Nyheter

Är Bellman för dyr för ett levande kulturliv?

Carl Michael Bellman.

Opera hörs även utanför de välkända institutionerna, något som inte minst dagspressen ofta glömmer bort. Italienska kulturinstitutet på Gärdet i Stockholm har sedan i höstas en serie med tidig italiensk musik, nu i vår återstår (28 april) en konsert med Ars nova. Ensemblen Napoli Barocca gör en musikalisk resa genom ett par tusen år som skildrar möten mellan folkmusik och det som vi i dag kallar klassisk musik. Musikstilar som antik tarantella, villanella och canzone genomgår förvandlingar i tiden, ett slags festgroove utlovas.

I början av juni är det 25-årsjubileum för Stockholm Early Music Festival i Gamla stan. Trots ett kvartssekel med en lång rad internationella ensembler och solister har finansiering blivit allt svårare. Sedan ett par år har man tvingats korta av festivalen så att den nu bara pågår från onsdag till söndag. Likväl, eller trots det prekära läget, öppnar man med Il Caravaggio som framför delar ur verk av Mademoiselle Duval och Jean-Philippe Rameau. Mademoiselle Duvals operabalett Les Génies ou les caractères de l’amour från 1735 är en återupptäckt opera som när det begav sig satte avtryck med nio föreställningar. Operan framfördes för några år sedan på Versaillesoperan med just Il Caravaggio.

I samma program ryms även avsnitt ur Rameaus operabalett Les Indes galantes, den med sin berömda hit (i alla fall i modern tid) från den så kallade femte entrén, Les sauvages, ”Forêts paisibles”.

För en svensk publik är kanske ändå världspremiären på Carl Michael Bellmans sångspel Bacchi tempel särskilt intressant. Detta verk har så vitt man vet aldrig fått något sceniskt framförande. Jonas Dominique står för orkestrering och bearbetning, Patrik Sörling regisserar och Staffan Liljas och Martin Vanberg är några av solisterna. I detta tempel ägnat Bacchus återfinns givetvis Ulla Winblad, Fredman, Mollberg och Movitz.

Men så har vi skandalen: när detta skrivs i mitten av april är ännu inte finansiering för uppförandet av Bellman klar. I en tid av kanontänkandet och svensk historia kan alltså inte berörda kulturinstanser ta sitt ansvar och se till att stödja denna – faktiskt – historiska händelse. Bellman hade det lättare med sin upplyste och teaterintresserade konung.

Claes Wahlin

 

Fler Nyheter från OPERA