Samtidigt med premiären på Kamraternas senaste produktion, en nedbantad version av Pjotr Tjajkovskijs Spader dam, tilldelas de Svenska Dagbladets operapris. Välförtjänt, förvisso. Alltsedan Dan Turdén, numera vid Norrlandsoperan, har Kamraterna skapat föreställningar betydligt större än det ofta ganska lilla formatet. Årsta Teater var i några år en återkommande scen i Stockholm, numera dyker de upp lite varstans, i föreliggande fall på Teater Galeasens för operagenren synnerligen intima scenrum.
Två musiker, tre instrument och fyra solister behöver strax under en och en halv timme för att dra igenom historien om hur Herman spelar bort kärleken och livet vid spelbordet och på vägen har ihjäl den åldrande Grevinnan. Scenrummet är grått som en rysk höst med hängande gardinremsor med enstaka filmbilder ur livet som det begav sig. In snubblar Herman, här en uteliggare med prasslande sopsäck men som mot all sannolikhet inom några minuter möter en intresserad blick från Liza. Ja, hon vill väl kanske göra uppror mot sin högborgerliga tillvaro. Jeletskij, fursten som Liza är trolovad med, flimrar förbi, men mest är det Tomskij som med några få ord förklarar situationen.

Sedan går det raskt: förälskelse, hemliga kärleksmöten (ja, ett egentligen) och sedan mötet med Grevinnan, där Herman drar ur henne de tre magiska kort som ska kamma hem storvinsten varefter hon genast dör. Liza förtvivlad, Herman lycklig när de två första korten dras fram, men även han förtvivlad när esset uteblir och spader damen kastar tillbaka honom i rännstenen.
Det går snabbt, som synes, ofta lite väl snabbt för den om inte redan känner historien från operan eller Aleksandr Pusjkins novell. Men sjunga kan de, Synne Vinjes Liza har bett i rösten och god närvaro på scenen, Fredrik Hagerberg som Herman har en kraftig tenor, emellanåt på bekostnad av den mjukhet som finns i Tjajkovskijs noter, en balans Helgi Reynisson i sina roller som Jeletskij och Tomskij klarar bättre. Marianne Eklöf Törnbloms Grevinna är föga förvånande säker med sin aria om att allt var bättre förr strax innan hon skräms ihjäl. Det är en av få vilopunkter i uppsättningen.

Jag tror att regissör Anna Holter vill hålla kvar uttrycket från den fullskaliga operan, något som bäst fungerar i Karolina Weber Ekdahls och Karin Haglunds ackompanjemang. På scenen blir rörelserna för stora, uttrycken tycks vilja spränga scenrummet i hopp om att allt som här inte får plats ska åkallas, som vore resten av operan en närvarande vålnad likt Grevinnan. Ett mer intimt, kammarpräglat spel hade nog kunnat göra uppsättningen betydligt krispigare.
Till slut: allt som blir kvar av en föreställning efter att den har spelat klart är ett fysiskt programblad. Det är här, som så ofta, ersatt av en hashtag på ett litet visitkort. Scenkonsten är flyktig, det betyder inte att dess historia ska vara det.
Claes Wahlin
TJAJKOVSKIJ: SPADER DAM
Premiär 17 juni 2025.
Regi: Anna Holter
Scenografi och kostym: Tilda Aspelin
Ljus: Johanna Svensson
Film: Anna Holter och Kristian Cavdarovski
Solister: Synne Vinje, Fredrik Hagerberg, Marianne Eklöf Törnblom, Helgi Reynisson
Musiker: Karin Haglund (piano), Karolina Weber Ekdahl (viola och violin).
Scen: Teater Galeasen
www.kamraterna.com
Spader dam spelas t.o.m. 6 juli 2025.