Carmen på Malmö Opera

Carmen på motorcykel

I Katharina Thomas nyuppsättning av Bizets Carmen på Malmöoperan smugglas det inte cigaretter eller knark utan migranter/flyktingar. Kanske litet mer hedervärt men det förändrar knappast det passions- och frihetsdrama som står i centrum. Thoma, som regisserade en fin version av Barbers Vanessa i Malmö redan 2009, har i Sverige varit verksam både i Stockholm och Göteborg sedan dess och gör här en aktningsvärd återkomst till Malmö. Allt finns med som hör till i Carmen men med smak och måtta. Thoma är framför allt noga med psykologin och att laddningen mellan scengestalterna aldrig slappnar av. 

Dramatiken finns där men får aldrig dominera. Det vill säga, Carmens entré är förvisso en liten coup de théâtre. Scenfonden utgörs av en elegant morisk mur, genom vilken Carmen klädd i knallröd kostym kommer inkraschande per motorcykel – en entré som påminner om Nina Stemmes i Flickan från Västern på Kungliga Operan för några år sedan. I övrigt undviker Thoma allt grällt och spektakulärt.

Den unga portugisiska mezzosopranen Cláudia Ribas har utbildat sig i Amsterdam och vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn innan hon nu blivit medlem av operastudion i Frankfurt. Någon större scenerfarenhet har hon alltså inte och debuterar här i den mest ikoniska av roller. Det gör hon med imponerande auktoritet. Ribas dominerar scenen utan att behöva anstränga sig det minsta men bör ha haft god hjälp av en så skicklig personinstruktör som Thoma. Hon känns given i rollen, och hennes inte alltför stora men välfokuserade röst klingar egaliserat över hela registret.

Den amerikanske tenoren Matthew White, som gjorde titelrollen i Don Carlos i Köpenhamn ifjol, är hennes Don José. Han är ju både offer och gärningsman, våldsbenägen och utan självkontroll, men han har en betydligt vekare kärna än Carmen. White får fram en del av det där och sjunger sin centrala aria vackert, men som så många av sina föregångare hamnar han i skuggan av sin moatjé och hennes karaktärsstyrka.

Yana Kleyn som Micaëla är utstyrd som en sipp kontorsfröken från någon gammal Hollywoodfilm. Sådan är ju inte Micaëla, och framför allt i den stora arian i tredje akten lösgör Yana Kleyn henne från den klichébilden och gör rollen till en kvinnokaraktär väl kapabel att ta upp kampen mot en så formidabel konkurrent som Carmen. Strongt!

Luthando Qave har som Escamillo en tacksam men litet enkelspårig figur att gestalta men gör sin älskade toreadoraria med stor aplomb.

Thoma har inte varit intresserad av att mejsla ut de många mindre rollerna särskilt mycket, både Frasquita och Mércèdes respektive Dancaïre och Remendado kan ges litet tydligare personligheter.

Anna Skryleva leder Malmöoperans kör och orkester i en musikalisk tolkning som går hand i handske med Katharina Thomas kloka regi.

Lennart Bromander