Barytonen Robert Massard var född i staden Pau vid foten av Pyrenéerna – vaggan för Bernadottedynastin. Debuten ägde rum på Opéra Garnier i Paris 1952 som Översteprästen i Simson och Delila, följd av Valentin i Faust. Samma år debuterade han vid festivalen i Aix-en-Provence som Thoas i Ifigenia på Tauris. Den rollen sjöng Massard också när han debuterade vid Maggio Musicale Fiorentino i Florens, Covent Garden i London och festspelen i Edinburgh. Hans karriär tog ytterligare fart efter debuterna på La Scala i Milano och Glyndebourne, där han gestaltade Ramiro i L’heure espagnole.
Robert Massard framträdde även i Nord- och Sydamerika, inte minst på Lyric Opera of Chicago, Carnegie Hall i New York och Teatro Colón i Buenos Aires. Han var en av de främsta barytonerna i sin generation, vid sidan om landsmannen Ernest Blanc, inte minst i franska roller som Escamillo i Carmen, Chorèbe i Trojanerna, Fieramosca i Benvenuto Cellini och Golaud i Pelléas och Mélisande.
Men han var lika hemma i den italienska repertoaren. Här sjöng han Enrico mot Joan Sutherlands Lucia di Lammermoor i Paris och mot henne gjorde han också Riccardo i Puritanerna på Covent Garden. Han gestaltade även titelrollen i Rigoletto och Germont i La traviata.
Robert Massard finns bevarad på en mängd inspelningar, där de två viktigaste är hans Valentin i Faust (Decca) mot Joan Sutherland, Franco Corelli och Nicolai Ghiarov samt Escamillo i Carmen (EMI) mot Maria Callas och Nicolai Gedda under Georges Prêtres ledning.
Efter avslutad karriär var han sånglärare vid Conservatoire de musique i Bordeaux. Han fyllde hundra år den 15 augusti 2025. I samband med högtidsdagen gjordes en tv-intervju med denne ovanligt pigge hundraåring i hans hem i Pau. Här kommer länken till intervjun som är gjord på franska.
Sören Tranberg