Den tyske barytonen Franz Grundheber avled den 27 september på sin 88-årsdag efter lång tids sjukdom. Han var född i Trier. Efter avklarad gymnasieutbildning 1959 var han verksam vid västtyska Luftwaffe, gick en officersutbildning i München och var sedan stationerad i Hamburg. Där studerade han sång och via ett tvåårigt stipendium fortsatte han sina studier vid Indiana University i Bloomington, USA. Efter en sommar vid Music Academy of the West i Santa Barbara County engagerades han av Rolf Liebermann vid Hamburgoperan 1966.
Här kom han att tillhöra ensemblen i hela 22 år, och senare var han en ofta sedd gäst. På Hamburgoperan gjorde han 150 roller och medverkade vid tio uruppföranden. År 1986 utsågs han till Kammersänger i Hamburg. På Wiener Staatsoper debuterade han som Figaro i Figaros bröllop 1976. Efter en föreställning av Moses och Aron utnämndes han till hedersmedlem vid Wiener Staatsoper.
Franz Grundhebers repertoar var mycket omfattande, allt från bel canto över verismoroller till nutida opera. Bland hans främsta gestalter fanns titelrollen i Wozzeck, men även Barak i Die Frau ohne Schatten och inte minst Verdiroller som Simon Boccanegra, Rigoletto, Macbeth och Jago i Otello, Germont père i La traviata samt Amonasro i Aida. Också Wagnerroller som Amfortas i Parsifal och titelrollen i Den flygande holländaren. Och Scarpia i Tosca, Jochanaan i Salome, Orestes i Elektra och Dr. Schön i Lulu. Vid Salzburgfestspelen 2002 sjöng han Jupiter i Richard Strauss Die Liebe der Danae. Så sent som för tio år sedan gestaltade Grundheber Schigolch i Lulu på Metropolitan Opera i New York – en scen där han framträdde ofta. Han sjöng vid de ledande operahusen i Berlin, München, Frankfurt, Dresden, Paris, London, Milano, Rom och San Francisco, bara för att nämna några.
Han finns bevarad på ett antal dvd- och cd-inspelningar. Inte minst hans Wozzeck mot Waltraud Meiers Marie, som regisserades och filmades av Patrice Chéreau. Samma roll gjorde han även vid en premiär 1987 på Wiener Staatsoper, då mot Hildegard Behrens under Claudio Abbado, även den finns på dvd. Med samme dirigent finns han även som Orestes i Elektra, också det i Wien. Från festspelen i Savonlinna finns en inspelning med Grundheber som holländaren med Leif Segerstam. På cd sjöng han in Mandrykas parti mot Kiri Te Kanawas Arabella. Vidare Pappan i Hans och Greta med dirigenten Colin Davis, Barak i Die Frau ohne Schatten med Giuseppe Sinopoli och Faninal i Bernard Haitinks inspelning av Rosenkavaljeren.
Grundhebers konsertrepertoar var också omfattande och inkluderade bland annat Stravinskijs Oedipus Rex, Berlioz’ Fausts fördömelse, Mendelssohns oratorium Paulus, Brahms Requiem och Dvořáks Stabat Mater.
Tyvärr upplevde jag bara Franz Grundheber en gång på scen och det var sent i karriären. Han sjöng Barak en helg i Leipzig, då jag bevakade tre Straussoperor: Arabella, Salome och Die Frau ohne Schatten (se OPERA nr 4/2017). Då sjöng Grundheber som 80-åring sin sista Barak.
Sören Tranberg