Irish National Opera i Dublin

Excentriska, turnerande, unga och experimentella. Den irländska nationella operan, Irish National Opera (INO), har funnits i bara åtta år men ändå hunnit sätta upp 30 operor och fått internationell uppmärksamhet för sin innovativa stil med mycket multimedia och digitala inslag. Trots detta har INO inget “riktigt hem” på Irland, ingen permanent scen eller fasta replokaler. När OPERA träffar INOs konstnärlige ledare, dirigenten Fergus Sheil, är det i ett hyrt litet townhouse mitt i nöjeskvarteren i Dublin.

– Före oss fanns inget nationellt operakompani på Irland, bara en del amatörgrupper som efterhand började arbeta professionellt, säger Fergus Sheil.

Han har inledningsvis försökt att söka stöd för enstaka projekt och bevisa att det finns ett intresse för att bygga upp själva kompaniet och försöka få opera att bli en naturlig del av det irländska musiklivet.

– Den stora utmaningen är att få en identitet och samtidigt skaffa en publik. Själva grunden är att vi är dedikerade till Irland och vill skapa en unik irländsk profil. Det handlar om att lyfta fram de stora talanger som finns här och föra dem samman: sångare, regissörer, designers, musiker men också människor från dans, teater och film.

I Dublin alternerar INO mellan två olika scener, National Concert Hall med 1 000 platser och Bord Gáis Energy Theatre med 2 000 platser. Lika viktiga är de turnéer som kompaniet gör. Så här långt har man spelat på omkring trettio platser runtom i landet.

– Det är förstås en utmaning. Eftersom lokalerna inte är idealiska akustiskt påverkar det i sin tur vårt sound. Vi måste arbeta kreativt med resonans och instrumentering och det har gett en speciell energi, en särskild dynamik, som i sin tur blivit en del av vår stil och vårt uttryck.

Under 1700- och 1800-talen var det vanligt med opera på Irland, men traditionen försvann under landets senare motgångar. Fördelen kan dock sägas vara att kompaniet känner sig fritt från fasta traditioner, även om det finns ett operakompani i Cork och den internationella Wexford Opera Festival, som arrangeras varje höst sedan 1950-talet.

– Vi experimenterar med digital teknik, samarbetar över konstformer och vågar vara excentriska. Till detta kommer att vi under turnéerna ibland spelar på scener där det annars bara varit högst en trio, en stå-upp-komiker eller kanske en singer-songwriter. Det är speciella förutsättningar. Med en liten men kraftfull operakör och orkester blir föreställningarna nästan som ett slags klubbspelningar.

Fergus Sheil kommer själv från en musikerfamilj, även om det hemma var annan musik än opera som spelades. Det var först när han som ung arbetade extra på Wexford Opera Festival, där en av de stora dirigenterna, Maurizio Benini, gjorde ett sådant starkt intryck att det blev opera som tog över Fergus Sheils musikliv därefter.

I dag är han också starkt engagerad i att stärka opera som konstform och kultur på Irland. Han vill att opera ska vara tillgänglig och öppen för alla oavsett ålder eller bakgrund.

”Med en liten men kraftfull operakör och orkester blir föreställningarna nästan som ett slags klubbspelningar.”

– Det är viktigt att komma ihåg att många överhuvudtaget inte kommer i direktkontakt med opera. När inte ens jag hade det med min musikerfamilj så är ju steget ännu längre för andra.

Ett exempel på hur INO arbetat är de workshops med ungdomsgrupper och skolklasser som hållits under ledning av en musiker i samband med kompaniets turnéer i landet. När man till exempel spelade Den flygande holländaren fick ungdomarna lära sig ungefär tio minuter av operan. Sedan höll de sin egen “för-föreställning” på spelkvällarna i foajén på spelplatserna för inbjudna vänner och familjer.

– Det skapade buzz och energi. Inte bara hos de musikelever som fick vara med och så att säga äga en del av verket utan också hos deras gäster, som fick en direkt koppling och en känsla för musiken.

INO försöker också gå bortom de vanligaste operorna som nästan alla känner till.

– Självklart spelar vi också Tosca eller La traviata för att locka, men lika viktigt är att introducera sällan spelade verk för den breda irländska publiken.. Ett exempel är en uppsättning av Così fan tutte, där många i publiken aldrig tidigare hade sett en opera.

INO har alltså varken en egen scen eller en fast anställd orkester. Kören till exempel arbetar  bara 20–24 veckor om året.

– En annan svårighet förstås: i Europa, till exempel i Österrike, kan en sångare vara frilans och jobba periodvis under året med ett kompani och en annan period ha andra uppdrag, för det är nära mellan operahusen. Vi bor på en ö, vilket genast gör det knepigare.

Samma utmaning visade sig dock vara en fördel under pandemin.

– Vi planerade före pandemin att sätta upp Rossinis Wilhelm Tell men vi blev förstås tvungna att pausa det arbetet. Och i stället för att stoppa allt och stänga ner använde vi pengarna till något helt annat. Vi ville att så många medarbetare som möjligt skulle kunna få något slags arbete under de speciella förutsättningar som fanns. 

Fergus Sheil med team satsade i stället på att göra flera men små och korta digitala produktioner. Resultatet blev 20 Shots of Opera – tjugo kortoperor, alla med olika team, filmade och publicerade online.

– Beställningen till kompositör och regissör var helt enkelt “gör exakt vad du vill” bara det är under tio minuter … Det blev konstnärligt väldigt starka lösningar.

Kortoperorna och projektet som sådant fick stor uppmärksamhet och INO blev mer känd hos den internationella publiken.

– Vi valde att skapa när inte mycket annat hände, och det blev en öppning som fick oss att synas och märkas.

När en ny opera beställs handlar det annars oftast om irländska tonsättare och teman med relevans för en irländsk publik. I snitt görs sex produktioner per år, och uppsättningarna varierar i storlek.

– Samtidigt bjuder vi in och samarbetar med personer som är av internationell toppklass. Det är bra för utvecklingen och tar vårt unika sound vidare.

Ett bevis på detta är att INO har samproducerat Rusalka med Kungliga Operan i Stockholm och Nouvel Opéra Fribourg.

– Det hela kommer bli utsökt vackert och något att se fram emot även för svenskar när ert operahus är stängt för renovering, varmt välkomna hit!

Kajsa Kax