En natt i Venedig på Volksoper Wien 

I Wien missas inte chansen att fira Johann Strauss d.y. 200 år. Man gör det med nyuppsättningar av hans Läderlappen på Theater an der Wien och En natt i Venedig på Volksoper. Den publik som vill känna igen sig i en klassisk uppsättning går på nyåret till Staatsoper och ser Otto Schenks uppsättning som är inne på sin trettiosjätte säsong! 

På Volksoper presenterar man just nu nya uppsättningar av kärnrepertoaren, under säsongen med hela elva premiärer. Men, här och nu var det alltså dags för Strauss En natt i Venedig i regi av Nina Spijkers och med scenografi av Studio Dennis Vandelbroeck.

Verket hade märkligt nog sin urpremiär 1883 i Berlin. Strauss nobbade Theater an der Wien, där hans hustru Angelika Dittrich-Strauss hade ett öppet förhållande med teaterdirektören Franz Steiner. Nu gjorde verket inte succé hos berlinarna, inte minst på grund av den förvirrade handlingen och en och annan banal textrad som blev till åtlöje. Efter bara sex dagar och omfattande revideringar gjorde verket i stället succé i hemstaden. Inga mindre än tonsättaren Erich Wolfgang Korngold och regissören Walter Felsenstein har senare gjort sitt till för att ”förbättra” musik och drama. Den nu aktuella nyuppsättningen, som hade premiär på 200-årsdagen, har med några få undantag återgått till den ursprungliga musikversionen.

I denna förväxlingskomedi som utspelar sig i lagunstaden i karnevalstid snurrar handlingen ordentligt kring hög och låg. Senatorer, hertigar, tjänarinnor, en makaronikung, fiskare och inte minst en barberare intrigerar med höjdpunkten i den årliga maskeraden i centrum. I den strama scenografin ges plats för rollbyten och överraskningar som framför allt får männen att avslöja sig i kärleksförvecklingarna.

Sångligt håller ensemblen god nivå med några som sticker ut. Lucian Krasznec som Hertigen, Jakob Semotan som makaronikungen Pappacoda och Lauren Urquhart som fiskarflickan Annina gör hyggligt ifrån sig. Där finns också Juliette Khalil som kammarjungfrun Ciboletta. Varhelst hon dyker upp i den snurriga handlingen höjer hon humöret.

Ensemblen visar bra tajming i talscenerna. Man har förmågan att hålla dråpliga repliker kvar i luften så länge att publiken hinner med att både skratta och applådera. Det urartar aldrig till fars även om tillagda repliker som ”Make Venedig Great Again” får skrivas på fånigkontot.

I egen nyinlagd scen får Volksoperveteranen Ulrike Steinsky, efter en ordväxling med dirigenten, framföra Schwipslied som en särskild hyllning till kompositören. Normalt hör vi den orkestralt som Annenpolka på nyårskonserterna.

Ett originellt grepp av regissören Nina Spijkers är att vi i andra akten lämnar sjuttonhundratalet och låter maskeraden peka in i vår tid. Ett kosmopolitiskt urval av dagens kändisar dyker upp: Trump, Marilyn Monroe, Supermario, ja även vår Greta Thunberg med plakat från sin skolstrejk flimrar förbi. 

Orkestern och dirigenten Alexander Joel vevade på tempot föreställningen igenom. Kören, som är den egentliga ljuspunkten i föreställningen, är som alltid spelglad och håller måttet som en av de bättre i stan.

Humöret var på topp i publiken, och i pausen hördes glada tillrop och skålar i champagne i den ljumma kvällen utanför entrén.

Alexander Husebye