In Memoriam

Stuart Burrows 1933–2025 

Stuart Burrows. Foto: Getty Images

Den walesiske tenoren Stuart Burrows har avlidit 92 år gammal. Han operadebuterade 1963 som Ismael i Verdis Nabucco vid Welsh National Opera, följt av Rodolfo i La bohème. Burrows stora internationella genombrott ägde rum vid Athens Festival när han valts ut av Igor Stravinskij att sjunga tenorpartiet i dennes oratorium Oidipus Rex

Stuart Burrows framträdde första gången på Covent Garden i London 1967 som Förste fången i Fidelio, följt av Tamino i Trollflöjten. Fram till 1989 sjöng han här Don Ottavio i Don Giovanni, Jack i Michael Tippetts The Midsummer Marriage, Fenton i Verdis Falstaff, Don Ottavio i Don Giovanni, Titus i Titus mildhet, Ernesto i Don Pasquale, Leicester i Maria Stuarda och Elvino i Puritanerna. La Scala-debuten ägde rum 1968 i Berlioz’ Fausts fördömelse.

På Metropolitan Opera i New York debuterade Burrows 1971 som Don Ottavio mot Cesare Siepis Don Giovanni. På Met framträdde han under tolv säsonger i roller som Tamino, Belmonte i Enleveringen ur seraljen, Pinkerton i Madama Butterfly,Alfredo i La traviata och titelrollen i Gounods Faust.

Burrows fick det smickrande epitetet ”The King of Mozart”. Och han räknas också som en av de främsta Mozarttenorerna, inte minst då han sjöng in merparten av Mozarts tenorroller tillsammans med dirigenten Colin Davis i skivbolagets Philips kompletta utgåva av all Mozartmusik.

Dirigenten Georg Solti hade Burrows som en av sina stora favoriter. I Soltis Deccainspelning av Eugen Onegin gör Burrows Lenskij. Ett annat betydande parti var titelrollen i Hoffmanns äventyr, som han sjöng in mot Beverly Sills i alla kvinnorollerna. Mot henne sjöng han också in tenorrollerna i två av Donizettis ”Tudor Queens”, i Anna Bolena och Maria Stuarda. Burrows sjöng även på scener som San Francisco Opera, Wiener Staatsoper och vid festivalen i Santa Fe. 

Burrows ägde en tenorröst med mycket säker höjd, stor musikalitet och stilkänsla samt hade ett slags självklarhet på scenen, vilket gjorde att han inom sitt fack hörde till de absolut världsledande.  

Sören Tranberg

Fler In Memoriam från OPERA