Ekon i dur & moll – en biografi om Mathilda Orozco
Susanne Giraud Langenskiöld
Bokförlaget Langenskiöld [2025, 280 s.]
ISBN 9789 19 8935 141
Mathilda Orozco – Söderländskan i Norden
Anna Nyhlin sopran, Bernt Malmros, klaver
ACN 04 [1 CD]
En betydande del av musiklivet i Sverige under första halvan av 1800-talet nådde aldrig offentligheten. Det gällde inte minst ‒ men alls inte uteslutande ‒ om man var en skapande kvinna. Kom man därtill från en annan kultur hjälpte det naturligtvis om man var adlig och hade, som det numera heter, ett utvecklat nätverk. Adeln umgicks givetvis över nationsgränserna, något som även gällde författare, vilket vid den här tiden var liktydigt med poeter.
Mathilda Orozco föds i Milano 1796 med en förälder från Spanien (diplomatiska sändebudet Don Nicolás Blasco de Orozco y Gómez), och den andra från Österrike (friherrinnan Sabina Ulrika von Lederer). Mathilda växer upp i en högreståndsmiljö och får med sig tre kulturella traditioner. Efter att ha uppvaktats av poeten Ugo Foscolo som femtonåring – förgäves – blir hon bortgift med en florentinare: senatorn, överhovstallmästaren med mera Bartolomeo Cenami. Ett mer passande äktenskap, enligt föräldrarnas förmenande än den notoriske kvinnokarlen Foscolo. Året är 1813 men bara två år senare avlider hastigt Cenami. Mathilda blir vid 17 års ålder änka och ensamstående mor till en dotter.
Några år före sitt äktenskap hade hon blivit bekant med fyra unga svenskar som på sin för unga ädlingar obligatoriska grand tour hamnat i Rom, efter att i Schweiz ha tillbringat några veckor hos författarinnan och salongsvärdinnan Madame de Staël. Alla bländas av Matilda framför allt Josias Montogemery-Cederhielm. Ädlingarna far hem till Norden, Mathilda till Florens, men brev utväxlas och efter diverse turer i Italien kring arvstvister efter Cenami och ännu fler brev väljer Mathilda Josias. De gifter sig i Wien 1817 och reser sedan till Sverige. Men hon kommer alls inte ensam. I hennes entourage fanns inte bara hennes föräldrar och dotter, utan även ett påvligt sändebud (hon var ju katolik), ett antal diplomater, kammarjungfrur, betjänter, en kusk, med flera.
”Hennes kompositioner gavs ut och hennes sånger, eller rättare lieder, bär intryck både från till exempelvis Rossini och svensk folkmusik.”
Med tiden inrättar sig Mathilda på godset Segersjö strax utanför Örebro. Några år senare kommer de närmre huvudstaden med köpet av Stora Frösunda. Hon ska raskt ha lärt sig svenska (hon var redan innan naturligtvis minst trespråkig) och redan i Florens var hon känd för sin sångröst. I Sverige, där de med tiden också skaffar sig en våning i Stockholm, inrättar hon salonger efter kontinental modell, sådana som Malla Silfverstolpe (Josias halvsyster) under flera decennier drev i Uppsala. De båda salongsvärdinnorna delade flera av tidens berömdheter som gäster, Esaias Tegnér, Carl Wilhelm Böttiger, Erik Gustaf Geijer, Adolf Fredrik Lindblad … och om de svenska romantikerna kanske i första hand tog intryck från tyskt håll, så kan man tänka sig att Mathildas mer sydländska kulturella kunskaper blev ett komplement, inte minst avseende musik.
Nyss nämnda med flera förtjusas och skriver texter som hon sätter musik till och framför. Mathilda anpassar sig till Sverige, åtminstone till en början. Fyra barn föder hon dessutom, men för andra gången blir hon änka. Josias avlider hastigt 1825, 40 år gammal. Det blir med tiden ett tredje äktenskap, inte fullt lika lyckligt, förmodligen bland annat beroende på att denne hennes tredje make var avsevärt yngre och inte riktigt lika intresserad av de sköna konsterna, som tycks vara det som höll Mathilda vid både liv och gott humör.
Om allt detta och mer därtill har Susanne Giraud Langenskiöld skrivit en välbalanserad biografi, vackert illustrerad och snyggt satt med ojämn högermarginal. Mathilda Orozco må inte ha varit en operasångare, men rösten ska i alla fall så att säga dragit åt det hållet. Och sjöng gjorde hon, både i Florens, Rom och Lucca samt i Sverige, där hon tjusade tidens berömdheter i sin och Mallas salong. Hennes kompositioner gavs ut och hennes sånger, eller rättare lieder, bär intryck både från till exempelvis Rossini och svensk folkmusik.
Hur hon lät finns det endast enstaka vittnesbörd från tiden om, men ett urval av sångerna har spelats in av Anna Nyhlin med ackompanjemang av Bernt Malmros som trakterar ett taffelklaver byggt under samma tid som Mathilda framlevde sitt liv i Sverige. Med boken och cd:n får vi några glimtar av ett musikliv bortom offentligheten, vars ord och toner vi bara kan uppfatta ekon av. Men det är vackra ekon. Mathilda Orozco avled 1863.
Claes Wahlin