Frun längtade efter ett par dagars Berlinerluft och gladde sig åt en premiärbiljett till Die schweigsame Frau på Staatsoper i Berlin häromsistens. Hon kunde nöjd konstatera att man inte slarvat bort hennes namne till opera. Publiken var över sig av musikens kraft och hon kunde konstatera att tidskriftens utsände var rörd till tårar under slutmonologen, där Sir Morosus lovsjunger musiken men också förklarar vad skönt det är när den tar slut. Det sistnämnda skriver hon gärna under på.
När hon ändå var där, passade Frun även på att få tag i en biljett till Deutsche Oper, där man spelade Brechts Mahagonny. Den hade hon däremot lite svårare med. Vilket tilltag att fordra av damer att de ska kunna ränna runtom i huset för att hänga med i handlingen och till råga på allt fösas upp på scenen för att sitta på utspridda madrasser, därtill sjunga allsång – vilket tilltag! Hon morrade att hon satt så bra när en försynt garderobiär försökte locka henne upp på scenen.
Eftersom hon följt den tråkiga diskussionen kring nerskärningar på Berlins scener blev hon också glad över att den nya kultursenatorn, kompetenta Sarah Wedl-Wilson, undanröjt de värsta effekterna och därtill kunnat ge klartecken till att fortsätta renoveringen av Komische Oper, som väl är lite av Fruns favoritscen med dess uppfriskande operettrepertoar.
På sin lediga tid passade Frun även på att besöka Pfaueninsel. Hon trivs med alla påfåglarna – såja, inget mer med det! Och kunde även besöka lustslottet som äntligen stod nyrenoverat.
Ja, ja, Berlin ist immer eine Reise wert …