HÄNDEL: AMADIGI DI GAUL
Mead, Dennis, Bevan, Summers, Terry.
Early Opera Company Orchestra/Curnyn
Chaconne CHSA0406(2) [2 CD]
Distr: Naxos
Den 25 maj 1715 kunde man i The Daily Courant ta del av en annons om Händels senaste opera, Amadigi di Gaula. Där upplystes det om att operan består av många scener med ett maskineri som ständigt måste användas, vilket inte låter sig göras om det finns publik som står på scenen, där man skulle kunna råka ut för olyckor, varför annonsören hoppas att ingen tar illa vid sig av förbudet att beträda scenen.
Den annonsen ger en inblick hur det gick till på operan i London i början av 1700-talet. Det är ännu över ett och ett halvt sekel innan Wagner disciplinerar publiken genom att släcka ljuset i salongen. I dag är problemen av annat slag, åtminstone när man vill spela in en cd i England. I programboken till Amadigi di Gaula har inte bara solister och de flesta i orkestern en parentes med namn på dem som har sponsrat respektive. Även ett rejält knippe namn avtackas för bidrag via crowdsourcing som har gjort inspelningen möjlig. Sverige är inte det enda landet med minskade statsstöd till konstarterna …
Det är väl bara och tacka sponsorerna, för resultatet är nämligen utmärkt. Och annonsens ord om scenmaskineriet har sin förklaring i alla de furier, andar och scenväxlingar föranledda av trollkvinnan Melissa som förälskat sig i riddaren Amadigi, han som i sin tur älskar Oriana i vilken Amadigis gode vän Dardano är förälskad i. Således en allt annat än ovanlig intrig och där resultatet givetvis går efter den gode Amadigis önskan med lite hjälp ovanifrån. Sann och äkta kärlek belönas, de tricks som Melissa med bistånd av Dardano använder bestraffas.
”Sverige är inte det enda landet med minskade statsstöd till konstarterna.”
Historien är gammal, närmast kommer den från Antoine Houdar de La Mottes Amadis de Grèce, librettot till Destouches opera 1699, en text som i sin tur använder sig av Quinaults libretto till Lullys Amadis 1684. Och bakom den har vi Garcí Rodríguez de Montalvos Amadís de Gaula, en samling äventyr som är Don Quijotes favoritbok i Cervantes berömda roman. Allt hänger ihop, även om det är svårt att se mönstren tre sekel senare.
Hänger ihop gör också denna inspelning. Christian Curnyn leder orkestern inledningsvis med vad som kan framstå som lite onödigt försiktigt, men han har sina skäl. Liksom personerna i operan från början har ganska stillsamma känslomanifestationer tilltar desperationen vartefter, och med det följer musiken, som likväl alltid är elegant med en för verket harmonisk helhet av det slags Händel som med tiden skulle bli så skicklig i att skapa, minns verk som oratoriet Theodora.
De erfarna solisterna är helt enkelt superba. Mary Bevans sopran ger Melissa en förtvivlad ilska i sina vokala attacker, medan countertenoren Tim Mead som Amadigi har långa, vackra fraseringar och med en ständig känsla av melankoli, även när han är som lyckligast i slutet. Anna Dennis Oriana är skarp och varm, en dramatisk sopran med snygga konturer. Mest intressant är ändå Dardano, som sjungs av kontraalten Hilary Summers, en röst som kontrasterar mot de övriga, liksom rå och skön på samma gång. Och Melissa må vara en rå trollkvinna som får sitt straff (nåja, hon tar livet av sig), men musikaliskt är detta helt enkelt en mycket vacker inspelning.
Claes Wahlin
