Mezzosopranen Marie-Louise Hasselgren har avlidit efter längre tids sjukdom, 78 år gammal. Hon var född i Norrköping där hon tog sin realexamen. När hon var 18 år fick hon göra Stasi i Csardasfurstinnan på Arbisteatern i Norrköping. År 1968 kom hon in på Statens scenskola i Malmö.
När Folke Abenius tillträde som chef för Stora Teatern i Göteborg 1971 anställde han en kvartett unga sångare: förutom Hasselgren även Elisabeth Erikson, Gösta Winbergh och Hans Josefsson. En av Marie-Louise Hasselgrens första roller var Marcellina i Barberaren i Sevilla följt av genombrottet som Cherubin i Figaros bröllop; båda uppsättningarna i Etienne Glasers regi var omtalade.
Säsongen 1974/75 var Hasselgren engagerad vid operan i Bern och där sjöng hon bland annat Dorabella i Così fan tutte. Meningen var att hon även skulle ha gjort Octavian i Rosenkavaljeren men en graviditet satte stopp för det. Hennes kontrakt stipulerade att hon inte fick bli gravid så hon återvände till Göteborg efter bara en säsong i Bern.
När Lars Johan Werles opera Tintomara sattes upp i Göteborg 1976 gjorde Marie-Loiuse Hasselgren titelrollen och det kom att bli hennes livs roll. Av Göteborgsuppsättningen gjordes en studioproduktion som sändes i SVT, ett stort utdrag spelades in på lp-skiva och som kronan på verket gästspelade man med Tintomara på Sadlers Well’s i London, vilket blev en stor framgång för ensemblen och inte minst för Hasselgren som hyllades i den brittiska pressen. När verket togs upp igen på Kungliga Operan var Marie-Louise Hasselgren självklar som Tintomara och med henne alternerade en operahögskoleelev, Birgitta Svendén, som här gjorde sin operadebut. Hasselgren lyckades i Leif Söderströms regi få fram det androgyna drag som är så utpräglat för rollen om man läser den litterära förlagan, Carl Jonas Love Almqvists Azouras Lazulis Tintomara. Sångerskan fick epitet ”tintomariskt” när det gällde hennes scenframställning.
Hasselgren var en av hörnpelarna i Stora Teaterns ensemble och jag minns henne som Carmen, Nicklaus i Hoffmanns äventyr, Riika i Aulis Sallinens Det röda strecket vid Sverigepremiären 1980, Angelina i Askungen och inte minst som Ludmilla i Lars Johans Werles och Tage Danielssons megasuccé Animalen, vilket senare ledde till gästspel i Stockholm, Bergen och Wiesbaden. Och fler ensemblegästspel blev det med Figaros bröllop vid festspelen i Bergen och i Köpenhamn.
David Radoks publik- och kritikerrosade uppsättning av Sjostakovitjs Katarina Ismajlova ledde till gästspel som Sonjetka såväl på Kungliga Operan som på Semperoperan i Dresden.
Två viktiga operettroller för Hasselgren var Hanna Glawari i Glada änkan och Sylva Varescu i Csardasfurstinnan. Även de två Verdirollerna Mamsell Arfvidsson i Maskeradbalen och Eboli i Don Carlos måste framhållas.
På den då nybyggda Göteborgsoperan gjorde Marie-Louise Hasselgren roller som Herodias i Salome, farmor Buryja i Jenufa och Auntie i Peter Grimes. Hon blev Göteborg trogen men gästspelade även på Norrlandsoperan i Umeå i både Maskeradbalen och Jenufa.
Marie-Louise Hasselgren hade en sammetsliknande mezzoröst med stor klangskönhet och hennes starka utstrålning och personliga skönhet gjorde henne idealisk för många roller. Till Storans omtalade ensemble bidrog hon starkt med sin egen personliga signatur. Hon kommer att bli saknad och ihågkommen för lång tid framåt.
Sören Tranberg
