Christina Gorne föddes i Borlänge och utbildade sig vid operaklassen på Musikhögskolan i Stockholm 1956–60. Vidare sångstudier för A. Baruti och Luigi Ricci i Rom. Gorne gjorde en sensationell debut som Mimì i Göran Genteles uppsättning av La bohème på Kungliga Operan 1960. Hennes Rodolphe var Uno Stjernqvist och de blev omedelbart jämförda med föregångarna Hjördis Schymberg och Jussi Björling. Rollbesättningen i den här uppsättningen var imponerande med Ingvar Wixell (Marcel), Margareta Hallin (Musetta), Arne Tyrén (Colline), Anders Näslund (Schaunard) och med Sixten Ehrling som dirigent. Uppsättningen sändes även i Sveriges Television.
Christina Gorne var fast anställd på Kungliga Operan till 1965 och här sjöng hon bland annat Pamina i Trollflöjten, Nedda i Pajazzo, Micaëla i Carmen, Liù i Turandot och Helmwige i Valkyrian. Sedan följde engagemang vid Oslooperan, Riksteatern och på Oscarsteatern i Stockholm sjöng hon Hanna Glawari i Glada änkan. Hon gjorde även titelrollen i Lehár-operetten Giuditta på Raimundtheater i Wien.
På Drottningholmsteatern sjöng hon Leonora Dorini i Alessandro Scarlattis opera Il trionfo dell´onore och Eurydike i Glucks Orfeus och Eurydike mot både Kerstin Meyers och Margot Rödins Orfeus.
Större delen av sin karriär hade Christina Gorne på Stora Teatern i Göteborg, där hon debuterade som Desdemona i Verdis Otello 1969. Här kom hon att bli en ledande kraft i det lyrisk-dramatiska sopranfacket. Här gestaltade hon Donna Anna i Don Giovanni, Vitellia i Titus och Pucciniroller som Tosca och Cio-Cio-San i Madame Butterfly. Hon gjorde åter Mimì mot en debuterande Gösta Winbergh som Rodolphe. Gorne sjöng även mot honom i Stockholm och där även mot Nicolai Gedda.
Betydande var också flera Verdiroller i Göteborg som Leonora i Trubaduren, Amelia i Maskeradbalen (gästspel både i Stockholm och Oslo) och Elisabeth i Don Carlos. Även sopranpartiet i Verdis Requiem. Vidare Agathe i Friskytten (konsertant i Göteborgs konserthus), Santuzza i På Sicilien, Kersti i Kronbruden och Mrs Grose i Brittens The Turn of the Screw.
Mitt starkaste intryck av Christina Gorne var när jag som tonåring såg henne som Ellen Orford i Peter Grimes i Elijah Moshinskys uppsättning. Där gjorde hon ett outplånligt intryck rent vokalt, men också genom en inkännande och varm gestalt som särskilde sig i det intoleranta fiskesamhället.
Sören Tranberg