Den tyska alten Ortrun Wenkel har avlidit efter en kort tids sjukdom, 83 år gammal. Hon var född i Buttstädt i Thüringen. Hon studerade sång vid Hochschule für Musik Franz Liszt i Weimar. Familjen emigrerade från Östtyskland till Förbundsrepubliken, där Wenkel fortsatte sina studier vid Hochschule für Musik und Darstellende Kunst i Frankfurt am Main.
Hon inledde sin karriär som konsert- och oratoriesångare och var redan under 1960-talet en betydande artist inom tidig musik.
Operadebuten ägde rum som Glucks Orfeus i Heidelberg 1971. Här kom hon att gestalta Octavian i Rosenkavaljeren, Azucena i Trubaduren och Penelope i Monteverdis Odysseus återkomst. Vändpunkten kom 1974 när hon sjöng med dirigenten Wolfgang Sawallisch vid festspelen i Schwetzingen. Detta ledde till att hon blev engagerad vid Bayerische Staatsoper i München, där hon initialt sjöng Erda i både Rhenguldet och Siegfried samt Waltraute i Ragnarök i Günther Rennerts nyuppsättning av Nibelungens ring.
Det blev en stor personlig framgång för Wenkel, som genast blev engagerad som Erda i både Rhenguldet och Siegfried samt som Första nornan i Ragnarök i Patrice Chéreaus omtalade Hundraårs-Ring vid Wagnerfestspelen i Bayreuth 1976. De rollerna gestaltade hon varje sommar fram till att uppsättningen lades ner 1980. Hela tetralogin spelades också in på cd och dvd samt har bland annat sänts i SVT. År 1983 fick hon utmärkelsen Grammy Award för sin insats i denna produktion.
Ortrun Wenkel gästspelade på all världens operascener som Deutsche Oper i Berlin, Opéra Garnier i Paris, La Scala i Milano, Covent Garden i London, Zürichoperan och Teatro Colón i Buenos Aires. Lika flitig var hon på konsertestraderna i Berlin, Wien, Tonhalle i Zürich, Concertgebouw i Amsterdam, Accademia Santa Cecilia i Rom och Carnegie Hall i New York.
Vid festspelen i Salzburg medverkade hon som Modern i Stefano Landis Il Sant’Alessio. Vid Spoletofestivalen gestaltade hon Herodias i Salome och i Budapest Klytaimnestra i Elektra. På Staatsoper i Prag sjöng hon Adriano i Wagners Rienzi. Även nutida musikdramatik låg Wenkel varmt om hjärtat och i Stuttgart sjöng hon Beroë i Hans Werner Henzes Die Bassariden. Hon gjorde titelrollen i Aribert Reimanns Bernardas hus vid den schweiziska premiären i Bern. I Wiesbaden gestaltade hon Magdalena i Wilhelm Kienzls Evangeliemannen. Men det är främst för sina insatser i Wagnerfacket som hon är mest ihågkommen. Så sent som på 1990-talet medverkade hon i Ringuppsättningar i Basel, Genève och Amsterdam. Karriären avslutades med pregnanta tolkningar av Grevinnan i Spader dam och Filipjevna i Eugen Onegin.
På cd finns Wenkels röst bevarad, inte minst i konsertrepertoaren, i verk som Bachs Matteuspassionen och i en mängd Bachkantater. Mahlers tredje och åttonde symfoni, Mozarts Requiem och Dvořáks Stabat Mater. I operaväg medverkade hon även i en komplett Nibelungens ring på cd med Dresdner Staatskapelle under Marek Janowskis ledning. På EMI gör hon en varmtonad Magdalena i Kienzls Evangeliemannen mot bland andra Siegfried Jerusalem och Helen Donath under Lothar Zagrosek. På samma skivbolag gör Wenkel rollen som Gaea i Richard Strauss Daphne mot Lucia Popp i titelrollen. Gaea gjorde hon även på scen i München.
Få altar hade en så mörktonad och varmklingande röst som Ortrun Wenkel. Inte undra på att hon fick så stor karriär i detta så ovanliga och eftersökta röstfack. Som alt blev det naturligt att hon sjöng mycket konsertrepertoar, men hon hade också en stark scennärvaro och för den som vill uppleva henne som komplett artist kan inte nog rekommenderas dvd:n från Chéreaus Ring, där hon tar Donald McIntyres Wotan i upptuktelse med sin bronsfärgade alt.
Sören Tranberg