmusikaliska dansrytmer samt förtätade känslofulla vilopauser. Samtidigt som Heggie hela tiden håller en grundstruktur av gammal hederlig nummeropera med väl avgränsade ensembler, arior och danser.
Orkesterns förhållande till det sångliga är inte tillbakadraget eller ackompanjerande, utan de olika instrumentgrupperna utvecklar ett eget självständigt melodiskt material som är i dialog med sångstämmorna. Dirigenten Kwamé Ryan tydliggör och leder orkestern på Houston Grand Opera, som briljant hänger med i svängarna i detta skiftande aldrig sinande flöde.
Heggie kan ses som företrädare för den typiska amerikanska genre som kunde benämnas musikalopera. Som så ofta i nutida amerikansk opera sväller Heggies sångstämmor ut i melodislingor som ligger ”farligt” nära den traditionella musikalen. Eller nästan ”oförskämt vackert” som Göran Gademan i sin Operahistoria så träffande beskriver André Previns sånglinjer skrivna direkt för Renée Fleming i operan A Streetcar Named Desire. Lyssna och skåda till exempel på Youtube på ett avsnitt ur Moby Dick från Metropolitan förra året, hur Heggie i en aria ger Peter Mattei möjlighet att droppa den ljuvligaste barytonbelcanto som bara han kan.
Och visst finns det Renée Fleming-guld även hos sångarna i de fyra kvinnorollerna i Intelligence på Houston Grand Opera. Jamie Bartons mäktiga mezzo som Elizabeth kontrasteras av tre sidenglimmande sopraner, Janai Brugger (Mary Jane) J’Nai Bridges (Lucinda) och Caitlin Lynch (Elisabeths svägerska Carrie). Tillsammans med Michael Mayes, våldsam basbaryton som Travis Briggs (en sydstatstrogen rymling som senare försöker våldta Mary Jane) misstänker Carrie Elizabeth för att vara nordstatssympatisör. Joshua Blue, Mary Janes make Wilson levererar en tenorpassionerad kärleksaria till Mary Jane. Barytonen Nicholas Newton, hovmästaren i White House, fullbordar den eminenta rollistan.
Intelligence är en opera som har allt – ett historiskt angeläget ämne med ett annorlunda perspektiv på rasproblematiken, mer aktuell i dag än på länge. Det är en opera som vågar att vara amerikanskt musikalsentimental utan att det slår över i banalitet, en opera med spännande dramatisk handling och upplösning samt en överraskande twist.
Med sina femtontal operaverk i skilda former, samtliga med intresseväckande titlar och bred spännvidd, kan man nog utnämna Jake Heggie till mästaren inom nutida amerikansk musikalopera. Själv har jag lyssnat igenom och trallat med i Intelligence tre gånger i pur hedonistisk melodiglädje. Hur ofta händer det med ett nyskrivet operaverk i dag?
Erik Graune